1000 mil i en folkabuss

Lifestyle by

Från Trollhättan till någonstans i Kazakstan.

Det har varit galet, galet bra!

Vilken resa, och det är bara början.

Rutten har gått genom Svergie via färja till Polen, Slovakien, Österrike, Slovenien, Kroatien, Montenegro, Albanien, Grekland, Turkiet, Georgien, Ryssland och nu är vi i Kazakstan.

Så som i drömmarna

1000mil_12

Att bo och leva i och ur bilen har fungerat fruktansvärt bra! Vi har sovit fantastiskt gott, vissa nätter har varit lite varma, vissa lite kalla men de flesta har varit alldeles underbara. Att öppna dörren på morgonen och mötas av en utsikt över ängar där morgondimman fortfarande ligger kvar som ett skirt täcke över dalen, dramatiska bergstoppar som solen börjat måla gyllne eller ett glittrande hav är helt oslagbart.

Det är verkligen så som jag drömt om! Att kunna stanna var som helst, åka varsomhelst och alltid vara hemma, det är det som gör detta helt magiskt. Att på fem minuter kunna bädda ut sin säng och sova som ett barn, det är frihet.

Vi har fått uppleva så otroligt mycket, sett fantastiska landskap, träffat underbara människor, besökt intressanta städer och fått känna på spännande kulturer.

Vad gör vi då? Hur ser en vanlig dag ut på road trippen?1000mil_08

En vanlig dag för oss ser ut så här: Vi vaknar tidigt, typ mellan 6-7 då solen går upp. Kör ett träningspass bestående av ca 20 min kondition och 20 min styrka. Badar eller duschar i vår halvliters vattenflaska (här kan vi snacka vattenbesparande dusch), äter frukost och sätter oss sen i bilen för att köra en stund. När vi kör lyssnar vi på ljudbok. Ibland jobbar den som inte kör med att redigera bilder, klippa film, skriva blogginlägg etc.

1000mil_11

Vi stannar för att sightseeinga, besöka en marknad och handla lite frukt och grönt, eller bada. Stannar så länge vi känner för det. Det kan vara en kvart, en timme eller en halvdag, lite beroende på. Vi lagar och äter lunch och kör en stund till. Stannar framåt kvällen på förhoppningsvis något trevligt ställe vi hittar på kartan och genom att kolla ut genom fönstret.

1000mil_06Lagar middag, jobbar på datorn eller spelar brädspel på iPaden och går och lägger oss. På många ställen stannar vi förstås längre, kanske en dag eller två som när vi ska göra en vandring, besöka en större stad eller någon annan aktivitet. En vanlig vecka kanske vi har 3 kördagar och 4 aktivitetsdagar.

Europa kändes väldigt hemma, var vi än var så kände man igen kulturen något så när, överallt fanns det människor som pratade engelska och som förstod och kunde associera med vår resa, tyckte att det lät kul och intressant. Vi kunde köpa mat i en supermarket och oftast förstå vad det var, äta ute på restauranger och folk förstod när vi sa vegan. Folk och poliser var vänliga, pratglada och nyfikna.

1000mil_05

Speciellt i Turkiet var poliserna supervänliga, de hjälpte oss flera gånger och såg till att vi kunde sova säkert, som den gången vi sov utanför polisstationen med tre övervakningskameror riktade mot bilen. 

Gränsen till Georgien var första gränsen som tog tid att ta sig igenom. 3 timmar tog det, varav 2 h och 45 minuter var köande. Men när vi väl var framme var gränspolisen jättesnälla, det kollade bara våra papper, kikade på bilen och hälsade oss välkomna till Georgien och lycka till på färden. 1000mil_02Georgien var härligt, mysigt och lite exotiskt, här sprang kossorna runt på vägarna, det fanns marknadsstånd som sålde färska grönsaker och frukt överallt och kulturen börjar på att skilja sig lite mer. Det var skönt att efter att ha åkt igenom det muslimska Turkiet återigen kunna ha på sig shorts och linne och inte vakna till moskéernas böneutrop.

Det pirrade lite i magen när vi skulle in i Ryssland, första landet där vi behövde visum. Vi fixade det i Sverige och det var inklistrat i vår pass men man vet ju aldrig hundra. Oron var helt obefogad, inga problem att komma in i Ryssland.

20 minuter in i Ryssland slog det till, poliskontroll, första gången vi blivit stoppade på hela resan. De påstod att vi hade korsat heldragen linje och att vi skulle betala. Vi nekade och efter 10 minuter fick vi åka vidare. Det tog bara 15 minuter så blev vi avvinkade igen, av en annan polis.  Så här fortsatte det, vi blev stannade 10 gånger på 3 dag och klurade snabbt ut hur vi skulle göra för att undgå att behöva betala ”böter” (korruptionspengar).

Detta var en liten chock för oss, vi hade läst om att polisen i Kazakstan var väldigt korrupt men inget om Ryssland. Det kändes tungt, otroligt tungt, att behöva oroa sig hela tiden om vart polisen ska stå och vinka av oss nästa gång. Kände oss som harar på en stor äng med 20 rovfåglar cirklande ovanför oss. Vi tappade lusten totalt, det kändes inte kul att resa så här. Tänk om Kazakstans kommer vara ännu värre. Då är det en väldigt lång månad vi har framför oss.

Tankarna snurrade, fan ska vi vända om?!  Det ska ju vara kul att resa, inte så här. Det var bara platt, grått, tråkigt och jobbigt. Men det kan vi ju inte, vi ska ju köra jorden runt med första stopp i Mongoliet, eller?!

Vi hade känt oss stressade, hur vi skulle hinna med att resa sakta genom alla dessa länder och spendera tid att upptäcka dem. Nu kändes det som att vi skulle kunna vara klara om en vecka eller två, bara köra på tills vi kom in i Kirgizistan och sen Mongoliet. Bara köra på för att komma fram och sen flyga till Thailand tidigare och glassa lite innan vi börjar jobba.

Sen hände det:

1000mil_01Poliserna tunnade ut, vi hade inte blivit stoppade på flera timmar nu, och sist så hade polisen bara vänligt bett om att få titta på våra papper. En annan delstat? Jag vet ärligt talat inte men sista sträckan var det betydligt bättre. Vi körde över gränsen till Kazakstan, och vet du va?! Det kändes ganska snabbt bättre. Vi har bara blivit stoppade en gång hittills, och den polisen var inte korrupt alls. Det känns som att det här kommer att bli bra ändå. Men det är platt, väldigt platt. Jag kan knappt förstå hur ett land kan vara så platt. De första 10 milen i Ryssland från Georgien var lite bergigt sen har det varit stäpp hela vägen. Så vi är nog uppe i 100 mil stäpp nu. Det är lagom exalterande.

Äventyrligt?

1000mil_15

Det beror på hur man ser det. Självklart så är det ett stort äventyr att upptäcka nya länder, kulturer och finna ny vänner. Att vara kreativ och hitta snabba lösningar på problem man inte visste fanns. Om man tänker att det är äventyrligt att ge sig ut i det okända och inte veta vad som kommer att möta en runt nästa krök, ja då är detta äventyrligt. Men som jag skrev tidigare. Vi har alltid vårt hem med oss överallt, vilket ger oss en enorm trygghet, bekvämlighet och säkerhet.

Hur svårt är det?

Inte svårt alls faktiskt. Som sagt så det enda visumet vi behövt söka i förväg är Ryssland. Att åka över gränserna har aldrig varit svårt. Tagit lite tid ibland men vara på grund av att processen är ineffektiv inte för att vi haft några problem att ta oss igenom.

1000mil_13

Att köra i andra länder är inte speciellt svårt. Det är något som vem som helst kan göra.  Du behöver inte vara Superman, ha en fullutrustad Land Cruiser och mekanikerutbildning. Det enda du behöver ha är en dröm, ett mål och drivkraft! Ärligt talat, oftast är det som att cruisa runt i Sverige, förutom att vägskyltarna är skrivna på ett annat språk och att det går kossor och ibland kameler fritt betande i väggrenarna. 

Comments