Åka snabbtåg i Kina

Lifestyle by

Tänk er ett snabbtåg. Inte ett snabbtåg i Sverige där de behöver ropa ut i högtalarna på tågstationen att tåget, för en gångs skull, är i tid. Ett tåg som är från 1998 och kommer upp i 180km/h.  

Tänk er ett riktigt snabbtåg. Ett tåg som ser ut som en rymdfärja, som avgår i tid och kör i över 300 km/h.

Det är inte framtiden. Det är nutid i Kina.

Stationen

Vi hoppar av bussen och ser den enorma byggnaden framför oss. Det ser mer ut som en flygplats än en tågstation. En hög stenfärgad byggnad med traditionellt kinesisk tak högt där uppe som kronan på verket. Bejing Xi står det, den västra tågstationen i stad med över 20 miljoner invånare.

Biljetterna har vi i fickan och vi går mot den södra ingången. Många tågstationer i Kina påminner mer om flygplatser än de tågstationerna vi är vana vid, både vad gäller storleken, avgångstabellerna och säkerheten.

Vi lämnar mörkret och kvällskylan utanför och går in och lägger av ryggsäckarna på bandet som tar de igenom en röntgenmaskin medan vi går igenom en metalldetektor och blir kollade på samma sätt som på vilken flygplats som helst.

Efter bara några meter kommer vi till biljettkontrollen. Kvinnan bakom disken ber om att få se våra biljetter och pass. När man köper en tågbiljett måste man ange namn och passnummer. Hon slår in vårt biljettnummer i datorn, skriver in våra 4 sista siffror i passnumret för att kontrollera att det är en giltig biljett och rätt passagerare och när datorn ger henne godkänt vinkar hon oss vidare.

Stationen är enorm och tusentals personer rör sig runt i byggnaden. Den kalla luften utanför är borta och vi får snart öppna upp jackorna för att inte bli för varma. Vi går genom huvuddelen av byggnaden, på både höger och vänster sida hörs utrop från avgångshallarna och i huvuddelen ligger restauranger på rad. En del känner vi igen, McDonalds och KFC, men det finns också betydligt intressantare och roligare ställen som säljer kinesisk snabbmat.

Vi kollar upp på den stora avgångstavlan. Alla destinationerna står på kinesiska men de använder samma siffror så vi hittar snabbt vår avgångstid och hittar två avgångar. Efter att gjort en snabb kontroll av vårt tågnummer vet vi vilken avgångshall vi ska till, för säkerhets skulle jämför vi de kinesiska tecknen på biljetten med de på tavlan.

Vi kommer till vår avgångshall, 17. För att få gå in måste vi visa biljetten en gång till och kvinnan kontrollerar att vi är i rätt. Här får man inte gå ner på plattformen förrän precis innan tåget anländer.

Avgångsrummet känns större än huvuddelen av tågstationen. Det är närmare 50 meter brett och ännu längre. På sidorna av rummet finns småbutiker som säljer snacks och längst bak i hörnet finns toaletterna och en vattenstation där man kan fylla på gratis kokande vatten. Kina har en så stor tekultur och de dricker endast rumstempurerat eller varmt vatten så det här ses som en självklarhet. I mitten av avgångshallen står långa rader av stolar som är fyllda med hundratals människor som väntar på sitt tåg. Ju närmare avgången vi kommer desto fullare blir rummet. Sittplatserna är upptagna sedan länge och det börjar bli packat i hallen.

15 minuter före avgång ropas det ut i högtalarna att in-checkningen till tåget har öppnat. Det blir genast mycket mer ljud och rörelse i rummet när passagerare börjar röra sig mot grindarna.

Vi stoppar in den delen av biljetten som har en QR-kod i en maskin, lampan lyser grönt, går igenom gaten och tar rulltrappan ner till plattformen.

Vi står helt fascinerade och betraktar tåget när det bara 5 minuter senare rullar in på perrongen. Det här är inget X2000, det här är ett riktigt snabbtåg.

Det står utmärkt på perrongen var varje vagn ska stanna och alla passagerare står uppställda i långa rader där deras vagn ska stanna och mycket riktigt, vagn nummer 4 stannar precis framför oss. Vi är positivt förvånade över kösystemet, det är inte alls som i Sverige där man får gissa var vagnen ska stanna och sedan knuffas för att få komma på och knappt låter människor gå av tåget först.

Att susa fram i hög komfort

Sätena är breda och sköna med rejäla armstöd mellan sätena så att man slipper trängas med sin medpassagerare. Från sätet framför fälls det ner ett litet bord och ett fotstöd. Under sätet finns det ett 220V så att vi kan ladda datorn.

Tåget börjar röra sig långsamt framåt men det dröjer inte länge förrän vi lämnat Peking och tåget susar fram på landsbygden i över 300km/h.

Vår nyfikenhet får oss att gå på upptäcktsfärd i tåget och vi sätter sikte mot restaurangvagnen. Det är inte alls trångt på tåget, alla har sitt eget säte och ingen sitter i korridoren. I slutet av vår vagn kommer vi till servicedelen där det finns två toaletter, en västerländsk toa och en squat-toa. Utanför toaletterna finns två handfat och bredvid en vattenstation där man gratis kan fylla på sin flaska med kokande vatten.

Två vagnar bort hittar vi restaurangdelen. Flera riktiga bord med stolar står utställda längs väggarna och i en glasmonter visas flera olika snacks och några lättare matalternativ. Kineser tycker om att småäta och snacksa. De hade saker från torkad frukt och solrosfrön till kryddig tofu och snabbnuddlar. Sedan finns såklart många kinesers favoriter, vakuum förpackade kycklingfötter och små torkade fiskar.

Bara 10 minuter efter att vi satt oss ner på våra platser kommer en kvinna med en mat- och snacksvagn där hon säljer många av alternativen som fanns i restaurangen.

Utan att ens gnissla saktar tåget in och efter 2 timmar och 10 minuter och vi har redan åkt de 45 milen från Beijing till Handan där vi ska fira kinesiskt nyår hos vår vän Nancy.

Tänk vad smidigt det kan vara att åka tåg när det fungerar som det ska. 

Vilka snabbtåg har du åkt med?

Comments