Att driva ett välgörenhetsprojekt: Ehsan – Buckhunger, vår andra insats

Lifestyle by

Två månader efter vårt första stora projekt i Indien då vi köpte ett skolkök befann vi oss i Phnom Penh, huvudstaden i Kambodja. Vi bodde på ett litet hotell precis bredvid en stor morgon- och kvällmarknad.

Det var vår första dag i stan och vi begav oss ut på sightseeing. Första stoppet var S-21, säkerhetsfängelset och tortyrmaskinen Pol Pot använde under sitt styre för bara 30 år sedan. För er som inte känner till Kambodjas historia så kan S-21 liknas vid Nazitysklands koncentrationsläger och Auschwitz.

Helt känslomässigt slutkörda lämnade vi det gamla fängelset och en person utanför gav oss ett flygblad. Vi tackar alltid nej på rutin men antar att vi inte återhämtat oss från besöket så vi tog ett flygblad och satte oss ner några meter bort.

Flygbladet handlade om Buckhunger, ett soppkök där fattiga barn fick äta mat gratis. De hade fångat vårt intresse och vi ändrade planerna för resten av dagen.

Johnny, en Amerikan som tidigare ägt flera dyra toppresturanger i Amerika, hade sålt dem och flyttat till Kambodja där han startat och driver Buckhunger. Under morgonen gav de ut gratis mat till fattiga barn och gamla och under dagen sålde dom lunch till vanligt folk för att finansiera allt. Vilken genial idé! När vi träffade honom hade restaurangen varit öppen mindre än en månad och Johnny var positiv och full av glädje.

Om du är i Phnom Penh borde du hälsa på hos Buckhunger och se det med dina egna ögon. Det är helt fantastiskt att se 200 barn köa utanför restaurangen, de lär sig tvätta händerna, får sin mat serverad och lämnar sin plats ren. 200 barn blir serverade mat på under en timme i en restaurang med plats för 50 personer.

Det tog inte lång tid innan vi hade bestämt oss. Det här var ett av de där bra projekten och initiativen som vi vill stödja!

Vi berättade för Johnny om vårt välgörenhetsprojekt Ehsan och vi kom fram till att det bästa sättet vi kunde hjälpa dem på var att fylla upp deras torrlager. (Vi hade lite pengar över sedan vid köpt skolköket i Indien). Vi gick till marknaden, köpte en säck med 50kg ris och massa torr varor för en månad framöver.

En häftig sak här är att det inte bara är maten som är en god gärning. Även personalen är en viktig del av Buckhungers hjälparbete. Johnny anställer ungdomar utan utbildning och tidigare erfarenhet. De får lön och träning i restaurangverksamheten. De har ett roterande schema så att alla lär sig alla positioner. Tanken är att när någon kan alla positioner och har erfarenhet kan de söka jobb på en annan restaurang och en ny person får möjlighet till träning.

När vi lämnat Phnom Penh fortsatte vi att hålla kontakt med Johnny och hans resa har varit som en berg- och dalbana, från stora företag som vill sponsra till andra organisationer som stulit pengar.

Tyvärr så har han nu efter 4 år tappat mycket av sin entusiasm och motivation han en gång hade. Det har varit hårt arbete och många motgångar. Buckhunger serverade över 300´000 gratis mål mat under första året.

Johnny gör ett hästjobb och vi bestämde oss för att hjälpa honom en andra gång. Genom honom fick vi kontakt med ett familjeföretag på en ö utanför Phnom Penh som tillverkade bomullssjalar. När vi var tillbaka i Sverige efter våra 16 månader i sydost Asien bad vi Johnny att skicka ett gäng sjalar. Två veckor senare hade vi 300 sjalar stående vid dörren.

Vi sålde till vår familj, vänner, marknader, event och som julklappar. All vinst skänkte vi till Buckhunger (Självklart såg vi till att vi först nådde break-even). Det här var ytterligare en framgångssaga och ett kul projekt.

Vi visste egentligen inte vad vi gjorde, vad vi gav oss in i och har aldrig gjort något liknande tidigare. Det spelar inte så stor roll vad man gör så länge man gör något. Det behövs inte många Svenska kronor för att göra stor skillnad i utvecklingsländer.

Har du gjort något eget välgörenhetsprojekt? Vart har du skänkt pengarna, var det direkt till ändamålet eller till en större organisation?

Comments