Att vakna mitt i vintern: Ett äventyr i Kirgizistan

Lifestyle by

Vi är nu i Kirgizistan, ett land som vi sett framemot att besöka. Vi tog en minibuss i från Almaty vilket tog oss fyra timmar, inklusive gränskontrollen ut ur Kazakstan och in i Kirgizistan. Det var inga problem att komma ut ur Kazakstan utan bilen, de frågade inte ens varför vi reste ut på annat sätt. Hela proceduren både ut och in tog bara 10 minuter sen kunde vi hoppa in i minibussen igen och brumma vidare och strax var vi framme i Bishkek, Kirgizistans huvudstad. 

Vandring på schemat

kirgizistan_02Vi hade planerat att äntligen få komma ut i bergen och vandra igen, göra en längre vandring med övernattning i bergen. Så enligt planen for vi med marshrutkas till Karakol, en liten stad som skulle vara en bra utgångspunkt för flera vandringsalternativ. När vi bestämt oss för vilken vandring vi ville göra och försett oss med allt vi behövde så gav vi oss i väg mot bergen, det var en perfekt dag för vandring, soligt och hyfsat klart och lagom varmt.kirgizistan_03Det var en lätt vandring och efter fyra timmar längs en offroad-väg som gick längs en flod som klättrade sig långsamt uppför i bergen var vi framme vid dagens mål Altyn Arashan en liten dal med en by bestående av 4 vandrarhem och varma källor. Vi checkade in på ett vandrarhem med samma namn som dalen och lagade lunch ute i solen. Vi hade köpt någonstans gryn eller snarare frön i Karakol som vi kokade i buljong med morötter. När jag smakade av dem efter den utsatta koktiden på 10 minuter, vreds mitt ansikte till en grimas.

"Asså, jag vet inte om jag kommer klara av att äta det här. Det är beskt och smakar som att det inte ens är halvvägs till färdigkokt." Sa jag till Jacob

"Vad har du för val, det här är ju den enda vi har med oss!?"

"Jag vet, vi kokar det en stund till det kanske blir bättre." Svarade jag uppgivet. Det blev det men det var fortfarande inte bra, men med en tesked currypulver på gick det i alla fall att äta.

Och så kom regnet

kirgizistan_04Precis när vi skulle plocka ihop efter lunchen för att ge oss av på en upptäcktsfärd i bergen på ett par timmar började det att regna. Typiskt!! Vi bytte plan och tog vår Open water diver bok och började läsa ihop om att regnet skulle ge med sig snart, det gjorde det inte. Det regnade hela eftermiddagen och hela kvällen, stundvis lättade det och ingav oss lite hopp om att vi nog snart skulle kunna ge oss ut bara för att några minuter senare vända totalt till spöregn och även hagel.

Efter att ha suttit stilla och läst och jobbat på iPaden i det ouppvärmda rummet som tjänade både som matsal och allrum var vi lagom kalla. Vi bestämde oss för att det var dags att testa de omtalade varma källorna som skulle finnas här. Efter att bara tagit oss de tio metrarna från huset till byggnaden där de varma källorna fanns, var vi ännu kallare och blöta.

Källorna höll vad de lovade, det brände i fötterna när vi skulle gå i och vi fick stå och vänja oss i flera minuter innan vi kom i helt, du vet som när du spolat upp ett badkar med en aning för varmt vatten. Efter en halvtimme i de varma källorna var vi helt genomkokta och en aningen yra av värmen så vi gick upp och återgick till läsandet.

Vi ställde klockan på 6 för morgonen därpå i hopp om att regnet skulle ha dragit över och att vi skulle kunna be ge oss ut på vår tänkta dagsvandring till Ala kul sjön, en sjö belägen 3800 möh som var områdets huvudattraktion.

Ett (o)välkommet omslag

kirgizistan_06Men när vi vaknade låg molnen fortfarande tjocka runt bergstopparna likt ett täcke bomullsvadd. Och regnet hade inte bestämt sig för att sluta. Kändes inte som nån bra plan att börja en 10 timmars krävande vandring i det vädret. Vi avvaktade, och tur var det för bara några timmar senare hände detta:

"Titta, SNÖ!"

Utropade plötsligt den krigiska kvinnan som suttit och kollat på koreansk såpopera med rysk dubbning och sprang fram till fönstret och pekade ivrigt. Hon jobbade på vandrarhemmet och pratade knappt någon engelska alls, med det här förstod vi!

Och snön fortsatte att falla hela dagen och hela kvällen, det blev 10 centimeter, sen 15 centimeter, och det var blöt tung snö, men när vi gick och la oss kände vi att temperaturen var på väg neråt. Hur skulle det här gå? Vi som bara hade med oss löparskor.

Jag vaknar mitt i natten och måste ut och kissa. Det har slutat snöa och himlen har klarnar upp, stjärnorna gnistrar som diamanter i skyn, det känns som att de är mycket närmare här och så många fler. Snart börjar jag frysa och skyndar in igen.

En magiskt vintervärld

kirgizistan_05På morgonen vaknar vi till ett midvinterlandskap. Det är 30 centimeter snö och solen har precis börjat måla bergstopparna som nu är helt snötäckta i en gyllengul färg. Det känns helt magiskt, det är betydligt kallare och snön är nu krispig, lätt och fluffig, från hustaket hänger 20 centimeter långa istappar och gnistrar i solen! Vi gissar på att det är mellan -6-8 grader. Det känns helt galet att vi för mindre än två dygn sen gick hit upp i shorts och t-shirt!

När solen gått upp så pass att den kommit upp över bergstopparna och fyller hela dalen med ljus och värme packar vi våra väskor och vandrar de fyra timmarna ner i detta snöiga, magiska vinterlandskap.kirgizistan_07

Så denna vandringsutflykt blev mycket mindre vandring och mycket mer snö än vi förväntat oss men vi är otroligt glada och nöjda ändå!

Comments