Couchsurfing stories: Nagoya, Japan

Lifestyle by

Det var som upplagt för ett dåligt besök. Eftersom vi hade åkt till Nagoya, en stad vi inte visste något om, för att söka visum till Kina och inte ens nu, den tredje gången vi försökte kunde vi söka. Vi hade köpt dyra bussbiljetter, rest flera timmar enkel väg helt i onödan. Resan skulle känts som totalt slöseri av tid och pengar. Om det inte varit för vår couchsurfing familj.

Mer läsning: Vad är couchsurfing?

Yuki och familjen

Vår host Yuki och hennes mamma möter upp oss på busstationen och kör oss hem till deras hus. De bor i en liten förort till Nagoya som känns som en liten by långt bort från storstaden. Efter att vi blivit visade till vårt rum sätter vi oss i vardagsrummet och pratar.

Efter 30 minuter säger Yuki att hon måste åka hem, det är söndag och hon ska jobba dagen efter.

Vi sitter som fågelholkar. Vadå? Är vi inte hemma hos dig? Hon förklarar att hon har ett litet rum inne i Nagoya där hon bor när hon jobbar. Nu var hon bara och hälsade på hos hennes föräldrar. Så vi skulle bo 3 nätter själva hemma hos hennes föräldrar. Nervöst och obekvämt.

Pappan

När Frida går och duschar går jag in och sätter mig i vardagsrummet och pratar med pappan. Hela familjen har bott i USA i 5 år och i Sydafrika 5 år så de pratar bra engelska. Det visar sig att han varit i Sverige för många år sedan. Till och med i Trollhättan!

Han jobbar för GKN, världsledande i produktion av tändstift, och det var för deras räkning han besökte Sverige och bott utomlands. Han är 66 år gammal och pensionär men jobbar fortfarande 3 dagar i veckan med att lära upp nyanställda. Han började jobba där direkt efter sin utbildning och skulle snart nå 45 år som anställd på företaget.

Han visar ett tändstift han fått när han pensionerades med hans namn ingraverat som ett tack. Det lyser i ögonen när han håller i det och vänder den i handen. ”Jag skulle aldrig vilja jobba för ett annat företag” säger han. ”Och kommer fortsätta jobba där så länge jag orkar”

Jag får en konstig känsla i magen. Är det avundsjuka? Att någon känner så starkt för ett företag och vill jobba där hela livet. Det är så extremt långt bort från mitt liv och min verklighet.

Mamman

Om pappan är den lugna stabila så är mamman ett energiknippe utan dess like. När vi kommer hem från Nagoya efter vår misslyckade visumansökan åker vi på utflykt. Jag, Frida och mamman.

Hon tar oss till en by en timme bort som har ett av Japans 14 slott med originaltorn. Vi betalar in oss till slottet och ser på en skylt att de har gratis guidade turer på engelska. En timme senare är vi klara.

Mamman skyndar ner till turistgatan nedanför slottet. Nu ska vi bura-bura, japanska för att gå och titta i butiker. Hon skyndar från affär till affär för att hitta olika saker att visa oss och snacks som vi kan testa.

Hon drar med oss in i en butik som bara säljer saker gjorda av bönor, det mesta är sött. Hon provsmakar lika mycket som vi. I nästa butik köper hon dango till oss, en form av risbollar doppade i en söt sojasås. Vårt favoritsnacks. Senare köper hon en annan sorts dango, här är varje risboll toppad med olika smaker.

Hela tiden är hon några steg framför oss. Skyndar, ser till att vi mår bra, skrattar och gestikulerar.

Vi tycker verkligen om det här, alla tre. Vi är intresserade av kulturen och maten och hon får introducera oss till den.

Mochilagning

Mochi är en traditionell dessert och snacks i Japan gjort på rismjöl från en speciell sorts ris. Vi frågar mamma om hon vet hur man gör mochi och hon bara skrattar. ”Självklart, vi gör mochi imorgon ikväll” säger hon och svänger in på supermarketen för att köpa det vi behöver.

Först har hon en maskin som skalar riset, vi gör en laddning som skalas en gång och en andra som skalas två gånger för att visa oss skillnaden. Efter att riset blötlagts till följande kväll så ångkokar vi det och placerar det sedan i mochimaskinen. En maskin som har en funktion, att göra mochi. Konstigt med en hela maskin som bara har en funktion tänker vi och inser att vi har både brödrost, våffeljärn och plättlagg hemma.

Maskinen skakar och knådar riset och 10 minuter senare har vi en jättemochi. En helt slät risboll på ungefär ett kilo. Pappan berättar att det är så kompakt och mycket ris men ser litet ut så det är lätt att äta för mycket och få ont i magen. Vi berättar att vi har ett uttryck för just det. I Japan sker det med deras huvudmat ris, i Sverige sker det med våran, potatis. Paltkoma.

Vi rullar ihop små bollar av den extremt klibbiga risgegan och lägger på tallriken. I butiken får man 4 per pinne, nu fyller vi tallriken. Mamman rör ihop egen ankor, den söta bönröran mochi oftast är fylld med. Med en stor klick på tallriken hugger vi in.

Pappan berättar att det sägs att mochi är så klibbigt att om man tar för stora bitar kan det klibba fast sig i halsen och kväva oss. Jag tror honom, det klibbar fast i munnen.

Det här ska vi göra när vi kommer till Sverige. Mochi och söt rödbönfyllning till bullar är för bra för att det bara ska finnas i Japan.

Middag

Mamman blir först lite chokad när hon får veta att vi är veganer men tar sig an utmaningen och blir motiverad av det. Första middagen är temaki. Te betyder hand och Maki är de sushirullarna som är så populära i både Japan och i Sverige.

Noriarken och mindre och smalare. Vi lägger de i handen och med hjälp av en sked trycker vi ut riset. Bordet är fyllt av upphackade grönsaker, gurka, morot, inlagd aubergin, kimchi, japanska traditionella fermenterade bönor kallat nato och inari.

Både mamman och pappan skrattar åt oss när vi säger att vi vill skära upp inari, de friterade tofufickorna, och ha de i makirullarna. Inari serveras ofta till maki men på sidan. Lite tveksamt testar pappan att lägga lite inari i sin temaki och när han ätit upp undrar han varför han aldrig kommit på den idén. Det var ju jättegott säger han.

Temaki smakar och ser ut som sushi fast en enklare och snabbare variant. Och istället för att få ut 10 bitar av samma fyllning som när man gör vanlig maki får man nu två tuggor och kan sedan göra en ny med ny fyllning. Det blir helt klart vår nya grej.

Couchsurfning

Vi älskar couchsurfing. Det har gjort våra resor så mycket bättre och efter att ha bott hos över 60 familjer i 15 länder vet vi att det lägger till enormt mycket värde till våra resor. 

Comments