Cykla längs Taiwans östkust – milslånga risfält

Lifestyle by

Fram till Taitung hade vi följt kusten men nu var det dags att cykla inland. För er som är intresserade, tung i Taitung betyder öst, alltså ligger staden på östkusten. Så smart.

Vi hade fått tipset i en Facebookgrupp att inte cykla längs kustvägen hela tiden. Den är trafikerad av tunga fordon och det finns ytterst lite utrymme för cyklister med höga berg på ena sidan, havet på den andra och ingen vägren.

Så inland var det. En stor dal med Taiwans mäktiga inlandsberg på vänster sida och en något lägre bergskedja som skilde dalen från havet på höger sida.

Cykelhaveri

Tidigt på dagen kom det en lång uppförsbacke, kanske 2 km och på toppen öppnade utsikten upp sig. Jag såg en fantastiskt lång backe som ledde ner till en bro och fortsatte på platten på andra sidan floden. Med all erfarenhet så borde jag stannat här och väntat på Frida och May men av någon anledning glömde jag av det. Gissa vad som hände.

Något sket sig såklart för Frida och May.

Jag rullade ner och njöt till 1000 och väl på andra sidan floden stannade jag och väntade. Och väntade. Och väntade. Efter 20 minuter blev jag orolig, så långt före borde jag inte vara. En på motorcykel stannar och säger något på engelska. Han pekar bortåt och ger mig tummen upp. Jag kör tillbaka och kommer till början av uppförsbacken. Någon på cykel stannar och säger att de är på andra sidan berget och har problem. Jag cyklar hela vägen upp och halva nedförsbacken ner innan jag möter Frida och May.

Det visade sig att Mays pakethållare ramlat av!

Jag vet, låter helt galet. Skruvarna som håller den vid däcket satt fast men de två som håller den under sadeln hade ramlat av så pakethållaren med väskorna och allt hade bara tippat av.

Under Mays 4 första dagar har hon haft fler cykelhaverier och punkteringar än jag och Frida haft tillsammans under hela resan.

Vackra cykelleder bortom bilvägarna

Cykling växer som fritidssyssla och träningsform i Taiwan och det märks för många ställen har sina egna cykelleder i och runt om städerna och byarna. Det är små vägar utan bilar, ofta är de lite längre men på plussidan är också att de är betydligt vackrare.

Vägen ringlar sig fram mellan risfälten. På ena sidan växer några små palmliknande träd, på den andra sträcker sig risfälten ut med bergen i bakgrunden. Ibland varvas risfälten med bananplantage en kortare sträcka.

Efter en stund tar cykelleden slut och vi fortsätter längs bilvägen.

Guldfärgade risfält och Mr.Brown

Vi reser under guldsäsongen, det är precis när riset är moget. I början är de djupt gröna men när de mognar ändras färgen mot det gulare. Riset har vuxit till sig och blir så tungt så att plantorna inte längre kan stå rakt upp utan de böjer sig. De bugar som Taiwaneserna säger.

Den friska vinden gör att riset vajar i vinden, det ser nästan ut som ett stort hav och när solen tittar fram mellan molnen så lyser fälten i guld.

Timme efter timme kantas vägen av risfält och tillslut når vi Mr.Browns cykelled. Visst är det ett konstigt namn på något så vackert och guld/gult som risfälten. Det visar sig att Mr.Brown är ett kaffemärke som gjorde den här cykelleden känd i en reklamfilm.

Fast det är ett turistområde och trots att vi för första gången på länge delar cykelvägen med många, många andra så är det vacker. Inte bara vackert, det är en av de vackraste vyerna vi sett i Taiwan. Det trots att vi cyklat så länge längs risfält och sett risfält i så många andra länder.

Det är svårt att hitta ord för att beskriva känslan när vi står och blickar ut över fälten. Luften, vinden, vyerna. Det är magiskt.

En storm drar in

Vi cyklar vidare med sikte på en couchsurfing host i Hualien. Det är egentligen lite för långt, vi spenderade för mycket tid bland risfälten, men vi satsar ändå. De rullar på bra. Vi har vinden i ryggen. Alla ni som varit på cykelsemester vet vilken enorm skillnad det gör, inte bara för tempot utan också humöret.

Några tunga mörkgrå moln börjar dra in. Vi tänker om, inget Hualien. Det blir första boendet för att slippa undan regnet. Det börjar duggregna och vi svänger in till en camping. Normalt sett vill vi bo i tempel för det är gratis men vi vill inte bli blöta.

Vi slår upp tältet under tak på ett betonggolv istället för i gräset. Bergen i väst är svåra att se, det är regn som skymmer sikten långt där borta.  Men regnet kommer inte hit. Det passerar. Vi som hade tagit skydd och allt.

Att cykla bland risfälten och Mr.Browns cykelled är nog hittills det vackraste vi sett under vår cykelsemester i Taiwan. Det är konstigt att risfält kan vara så imponerande och mäktiga. Risfält är populära turistdestinationer i hela Asien. Har du sett några risfält? Vilka har varit de bästa/mest imponerande?

Comments