Den dummaste bokningen vi någonsin gjort

Lifestyle by

Hur blev det så här? Att resa i 3 dygn utan att ha bekvämligheten av en säng och möjligheten att duscha när man befinner sig 30+ värme och en luftfuktighet närmare 80%. Att vårt första stopp i Japan dessutom skulle vara den kinesiska ambassaden för att söka businessvisum kanske inte var helt genomtänkt. Eller tror du det gör nån skillnad om vi rockar upp i insoven hoodie, tovigt hår och mörka ringar under ögonen? Kineser jobbar ju hårt de borde väl förstå…?

En otroligt korkad reseplanering

Det är dagen innan vi ska lämna Koh Tao och vi vandrar sakta, hand-i-hand hemåt i mörkret efter att ha avnjutit vår sista middag på ön med vår flatmate. Då slår det oss plötsligt – Asså vi kommer ju inte att få sova i en säng på 3 dygn!!! Och ingen dusch!

Vi hade bokat först nattbuss ifrån Koh Tao för att sen ha en hel dag i Bangkok, som föll på det thailändska nyåret vilket innebär obligatoriskt vattenkrig i hela landet. Sen flyg till Japan som gick strax efter midnatt dagen där på, vi skulle anlända tidigt på morgonen i Tokyo, gå direkt till den kinesiska ambassaden och söka visum för att sen ha en heldag i Tokyo. Efter det sätta oss på en nattbuss som skulle ta oss till Kanasawa som var vår slutgiltiga destination för denna galna 3-dygnsresa.”Hur tänkte vi när vi bokade det här?!” utbrister Jacob med ett lätt förfärat men ändå roat ansiktsuttryck.

”Jag tänkte nog inte alls för då hade jag stoppat dig!” svarar jag. Mer förfärad än road eftersom det är jag som har svårt att sova på flygplan och bussar. Jacob somnar oftast som en stock så snart han satt sig och vaknar inte förrän vi stannat.

Det finns inget att göra åt saken så det är bara att gilla läget. Vi skrattar åt det hela och tänker att det nog ska löser sig. Men det är helt klart den dummaste bokningen vi någonsin gjort.

Hejdå Koh Tao – Hej försening

Vi stänger dörren till vår lägenhet för sista gången och blir strax därpå upplockade av bokningsbolagets delade taxi utanför där vi bor som kör runt fram och tillbaka och plockar upp andra som ska med samma båt. Bland annat plockar de upp några som bott i huset bredvid oss en halvtimme efter de plockat upp oss med en tur ner till Sairee centrum emellan – thai-logik.

Till slut kommer vi till färjeläget och får då veta att båten är 45 minuter försenad thai-time. Ingen fara på taket vi har ju ingen direkt tid att passa. Biljetten är en kombinerad båt- och bussbiljett så bussen måste vänta på båten för att få sina kunder. Bra det i alla fall!

Bussen är helt full och lämnar Chumpon, staden där dit vi kommer med båten strax efter 7 på kvällen. Förra gången när vi åkte på samma resa, med samma färja, gick inte bussen förrän klockan 10.

”Vi kommer ju att komma fram i Bangkok astidigt, sist var ju där vid 6 på morgonen. Det är ju inte så bra.” konstaterar Jacob.

Så rätt han får. Klockan 3 på morgonen blir vi väckta och avsläppta i närheten av Khaosan Road i Bangkok. Det är fortfarande bäcksvart och vi känner oss allt annat än färdigsovna och redo för en galen dag i Bangkok. Vi gör det enda vettiga, vi checkar in på ett billigt hotell, duschar och sover ett par timmar till.

Songkran i Bangkok

Vi packar på oss alla våra väskor och beger oss mot Decathlon för att köpa tält, sovsäckar och liggunderlag för vår resa i Japan och Taiwan. Efter ett par timmar på köpcentret får vi kontakt med vår vän Josh som bor i Bangkok, han gillar inte Songkran, vattenkriget och festandet så han ska ta en massage på ett billigt massageställe och bjuder in oss till att komma dit. En massage skulle ju inte sitta fel tänker vi och slänger upp våra väskor som nu är 5 kilo tyngre med massagestället i siktet.

Vi sitter på bussen och stannar vid ett rödljus som ligger precis vid en marknad. På trottoaren står det ett gäng på 4 unga män med ett gäng 10 litershinkar bredvid sig. Vi tänker inte så mycket på det eftersom det är en marknad, de säljer säker fisk eller nåt. Några sekunder senare ser vi hur de som sitter närmast fönstren flyr i panik mot andra sidan. En kaskad av vatten träffar oss. Männen har tagit upp sina hinkar och kastar vattnet i dem direkt in i bussen som har öppna fönster och dörrar. I panik säkrar vi kameran och sätter på regnskydden på våra väskor. De skriker ”Gott nytt år!” på thai när vi kör i väg.

För att ta oss till massagecentret byter vi trottoar fram och tillbaka för att undvika att bli nersprayade med vattnen från alla folk som står beredda med hinkar, vattengevär och vattenslangar längs gatorna. Det ser ut att ha väldigt kul och de flesta förstår att vi inte vill få alla våra grejer blöta. Det hade säkert varit jätteroligt om vi inte hade haft noll möjlighet att torka våra kläder och skor och väskor och inte hade ytterligare 48 timmars resande framför oss.

Fast i tullen

Vi har precis hämtat våra väskor från bagagebandet på Narita utanför Tokyo och bestämmer oss för att äta upp vår sista frukt som vi tagit med oss från Thailand innan vi går igenom tullen eftersom vi är osäkra på om vi skulle få igenom den.

”Ursäkta, men skulle vi kunna på kolla lite närmare på era väskor? Ni har så många.” Frågar en utav de japanska tulltjänstemännen försiktigt med ett ursäktande uttryck följt av en halvbugning. Ser vi lite slitna ut kanske? Shabby chic fast inte så chic. 😉

Vi blir inledda i varsitt rum i tullområdet, kroppsvisiterade och blir sedan noggrant utfrågade, varje fråga följt av ”Ursäkta men kan jag fråga dig”. Var kommer du från?, Vart ska du?, Var har du varit det senaste året?, Vad jobbar du med? osv.

”Har du några olagliga saker i din väska?” frågar en kvinnlig tjänsteman mig och visar i en mapp bilder på droger, vapen, guld och buntar med kontanter. Det visade samma mapp ute i tullhallen när de skannade våra väskor. Än en gång svarar jag nekande.

De frågar lika artigt och försiktigt som de frågat om allt annat om de får ta ur sakerna ur min väska. Varenda påse och packningskub frågar de om de är okej att de kollar i när de tar upp det ur väskan, även fast jag redan sagt att det är okej att de kollar min väska.

Jag får hjälpa dem att öppna våra nyinköpta sovsäckar för de förstod de inte hur man gjorde.  De försöker sen att packa ner allting igen och ber konstant om ursäkt för att de inte lägger saker på rätt plats. Jag säger att jag kan ta över och de tackar och ser otroligt lättade ut. När vi en halvtimme efter att vi kom går därifrån vikar de glatt hejdå.

En otroligt underlig upplevelse. Den helt klart mest genomgående tullgenomgången men också den trevligaste!

Fail på kinesiska ambassaden

Vi går in på ambassaden och förklarar för receptionisten att vi vill söka ett businessvisum till Kina och att vi har dubbla pass och vill ha det i det passet som vi sökt med tidigare, både för att få alla kinesiska visum i samma pass och så att vi kan ha passet som vi har vår Japanstämpel i med oss när vi reser runt.

Hon springer och hämtar chefen och han förklarar att det inte går. Vi måste lämna passet med japanvisumet i för att söka med det. Efter en stunds dividerande fram och tillbaka kommer vi fram till att vi istället ska söka i Osaka eftersom vi behöver ha passet med oss till Kanazawa för att få ut vår hyrbil dagen efter.

Sightseeing i Tokyo

Otroligt glada för att att vi varit smarta nog att lämna våra väskor på stationen i ett bagageskåp gick vi med lätta steg ut för att upptäcka Tokyo. Solen strålar från en klarblå himmel och varma vårvindar får träden att vaja lätt. Luften känns fräsch fast det är en jättestad som borde ha en hel del förorening och smog. Men det är inget vi märker av  denna dag i alla fall. Vi går genom Hibiyaparken, vidare förbi slottet till Kitanomaryparken och får uppleva vår första kontakt med körsbärsblommingen. Så vackert det är, trotts att det nästan är över här i Tokyo.

Senare åker vi till det kända Shibuya och upplever myllret av människor i Shibuyakorsningen, världens mest trafikerade korsning. När klockan blir dags att åka mot tågstationen känner vi oss rätt glada att dagen äntligen är slut så att vi får sova lite. Det tar inte mer än några minuter efter det att vi satt oss till rätta på bussen, lutat ner sätena och dragit ner våra ”sätesvisir” innan vi somnar.

Äntligen framme i Kanasawa

8 timmar senare vaknar vi i Kanasawa av att ljuset i bussen slås på och chaufförens ropar ut i högtalarsystemet att vi strax anländer busstationen i Kanasawa. 7/11 blir vårt första stopp där vi införskaffar några onigiri (sushitrianglar) till frukost. Vi använder deras gratis wifi och går sedan iväg mot ett hostel som ligger i närheten som verkar schysst. Hostlet har en stark hipsterkänsla med en skön vintagestil på inredningen i receptionen. Killen som jobbar där hälsar oss välkomna och berättar att de tyvärr är fullbokade. Han hjälper oss att hitta ett annat hostel och ringer till och med och dubbelkollar att de har rum och förbokar ett åt oss.

Vi lämnar våra väskor på Khaosan Hostel där vi ska bo (känns lite ironiskt att ha bott i Thailand ett halvår och åka till Japan och bo på Khaosan första natten) och sätter oss och tar en kopp te för att överblicka situationen. Det är fortfarande tidigt på förmiddagen och vi får inte vårt rum förrän efter lunch. Tre dygn på resande fot känns i kroppen men vi känner oss ändå ganska pigga. Efter en trevlig pratstund med en dansk och en kiwi hyr vi cyklar på hostlet och trampar iväg för att upptäcka Kanazawa och körsbärsblomningen.

Med facit i hand så var det inte så jobbigt som vi trodde det skulle bli. Jacob sov såklart bra varje natt men till och med jag lyckades sova över förväntan. Nu väntar 4 veckor i Japan! Vad vi ser fram emot det 😀

Vad är den värsta bokningen du gjort?

Comments