Fridykningskurs på Koh Tao

Lifestyle by

"Hej, mitt namn är Chris det är jag som kommer att vara er instruktör". Klockan är 8.20 en söndagmorgon i April och vi har precis klivit in på Blue Immersion där vi ska göra en fridykningskurs.

Vi har aldrig testat det innan, vi har sett framemot det länge nu, ända sen vi kom tillbaka från Kina har vi planerat att göra kursen. Men vi har skjutit på det för att vänta ut kombinationen fint väder och inget planerat jobb för oss båda. När vi insåg att det inte skulle hända såg vi bara till att göra slag i saken och bokade in oss.

Vi är fem stycken som ska göra kursen tillsammans. I vanliga fall är man bara 3 på en instruktör men Chris har med sig två nyblivna instruktörer som ska assistera honom, Linus från Sverige och Thomas från Norge. Vi kommer nog att få tillräckligt med hjälp alldeles säkert.

Teori och hålla andan i klassrummet

Morgonen börjar med ett teoripass där Jacob och jag känner igen mycket. Det handlar om utrustningen, anatomi och hur vi påverkas av ökat tryck. Många delar är samma som för Scuba. Sen är det dags för första försöket att hålla andan.

Vi får lägga oss ner på de blå yogamattorna som vi suttit på under teorigenomgången. Efter ett par minuters genomgång av vad vi ska göra och ytterligare några minuters avslappning räknar Chris ner.

Vi kör 2 minuter Breath up och sen ska vi hålla andan tills vi känner första behovet av att andas. Jag trodde inte jag skulle klara mycket längre än 30 sekunder för det är ungefär så länge jag hade med nöd och näppe klarat av förut när vi någon gång testat och klockat oss själva.

Två försök till där det går ut på att försöka pusha sig själv lite längre och vi är riktigt imponerade av våra egna resultat. Jag klarade 2.08 och Jacob 2.45!!!

När alla fått på sig våtdräkter går vi ut i havet precis bakom dykcentret för att träna på att hålla andan när vi simmar. Himlen är täckt av ett tjockt lager av blyertsgråa moln och vattnet har en något ljusare ton men vi ser inte ens våra egna händer där vi står med vattnet i bröst höjd. Det där med att pricka fint väder failade ju totalt. För att klara kriterierna för kursen var vi tvungna att simma 30 meter på ett andetag vilket inte var några problem för någon att klara av.

Att dyka djupt

Efter en lätt lunch bär det av mot det första riktiga dykpasset i havet. Vi hoppar ombord på en vit liten katamaran som ligger ankrad vid strandkanten precis bakom dykcentret. Den ser inte ut att kunna hantera mer än en handfull personer men förvånande nog kändes det inte ens trångt när vi några minuter senare styr mot djupare vatten med 15 pers på båten.

Vi ligger alla och guppar i det blå runt en stor gul fridykningsboj. Jacob, jag och en kille från Mauritius är med Chris. De andra tjejerna är med Linus och Thomas. Chris förklarar metodiskt steg för steg vad han vill att vi ska göra. Vi får börja med att dra oss ner i repet som sitter fast i bojen till fem meters djup. Först i horisontalt läge, sen vertikalt med huvudet först.

Många har problem med att tryckutjämna öronen när de är uppochner. För mig går det fint men Jacob har i början lite problem och simmar i väg några meter och testar olika tekniker själv tills han hittat en som funkar för honom, det trots att han är instruktör och tryckutjämnar dagligen.

Jag ligger på ytan med ansiktet i vattnet och andas genom snorkeln för att förbereda mitt dyk. Det är blått åt alla håll och kanter, det är alldeles för djup för att jag ska kunna se botten. Min enda referens är repet som i ena änden sitter fast i bojen och i den andra änden har en cementvikt för att hålla den nere. Jag fantiserar om att det är som att flyga.

Ett sitta stort andetag och sen dyker jag ner i djupet.

När jag passerar 5 meters markören känner jag mig lugn men när jag är nere på 10 och vänder funderar jag om jag någonsin kommer att göra 20 meter. Jag känner hur luften i mina lungor trycks ihop och min hjärna signalerar till min kropp att den vill andas. Jag börjar simma upp och känner på vägen upp hur behovet att andas försvinner i takt med att jag närmar mig ytan.

Dykrefleks och andhållning i vatten

Dag två börjar också i klassrummet, vi går igenom mer anatomi och risker med fridykning. Därefter gör vi ett prov på det vi lärt oss vilket alla klara av utan några svårigheter.

Chris tar fram en stor balja med kallt vatten och en puls- och syrenivåsmätare. Vi får i tur och ordning testa på hur mamalian Dive reflex påverkar oss genom att sänka ner ansiktet i det kalla vattnet medan vi håller andan. Jacobs puls sjunker från 70 slag i minuten ner till 40 på bara 30 sekunder. Otroligt fascinerande att se hur stor skillnad det gör att ha ansiktet i vattnet!

Vi drar på oss våtdräkter och går ner till stranden bakom dykcentret. Det är dags att testa hur länge vi kan hålla andan i vattnet. Vi repeterar samma sak som dagen innan, 3 försök, först bara tills vi känner att vi behöver andas, sen pusha 30 sekunder mer, och till sist så länge vi bara klarar av. Jag ligger och flyter på ytan med huvudet i vattnet, jag blundar och fokuserar på att slappna av. Jag är inne på mitt andra andhållningsförsök, det går bra. Mycket lättare än i klassrummet.

När jag är klar med alla mina 3 försök ställer jag mig och pratar med de andra i gruppen. Jacob håller fortfarande på med sitt sista andhållningsförsök. Han ligger på ytan med huvudet neråt och guppar, Chris står vid hans sida och håller en hand på Jacobs axel.

"Hur länge klarade du?" Frågar jag nyfiket när han är klar.

"3.52" svarar han med ett leende.

Helt galet bra! Jag gjorde 3.09. Ingen av oss hade ens förväntat oss att göra tider i närheten av dessa. Tänk vilken skillnad det kan göra att få lära sig rätt teknik och få coachning!

20 meter – det hägrande målet

Det spöregnar när vi sätter oss på båten och kör ut mot djupare vatten för att testa våra nya kunskaper i öppet vatten. Vattnet känns jättevarmt eftersom det är kallare i luften. Lite som att hoppa ner i ett jättestort badkar. Mitt mål för dagen är att dyka ner till 20 meter. Vi börjar med att ett dyk till 10 och jobbar oss sedan stegvis djupare. Först 12 meter sen 15, 17 och tillslut ner till 20 meter. Jag klarade det! Det känns grymt.

Vi lär oss också att hur man räddar någon som fått en blackout under ett dyk.

"Grymt jobbat allihop! Nu drar vi och kör lite fundivning." Säger Chris och ler med hela ansiktet.

När alla grupper är tillbaka på båten kör vi lite närmre ön till en dykplats som är runt 10 meter djup och där vi kan kolla in koraller och fiskar när vi dyker ner. Det är en härlig avslutning på kursen. Vi är otroligt nöjda med våra prestationer och resultat. Chris gjorde ett grymt jobb och vi är väldigt glada att vi bokade in kursen och genomförde det. En ny sport som verkligen kommer att fortsätta med!

Har du testat fridyknig? Vad tyckte du?

Comments