I backspegeln – November

Lifestyle by

Jobb

Vi har fått jobb! Och börjat jobba!

Det är helt galet. Vi har inte jobbat sedan April men efter lite drygt 6 månaders semester är det dags igen.

När vi flög från Mongoliet till Thailand mellanlandade vi i Kina. Vi förlängde vår mellanlandning till 3 dygn så vi skulle hinna träffa våra vänner och hitta äta massa mat. Nu är våra vänner extremt grymma så en av de fixade en jobbintervju en av dagarna.

Intervjun var ganska informell och chill. Vi satt och snackade med vår vän som jobbar där, mannen som driver bolaget (amerikan) och deras kinesiska kollega som inte kan engelska men är väldigt duktig på att göra te.

Efter mer än 2 timmar var vi klara och hade pratat om allt mellan himmel och jord och lyckats klämma in lite om jobbet någonstans däremellan.

Det vi bestämde var att vi kommer och jobbar i 3 veckor om de ger oss tillräckligt betalt. Läget är så här, vi vill jättegärna komma och jobba men eftersom vi är och jobbar på Koh Tao måste det vara värt för oss att lämna jobbet. Så lönen i Kina måste täcka den uteblivna lönen i Thailand plus mer för det kommer ta tid att komma tillbaka in i jobben.

Vi skulle höra om lönen inom 10 dagar.

Vi anlände till Thailand och Koh Tao för att starta ett nytt kapitel i våra liv. Det här är första riktiga dyksäsongen vi gör och 2 år sedan vi undervisade sist i Nya Zeeland.

När vi kom till Roctopus hade vi ingen utrustning men eftersom det var lågsäsong fick vi låna det vi behövde tills vi köpt allt eget.

Den första tiden handlade om att lära sig företaget, hur saker fungerade och komma tillbaka i undervisandet. Vi gjorde 3 open water kurser och 2 advancedkurser tillsammans med andra instruktörer. Under den här perioden var vi inte betalda. Alla fackförbund i Sverige gråter men så ser det ut. Man måste ta eget initiativ, våga satsa och kunna ta hand om sig själv.

Bil och väg

När November började hade vi nästan nått Ulaanbaatar, vårt slutmål för den här etappen. De sista delarna mot Ulaanbaatar var vägen faktiskt väldigt bra. Det var asfalt och nästan inga pot holes. Vi nådde Ulaanbaatar redan den 4.e November och därmed var vår road trip slut!

Det känns otroligt skönt!

Inte för att det varit dåligt, vi älskar att leva i bilen men sista månaden har varit för kall. Stripie är inte gjord för vinter och det är inte vi heller. Vi vill ha sommar och tropiskt nu.

För att fira att det här äventyret tog slut sov vi sista natten innan Ulaanbaatar i bilen.

Daniel och hans kollega landade i Mongoliet och tog över ansvaret för Stripie. De körde från Ulaanbaatar till Trollhättan på 11 dagar!!! Jag vet, helt jävla galet! Vägarna i Ryssland var tydligen av hög kvalitet för de kunde köra 100 mil om dagen. De sa att det var kallt, svin kallt. -30 så det fanns inte mycket mer att göra än att köra och jag förstår hur de kände. Vi kände precis samma sak.

De kom på några smarta lösningar som jag önskar att vi haft. De hängde upp mellanväggen under dagen för att värmesystemet i bilen är för svagt för hela skåpet men när man delar av det så får man upp värmen i framsätena så man slipper köra med mössa och jacka. Mycket smart. 

Everyday Explorers

Vi har fortsatt att uppdatera Everyday Explorers varannan dag och det har fungerat kalas. Blev 16 inlägg totalt och vi får mer och mer respons på inläggen hela tiden. Det känns som vi är påväg åt rätt håll.

Vi har fått till en ny intervju i TTELA. Alltid trevligt när tidningar uppmärksammar det vi gjort.

Blev också en radiointervju med mig och Daniel som var påväg mot Sverige i Stripie.

Resa

Den här delen genom Mongoliet var inte så speciell. Det var bara de sista avslutande 50 milen innan Ulaanbaatar, där vi spenderade en vecka.

Sista dagen i Ulaanbaatar landade Daniel och hans kollega för att plocka upp Stripie. Helt galet att han tog sig hela vägen till Mongoliet! När vi blev avsläppta på flygplatsen och de körde iväg hade vi en konstig känsla i magen. Vårt hem de senaste 4 månaderna skulle ut på egna äventyr.

På flygplatsen blev det panik! Total panik!

Mer läsning: Värsta dagen någonsin!

Vi landade i Kina och tog oss till vårt hostel för att checka in. På vägen dit träffade vi Lu, en av våra bästa vänner. Tyvärr var vi så sena så vi hann bara träffa henne en kort stund.

Det här blev tre dagar med fokus på mat. Vi träffade Nancy två gånger för middagar, Lu en gång och däremellan åt vi så mycket vi orkade. Kina har världens bästa mat!

Att resa ger oss möjlighet att träffa många av våra vänner. När vi lämnade Kina förra året visste vi inte när vi skulle komma tillbaka eller när vi skulle träffa Nancy och Lu men det blev redan nu, knappt ett och ett halvt år senare. Det gäller att ta tillvara på möjligheterna som kommer längs vägen.

Förra året var det flera sevärdheter vi inte hann besöka men som vi ville se och högst på listan stod Himmelstemplet och Lamatemplet. Otroligt vackra och imponerande byggnader som är väl värda att besöka om man har vägarna förbi Peking.

När vi lämnade Kina för att åka till Thailand visste vi att vi snart skulle komma tillbaka. Vi hade inte fått något löneerbjudande än men vi hade rätt magkänsla, det kändes som att vi skulle få det. Och helt ärligt, vi skulle åkt till Kina oavsett lön. Det var mest argumentation för att få bättre betalt.

När vi landade i Bangkok tog vi nattbussen vidare till Chiang Mai för att fira Loy Krathong och Yi Pengfestivalen. Ni vet där alla lanternorna flyger upp mot himlen. Vilket fantastisk upplevelse!

Kungen dog nyligen så det är landssorg och fortfarande inte ens en månad sedan det hände. Många går runt i svarta kläder, har tröjor med kungens ansikte och stora affischer på kungen sitter uppe lite överallt.

Vi träffade även Patrik från Ett Annat Liv som precis varit en månad i Burma. Ett land vi verkligen vill åka till men det blir en annan gång.

Mer läsning: 10 magiska bilder från Loy Krathong

Efter festivalen tog vi morgonbussent till Chiang Rai som är världskänt för det vita templet men som inte har något mer egentligen. Det var helt klart värt det! Vilken syn, helt magiskt! Vi hade enorm tur och av en slump fick vi även träffa mannen som designat hela templet. Eller träffa är kanske fel ord. En man frågade om vi kunde flytta oss för de skulle filma en sak, när jag vände mig om såg jag ett helt kamerateam. Jag sa att jag kunde göra det och frågade vad de skulle filma. Han sa att det var han som designat hela templet och att de gjorde ett tv-program. Så jag "träffade" honom.

Vi tog nattbussen samma natt från Chiang Rai till Bangkok

Det var ett kärt återseende av Bangkok, nästan 3 år sedan vi var här sist. Vi åkt hem till Josh, vår vietnamesiska vän vi träffade i Turkiet förra året. Vi bodde hemma hos honom i 3 nätter. Han bodde i en fantastisk condo precis bredvid Chatuchak och bara 5 minuter från BTS och Metro. Perfekt läge!

Det är skönt med Josh för han är väldigt lätt att umgås med. Även om han är från Sydostasien har han rest mycket och förstår delar av vår kultur t.ex. att han inte måste passa oss som små barn. Han förstår att vi vill göra saker själv men samtidigt kan vi göra saker tillsammans på kvällarna när han är ledig.

En dag tog han oss till en sjö för att göra SUP och testa segling. Tyvärr var det ingen vind så vi rörde oss knappt. Och det var flytvästtvång.

Vi köpte en kombobiljett med Lomprayh från Bangkok till Chumpon med nattbuss och till Koh Tao med snabbfärja.

Vi hade inte bokat något boende men tog oss till Sairee (huvudområdet på Koh Tao) och hittade snart ett billigt boende för en natt.

Redan första dagen hittade vi ett långtidsboende, andra dagen motorcykel och vi började leta utrustning.

Nu blir vi här i 6 månader. Bortsett från visa-run och en eventuell resa till Kina.

Mer läsning: Första veckan på Koh Tao

Bästa ställplatsen

Det blev bara en natt i bilen så antar att den får det här priset.

På G

Det är otroligt mycket på gång men först ska vi lära oss jobbet och ön. Vi måste komma in i Roctopus och jobbkulturen innan vi satsar på andra projekt. 

Comments