I backspegeln – Oktober

Lifestyle by

Jobb

Vi har inte jobbat något den här månad och inte haft någon inkomst. Däremot är det nu 100% klart att vi ska till Koh Tao! Vi har haft en hel del kontakt med ett dykcenter och en del kontakt med ett andra dykcenter. Sedan har flera andra sagt att vi ska komma förbi när vi kommer till Koh Tao. Så vi tänker att vi kommer frilansa för flera olika dykcenter men troligtvis kommer ett center att vara vår huvudsakliga arbetsgivare.

Så det betyder också att vi tackat nej till jobberbjudanden på Koh Lipe och Koh Phi Phi.

Som en blixt från klar himmel damp det också ner ett annat intressant jobberbjudande bara för nån vecka sen. En av våra bästa kinesiska vänner hörde av sig och berättade att hon jobbade på ett vinterläger i Kina och de letar efter skidinstruktörer för en kortare period i vinter. Vi älskar Kina så vi bad om att få veta mer om vad det kan innebära. Vi får se vad som händer.

Bil och väg

Vi började månaden med knappt 2 veckor i Kirgizistan utan vår bil Stripie. Den stod ju som bekant på verkstaden i Kazakstan. När vi flög tillbaka för att hämta den kändes det som att komma hem! Det var ett kärt återseende och nu var trion komplett igen.

Vi sträckkörde till Astana, vilket inte var speciellt kul och intressant. Vägen var nybyggd så vi kunde hålla 90km/h hela tiden men det tar ändå en hel del tid att köra 200mil. Och vägen är inte som en motorväg i Sverige utan den går genom städer och byar så under sträckor blir det 50km/h. Det är lätt att bli bortskämd med vägarna i Sverige och att städer och byar inte ligger längs med huvudlederna utan att man kör av och in i stan.

I Astana köpte vi nya dubbade vinterdäck och lämnade kvar våra sommardäck innan vi fortsatte mot bergen.

Från Astana fortsatte vi österut mot den ryska gränsen. Vi blev spontaninbjudna på en konsert och dagen efter körde in i Ryssland.

Gränskontrollen var nog den snabbaste och smidigaste hittills. Det tog oss inte mer än 30 minuter att kör ut ur Kazakstan och in i Ryssland. Jag tror att det hade mycket att göra med att vi redan hade bilpapperet som behövdes, vi fick det när vi körde in i Ryssland första gången, det är giltigt i ett år och Ryssland och Kazakstan hade någon form av union.

Vägen genom ryska Altai var bra men framförallt var den vacker! Det var helt fantastiskt! Altai är ett okänt paradis. Tyvärr var det lite sent i säsongen så det var snö, -15 och vi hade bara kläder för att klara av en mild höst så våra vandringsplaner ställdes in men någon gång i framtiden kommer vi nog åka tillbaka och vandra där.

Ut ur Ryssland gick lätt men in i Mongoliet var första gången vi behövde tömma bilen för att tulltjänstemannen och en hund skulle söka igenom Stripe. Som tur är räckte det med att ta ut det som stod på golvet (vilket var massa mat) och några av lådorna.

Vägen i Mongoliet var det värsta hittills. Vi har kört hela vägen från Sverige till den mongoliska gränsen utan att ha behövt köra på en enda grusväg. Nu var det dock slut med det. Nu var det grus, hål och 30km/h som gällde.

Vi valde att köra den södra vägen för den skulle ha mest asfalt. Många andra overlanders säger saker som ”varje meter asfalt som byggs gör Mongoliet mindre intressant” och ”man kan inte köra fast på asfalt, det är inget kul”. Helt ärligt så behöver jag inte köra fast, jag kan ha kul och äventyr ändå. Och jo, asfalt är väldigt intressant. När man har 200 mil att köra är det skönt att kunna köra på en platt väg i 100km/h istället för på en gropig grusväg i 30km/h. För vet ni vad, om man vill köra fast eller köra på dåliga vägar så går det också. Det finns så otroligt många dåliga vägar här så det räcker och blir över. Men nu har man ett alternativ som vi gillar.

Mongoliet har ett ambitiöst vägprojekt där år 2020 ska alla provinshuvudstäder ha asfaltsväg till Ulan Bator. De är på god väg och delar är redan färdigbyggda och där kunde vi köra i 100km/h. Men stora delar byggs fortfarande och då gick det i 30-50km/h. Då tar det tid att täcka stora avstånd, och Mongoliet är stort kan jag lova.

Everyday Explorers

Det har börjat hända saker här på Everyday Explorers! Vi har lagt mycket tid på att förbättra bloggen och uppdatera den. Mycket är än så länge ”behind the scene” men jag kan lova att det kommer hända saker kommande veckor!

Några saker har vi däremot redan fått upp. Vad tycker ni t.ex. om vår nya destinationssida med alla småbilder?

Och vi har helt gjort om vår Om oss där Everyday Explorers fått sin egen om oss medan vi (Jacob och Frida) har fått en egen om oss. Det gör det mycket lättare att läsa, det är tydligare och framförallt mer personligt. Det vi gillar mest är vår timeline, vad tycker ni om den?

Nästa stora sak är något jag jobbat med under en ganska lång tid. Vi kommer lansera en speciell fotodel. Jag har både pluggat och frilansat som fotograf och vill dela med mig av min passion. Det kommer komma upp en hel fotoskola riktad mot just oss resenärer.

Sedan håller vi på att göra om hela menysystemet där vi kommer introducera aktiviteter och olika kategorier för att göra det lättare för dig att hitta och för att lyfta fram de delarna som Everyday Explorers faktiskt handlar om (läs äventyr, backpacking under lång perioder och jobba utomlands).

Resa

Vi började månaden i Kirgizistan där vi tänkte uppleva naturen. Vi tog oss till östra Kirgizistan vid Issyk-Kulsjön där det ska vara bra att vandra. Vi tog oss upp i bergen där vi blev insnöade första natten, resten är historia som man säger.

Vi gjorde flera kortare vandringar istället bl.a. till Fairytale Valley och till ett naturområde utanför Bishkek.

Vi hade vårt flyg bokat från Bishkek via Almaty till Uralsk för att plocka upp bilen. Vi hade en lite lätt mellanlandning på 12 timmar i Almaty men tänkte att det inte var några problem, det finns ofta bra områden för att sova och om vi har tur kan vi ta oss in i loungen fast vi inte flyger med Star Alliance. Nu blev det inte som vi tänkt oss. Vi var tvungna att gå utanför säkerhetskontrollen och till inrikeshallen (alla som flugit vet att inrikesdelen är långt ifrån lika bra som den internationella delen) men vi löste det ganska bra ändå.

I Uralsk blev vi återförenade med Stripie! Trion var komplett och vi körde direkt till Astana, huvudstaden i Kazakstan.

Vi har under våra 6 år som resenärer bott hos över 70 couchsurfingfamiljer i fler än 15 länder. Vår couchsurfing i Astana är absolut en av de bästa, top 3 utan problem. Kanske till och med nummer 1!

Vi lämnade våra nya vänner och körde  via Semey till Ryssland och Altai, ett område vi sett mycket fram emot. Känner du till Altai? Om inte bör du kolla vårt inlägg därifrån. Det är en fantastisk bergsregion!

Tyvärr var det lite för kallt för oss för att vandra och vi var inte rätt klädda men vi 4-hjulshikeade. Det finns något som heter så va? När man kör bil i vackra områden. Det fick räcka för den här gången.

När vi närmade oss den Mongoliska gränsen ändrades landskapet och det blev en blandning mellan berg och stäpp. Som Kazakstans stäpper fast det var inte helt platt. Mongoliet har hittills varit otroligt vackert! Och det är där vi är just nu. Vi har kört lite drygt 100 mil i Mongoliet. Städerna och byarna är inte speciellt intressanta utan det är naturen människor kommer hit för att uppleva.

Tyvärr blev det en köldknäpp just när vi kom och det blev -20 på nätterna och på dagarna var det -10 men med en bitande vind ville vi inte gå ut ur bilen eller hotellrummet mer än nödvändigt. Vi blev även tvungna att köpa på oss lite mer kläder.

Den här road tripen närmar sig sitt slut, bara 10 dagar kvar. Det känns lite konstigt men samtidigt otroligt skönt. Inte för att vi är trötta på att leva med Stripie utan för att det är för jävla kalt och vi vill ha värme.

Vi drömmer om Thailand!

Bästa ställplatsen

Vi har ju inte bott i bilen så mycket den här månaden men vi har ändå hunnit med en vacker ställplats ute på de öppna stäpperna i Kazakstan.

På G

Många undrar vad vi ska göra nu. Vintern är här, vi har en bil i Mongoliet och ska jobba i Thailand. Så vart tar bilen vägen?

Vi hade egentligen några olika alternativ. Det första var att skeppa Stripe till Kanada och låta den stå där tills våren då vi skulle flyga dit för att fortsätta köra. Nu är det så sent i säsongen så ingen annan skeppar sin bil och det blev helt enkelt för dyrt för oss. Kina har vi räknat bort för länge sedan då det också blev för dyrt.

Det hade varit bra att få bilen till Sverige på något sätt. Hur får man en bil från Mongoliet till Sverige på vintern? Man skickar ett meddelande till sin vän och frågar om han är intersserad av ett äventyr. 1 timme senare är det bestämt. Han kommer och hämtar den 😀 Visst är det bra med vänner.

Så den 9.e November landar Daniel och hans kollega i Ulan Bator för att köra Stripe genom Ryssland hem till Sverige. Det är en grymt bra lösning! Det gör att Stripe får stå i Sverige över vintern och vi kan skeppa därifrån till Kanda nästa sommar, vilket är MYCKET billigare än att skeppa från Mongoliet.

Den 10.e November flyger vi till Thailand för att börja jobba men här insåg vi vilka oanade möjligheter det fanns. Många frågar oss om vi inte saknar våra vänner när vi reser. Enda sättet för oss att träffa våra vänner är att resa!

Så Daniel kommer till Mongoliet så vi träffas där. Vi flyger till Bangkok via Peking, förstår ni? Kina erbjuder ett 72 timmar transit visa så vi har sett till att vi har en 48 timmar mellanlandning! Det betyder att vi kan bo två nätter i Peking och träffa våra vänner där! Hur hade vi kunnat träffa våra vänner om vi stannat i Sverige?

Sedan flyger vi till Bangkok för att spendera 2 dagar där och träffa några andra vänner vi inte sett på snart 3 år! Hur hade vi kunnat träffa våra vänner i Bangkok om vi stannat i Sverige?

Därifrån tar vi bussen och båten till Koh Tao för att börja jobba.

Så ni ser, utan resande hade vi aldrig kunnat träffa många av våra vänner.

Där har ni November i grova drag. Vi får se om en månad hur det faktiskt blev 😀

Comments