5 dagar vandring i Japan – Kumano Kodo

Lifestyle by


Kumano Kodo är en av de mest kända vandringslederna i Japan och utgör en av två pilgrimsvandringar som är UNESCO märkta. Systervandringen ligger i Spanien, Camino de Santiago eller Jakobsleden som den också kallas, och är 160 mil lång. Känns som ett lite större projekt än de 6.5 milen som Kumano Kodo är.

Kumano Kodo går i landskapet Wakayama som ligger sydöst om Osaka, Japans näst största stad. Det finns en handfull vandringsleder i området som alla leder till samma stora tempelkomplex och målet med den här pilgrimsvandringen.

Den leden vi valt att gå är Nakahechi. Det är den längsta leden och ska ta 5 dagar. Den är uppdelad i två delar, först 3 dagar och sedan går leden ihop med flera av de andra lederna och fortsätter de sista 2 dagarna som en.

Vandringen börjar – i panik!

Vi tog bussen från Osaka till Tanabe, en by sydöst om Osaka längs kusten. Vi hade gjort lite förberedelser, det var inte alls som när vi skulle till Nepal och vandra. Då visste vi inte ens hur lång vandring vi skulle göra när vi satte oss på planet.

Väl i Tanabe visade det sig att vi behövde ta en till buss, 40 min, för att komma till starten. Den skulle avgå om 30 minuter, vilket inte är några problem. Bortsett från att vi behövde gå till ett hotell flera kvarter bort för de var de enda som hade väskförvaring över 3 dagar och vi behövde gå till en supermarket, som låg några kvarter åt andra hållet. Nästa buss var 2 timmar senare så då skulle vi inte hinna vandra något den här dagen.

Bra början!

Vi gick till hotellet för att lämna våra väskor. När vi höll på att packa om insåg vi att vi kanske skulle hinna trotts allt. Vi skulle inte kunna handla på supermarketen men på en convenience store, det borde väl räcka. Vi skyndade så mycket vi kunde. Frida började få ont i magen.

När vi packat allt insåg vi att vi inte hade en chans. Irriterade och stressade började vi gå igenom våra alternativ.

Då berättar hotellägaren att det ligger en convenience store ett kvarter bort och att bussen vi ska med stannar utanför. Jackpot!

Vi skyndar dit för att handla. Det här är stress! I butiken inser vi att vi har vad jag kallar ”gott om tid”. Jag trodde vi skulle ha 3 minuter. Nu har vi 5. Det är lugnt! Dock säger Fridas ansiktsuttryck något helt annat.

Ute vid busstoppet packar vi ner allt vi köpte och hinner utan problem med bussen. Jag äter en lätt lunch på vägen till vandrings start medan Frida sitter och tittar på. Hon är fortfarande så stressade så hon har ont i magen och inte kan äta. Extra mat för mig.

Första dagen

Efter den obligatoriska selfien vid vandringens start börjar vi vandra. Uppåt! Vandringen börjar med en 300 meter stigning så brant en vandring kan bli innan man behöver hjälp av rep. ”Vad skönt att det inte går nerför så här brant. Det hade varit jobbigt för knäna.” ropar jag till Frida. Jag hör något grymtande lite längre bak.

Vi vandrar på en stig med löv och barrträd på båda sidorna. Vi kommer upp på bergsryggen och följer sedan den. Lite längre ner går bilvägen och vid vissa tillfällen går de i samma höjd och korsar varandra. Det får bli vår backuplösning. Om vi inte orkar eller får slut på mat så liftar vi.

Vi har med oss tält, sovsäck och liggunderlag så vi kan bo var som helst men vi har inget kök så vi kan inte laga någonting. Vi har med oss onigiri (sushi trianglar), snabbnudlar och lite andra snacks så vi klarar 2 dagar utan att köpa något. Vi räknar kallt med att byarna vi hört ska finnas längs vandringen kommer ha butiker. Vi vet att andra och fjärde dagen passerar vi ställen som har affärer.

När vandringsleden korsade bilvägen för första gången satte vi oss på rastplatsen och åt. Det fanns, såklart, vending machines för dricka, och en liten butik där vi fick kokande vatten till våra nudlar. Inga problem att vandra utan kök i Japan 😀

Bergigt värre

Vi visste inte så mycket om den här leden. Jag hade på något sätt föreställt mig att man gick upp på berget och vandrade längs bergsryggen, ungefär som Mardi Himal i Nepal. Jag hade rätt i att man gick upp på berget och följde bergsryggen. Men däremot hade jag missat att man skulle gå ner i dalen, upp på nästa berg och upprepa det här varje dag.

Seriöst, vilken jobbig vandring! Det var aldrig mindre än 500 höjdmeter och som mest gjorde vi drygt 1300 höjdmeter på en dag! Det kändes i rumpan kan jag säga.

Det var aldrig tekniskt svårt utan alltid en bra stig eller trappsteg. Men det är tufft så var beredd på det. Jag skulle säga att det var mer fysiskt krävande än någon av vandringarna vi gjorde i Annapurna, Nepal.

Golden week – Japans största semestervecka

Vandringen fortsatte kommande två dagarna och vi såg inte mer än en handfull folk längs vandringsleden. Eftersom det var Golden Week, en vecka där nästan alla i Japan har ledigt i 5 dagar, trodde vi att det skulle vara fullt med folk. Vi träffade några japaner som sa att de skulle göra Kumano Kodo, med buss. Så de bodde på en onsen, ett spa med varma källor, och tog bussen därifrån till olika tempel och platser längs vandringen. De gick någon kilometer och tog sedan bussen tillbaka.

Den mest populära sträckan var en 4km lång asfaltsdel där man tog bussen upp och gick ner till det stora templet. Längs de här kilometrarna fanns det flera nudelstånd och snacksstånd än vi såg under hela vandringen.

Camping istället för onsen

Här är det vi förberett mest av allt. Det sista vi gjorde innan vi lämnade Thailand var att köpa tält, sovsäck och liggunderlag för vandringen. Vi tyckte det var riktigt smidigt att bo på homestay när vi vandrade i Nepal men de Japanska priserna ser lite andra ut så det blev till att bära med oss tält och campa.

Det skulle finnas någon campingplats längs leden men den var inte fören tredje dagen. Men vi är inte så mycket för campingplatser utan fricampar hellre.

Under första delen av vandringen insåg vi dock att vi hade ett problem. Leden gick längs bergsryggen och det sluttade brant på båda sidorna om leden. Det finns inte en chans satt sätta upp ett tält!

Vår backuplösning, måste alltid ha en backup, var att vandra tills det blev mörkt så vi var säkra på att ingen skulle passera och sedan slå upp tältet mitt på stigen och sedan gå upp tidigt på morgonen. Stealth camping typ. Vi behövde aldrig använda oss av den här taktiken.

Första natten hittade vi en platt del några meter från stigen som vi rensade på grenar, en natt bodde vi på ett område som såg ut att ha haft ett jordskred men som de nu rensat upp och börjat odla på, en natt campade vi precis bredvid en bäck där vi kunde bada i svinkallt (jag menar friskt) vatten direkt från berget och så blev det en natt på en campingplats 😀

Varma källor mitt i floden

Vi besökte två varma källor under vandringen. Tredje dagen kom vi ner från sista etappen av första leden. Vi hade vandrat länge och kände oss så där lagom ofräscha. Offentliga varma källor stod det på en skylt. Taget!

För bara någon tia fick vi gå in och duscha och sitta i den varma källan. Vi kände oss som nya människor efteråt. Kommande 6 km var längs en asfaltsväg så vi liftade.

Campingen låg längs en stor flod och precis innan campingen satt massa människor i små runda pooler de grävt ur från stenstranden. Det var naturliga varma källor.

Vi gick dit och satte oss i en pool. Första poolen var så varm så jag fick inte i mer än foten. Nästa var lite närmare floden så det kalla vattnet kom in och gav det en lagom temperatur. Riktigt nice!

Japansk familj i camper van

Familjen som plockade upp oss när vi liftade var otroligt coola. Det var en familj med farfar, mamma och tre barn var på semester i deras egeninredda camper van. De skulle till en camping ungefär där nästa led startar. Tyvärr pratade ingen engelska men vi visade bilder på vår camper och vi bra genast vänner. De var jättesnäll så vi bestämde oss för att bli deras grannar på campingen.

Farfarna hade inrett husbilen och visade flera smarta lösningar. Kommer lägga upp en film med några av de här idéerna.

På kvällen gick vi och knackade på deras yttertält och frågade om vi kunde få varmt vatten till våra nudlar. De låg inne i bilen och kollade på film. De hoppade genast ut ur bilen och började hjälpa oss. Vi försökte förklara att vi bara ville ha lite varmt vatten, vi visste att de druckit te nyligen.

De plockade upp köket, gjorde nytt vatten, värmde på annan mat och tog fram deras små stolar så vi kunde sitta. De hade en riskokare med sig som gick på vanlig campinggas 😀

Så hur gick det med maten?

Inga som helst problem. Varje dag gick man igenom en by som hade i alla fall en liten butik där vi kunde köpa på oss lite mat. Så vi utan att laga klarade vi det här utan problem. Men ett kök hade helt klart gett mer flexibilitet.

Rekommenderar vi den här vandringen?

Både ja och nej.

Det är en UNESCO-märktvandring och en pilgrimsled med flera hundra år gammal historia. Vandringen var tekniskt lätt men fysiskt krävande. Det var inte alls mycket folk längs stigen med två undantag där de stora templen var och det fanns bussturism.

Så vem borde inte göra den. Om man vill ha en vandring som är bortom all civilisation och där man inte ser någon människa, väg eller butik på flera dagar så är inte det här rätt val. Man passerar genom små byar och korta sektioner, 30-60 minuter per dag, går man på en asfaltsväg. Men det var helt klart en bra vandring. Och förvänta er inte utsikter som i Himalaya. Det var stundtals väldigt vackert och det fanns många bra vyer men oftast så gick man i tät löv och barrskog, vilket har sin egen charm. 

Comments