Japans näst största nöjesfält – Nagashima Spa Land

Lifestyle by

När vi satt hemma hos vår couchsurfing familj i Nagoya på kvällen och mamman helt plötsligt säger att ”Japans näst största nöjesfält Nagashima Spa Land ligger en timme bort” visste jag att vad vi än hade planerat att göra dagen efter var orelevant.

Vi hade nya planer. Bättre planer.

Med en direktbuss från busstationen i centrala Nagoya är vi på bara 1 timme ute vid nöjesfältet. Redan flera kilometer innan vi kommer fram ser vi Steel Dragon 2000, den största berg och dalbanan.

Vi halvspringer fram till grindarna för att köpa biljetter och skyndar iväg till första attraktionen. Vi tänker såhär. Nu precis när de öppnat är det minst folk här, vi börjar med den mest populära.

Steel Dragon 2000

Bortsett från de något utdaterade namnet så är den här riktigt bra! Bara 10 minuter kö och vi sitter längst bak i vagnen. Den börjar gå långsamt uppåt, uppåt, uppåt. Det klickande ljudet från vagnen när den dras upp känns så bekant men det är så längesedan sist. Det är ett bra ljud, något positivt.

Det är högt, riktigt högt och vi ser långt. Vi når toppen. Några längre fram börjar skrika. 97 meter långt drop. Vi släpper baren som håller fast oss och sträcker händerna högt upp i luften. Adrenalin och total lycka.

White cyclone

Det här är den stora träbanan som är en direkt kopia från en av USAs stora och populära berg och dalbanor. Träbanor är något speciellt. De har inte loopar, är inte lika höga eller branta som stålbanor men alla blir lockade av träbanor.

Vi åker långsamt upp till toppen och snart börjar det. Vi trycks åt sidan i sätet i den första svängen och magen vänds ut och in när vi kör genom vågorna. Den helt vitmålade strukturen av tusentals träbalkar susar förbi. Det är vackert men tyvärr är den lite för skakig.

Speciellt andra gången vi åker den och det blåser lite, då påminner i sektioner om att åka ner för en kullerstensgata i en kundvagn.

Acrobat

En helt ny typ av bana för mig. Riktigt schysst idé och bana men ett halvknepigt marknadsföringskoncept.

Man sätter sig i vanliga stolar och fäller ner bygeln ovanför, precis som vanligt när man har banor med loopar. Sedan händer det nya. Alla stolar vinklas 90 grader framåt så istället för att sitta så hänger man under banan och kollar ner mot marken. Som en fladdermus, alltså AcroBAT! Och längst fram i tåget är det just en fladdermus.

Men det är här marknadsföringen blir lite knepig. De bygger inte på fladdermus (acroBAT) hela vägen igenom. Utan med looperna och korkskruvarna försöker de få in några akrobatiskt i det hela. När vi står och köar så visas kort klipp från tidigare som åkt banan men helt plötsligt står det 20 män i vita trikåer på perrongen och ska åka. De är akrobater. Sedan när åkturen är klar hoppar de av och sträcker på sig med armarna högt upp i luften. Ni vet sådär som OS gymnaster gör när de har gjort 5 volter i rad och precis landat perfekt på mattan.

Det känns som att de antingen skulle satsat på fladdermusen, hur den flyger ELLER på akrobater i vita trikåer men då utan den stora fladderhusen längst fram. Blandningen blir ganska konstig. Men antar att det fungerar i Japan.

4 andra små banor

Du vet att det har varit en bra åktur när det rinner ur ögonen och håret ser ut som en mangafigur 😀

Förutom de tre stora finns några mindre som har runt 40-60 sekunders åktid. De kör en kort bana med en loop. En annan är en liknande bana men med 2 korkskruvar. Den tredje skjuts man snabbt iväg, genom en loop och upp för en brant backe där man stannar och åker tillbaka samma väg fast baklänges.

Det här är såklart inte lika bra som de stora men behövs på ett nöjesfält för att ge variation och få fler attraktioner.

Kötider

Det längsta vi väntade var 30 minuter men utan att överdriva så var snitt-tiden 10 minuter i köerna. De sista två timmarna på dagen var det inga köer alls. Det fanns snabbpass att köpa men vem behövde det här. Flera attraktioner stod stilla för att det inte var någon där och när vi kom körde de vagnarna tomma förutom vi två. Vilken lyx!

Det hela resulterade i en överdos av åkturer, loopar och snabba svängar så redan vid 16 behövde vi börja röra oss hemåt för vi var yra och illamående. Det har nog aldrig hänt förut. I vanliga fall hinner ju balanssinnet med att neutralisera sig i mellan åkturerna eftersom att det alltid är minst en timmes kötid.

Vissa säger att man behöver ju inte åka så mycket för att man kan. Man kan ju ta det lugnt. Det är lite som att säga åt ett barn som inte ätit godis på ett år att inte trycka i sig hela godispåsen på en gång utan spara det över helgen.

Innan vi lämnar Japan har vi ett nöjesfält till att besöka. Fuji-Q Highland!

Vem älskar nöjesfält? Vilket är det bästa du varit på?

Comments