Kanada – ett första intryck

Lifestyle by

Jag har hört så mycket bra om det här landet och speciellt staden Vancouver. "The most livable city in the world". Det låter ju bra tänkte jag. Jag såg framför mig en stor stad där det alltid är vackert väder (för det bör det ju vara i "the most livable city in the world") och med människor som alltid log mot varandra och såg så där löjligt lyckliga ut hela tiden. Så var det inte riktigt.

Det är dag nummer 1 för oss i Kanada och vi befinner oss på ett universitetsområde i nordöstra Vancouver. Det regnar lite och är grått ute. Men vi tänker det är väl inte så farligt. Tar på oss våra skidjackor och drar in mot stan för att fixa vårt SIN (Social Insurance Number) vilket man måste ha för att kunna jobba och få betalt i Kanada.

På vägen in till centrum passerar bussen ett område som är riktigt nedgånget och det är fullt av hemlösa på gatorna. Den ena vinglar mer än den andra och många är drogpåverkade. Jag får en klump i magen när jag ser det. Var inte det här "the worlds most livable city"? Hur kan det då vara så många hemlösa? Som verkar ha det otroligt svårt? Bara 300 meter bort vid nästa busshållplats kantas gatan av stora, flådiga bank byggnader och ett stenkast därifrån ligger det en Prada-butik. Kontrasten är enorm.

Vi letar på ett Service Canada kontor, det är där man får sitt SIN. Vi blir först mottagna av en receptionist och efter en kvart blir vi uppropade och får följa med en ung kvinna som ser ut att ha rötter i från mellanöstern till hennes lilla kontor längst in i hörnet av lokalen. Hon ler stort åt oss och när hon stäcker sig efter en penna skymtar jag trycket på hennes t-shirt som hon har under kavajen. Det står "unicorns are real". När vi kommenterar hennes tröja viskar hon att hon egentligen inte får ha såna tryck på jobbet men hon tycker att världen behöver lite mer magi. Kanske speciellt den här arbetsplatsen. Och så skrattar hon.

Efter att ha frågat ut oss om våra mammors flicknamn och vilken adress vi skulle bo på här i Kanada skrev hon ut några papper med våra SIN nummer och så var vi klara.

Vi går rakt över gatan och hoppar in på första bästa bank. Det är RBC. Vi tas emot av en kvinna som Jacob gissar kommer ifrån Etiopien. Även denna kvinna välkomnar oss med ett stort, vänligt leende. Hon berättar att vi kan få 12 månader gratis bank så vi bestämmer oss köra på det.

Phyllis visar sig komma i från Uganda och blir helt exalterad när vi berättar att vi varit där och jobbat och börjar diskutera den lokala maten med oss. Det tar oss en timme innan vi är klara med bankkontot men då ägnade vi nog halva tiden åt att prata om allt mellan himmel och jord (mycket Uganda). Nöjda styr vi kosan tillbaka hemåt igen.

Det har börjat mörkna ute och vi bestämmer oss för att gå lite innan vi hoppar på bussen. Vi följer east hasting street hemåt men bara några meter senare börjar det lukta enormt mycket marijuana. Det visar sig att många butiker säljer marijuana ur medicinskt syfte där. Och mängden uteliggare ökar. Nu verkar varenda person runt omkring oss vingla och vara påtänd. Vi känner oss enormt obekväma. Vi tar första bussen som kommer och åker hem.

The most livable city gjorde inget vidare intryck på oss vår första dag. Ska vi verkligen flytta hit i vår? Vi skriver inte av det än men nu måste staden verkligen leverera.

Comments