Cykla i Kenting – Taiwans Nya Zeeland

Lifestyle by

Kenting är Taiwans sydligaste stad och när vi rullar in mot staden breder en lång sandstrand ut sig på höger sida och på vänster trängs en lång rad surfbutiker med varandra. Sandstranden är nästan helt folktom, säsongen har inte börjat än. Det verkar vara ett populärt ställe under högsäsong. Vågorna bryter i ett vitt skumm strax innan de kraschar in mot land. Jag blir sugen på att surfa fast jag inte har en aning om hur man gör.

Konsten att bada "in a casual way"

Ska vi stanna och bada lite? Föreslår Jacob

Du menar nu på en gång? Frågar May och verkar lätt förvirrad.

Hon förklara att i Kina är att åka till stranden och bada ett heldags projekt som man ofta planerar långt i förväg. Packar en stor picknick påse, väljer outfit och förbereder sig väl för. Så när vi lite spontant föreslår ett snabbt dopp för att kyla ner oss i värmen förstod hon först inte hur vi tänkte. När vi sen står och byter om i ett litet snår bara några minuter senare och hon förstår att jag tänker hoppa i vattnet i min sportbh och mina boxertrosor i funktionsmaterial utbrister hon:

So casual! Och skrattar. Sen struntar även hon i att byta om till riktiga badklädder och springer i vattnet i sin tränings t-shirt och cykelshorts.

Vi hoppar och leker i vågorna som är betydligt större och kraftfullare än de såg ut och försöker lära May att kroppssurfa på vågorna. Jacob tajmar vågen bra, tar några armtag och får en del fart. May misstajmar helt och slänger sig för sent, vågen tar hennes ben och slänger de över henne. Efter några sekunder spolas hon upp 10 meter längre in skrattande. Omtumlade och trötta i armarna återvänder vi till våra cyklar och fortsätter vår cykelresa mot Kentings nationalpark.

Nationalparken ligger ett par hundra meter över havsnivå och vi är rejält svettiga när vi kommer fram. Ett par timmars promenad känns som ett bra ombyte för eftermiddagen.

De höga trädens kronor erbjöd skugga som vi var tacksamma att försvinna in i för en stund. 

Efter en natts camping som det enda tältet på en utav Kentings många campingplatser lämnade vi Kenting bakom oss. Och efter att ha besegrat en rejäl uppförsbacke breder ett fantastiskt landskap ut sig.

Asiens Nya Zeeland

Det är en platå som brant sluttar ner mot havet. Klipporna är täkta av grönskande buskar och mörkt grönt gräs. Jorden som bryter fram är roströd och långt där nere ser vi hur det blå havet glittrar i förmiddagssolen.

May utbrister:

Wow det är precis så här jag föreställer mig att Nya Zeeland ser ut!!

Vi medger båda att hon har väldigt rätt. Det känns som att vi precis blivit teleporterade till Nya Zeeland. Det är otroligt vackert.

Med solen och vinden i ryggen och med oslagbart vackra vyer kändes cyklingen otroligt lätt. Det är intressant hur mycket det kan förändra. Att ha lite bra väder och vacker natur runt omkring sig. För mig personligen spelar det otroligt stor roll. Mitt humör och motivation är väldigt sammankopplat med det här har jag insett. Känner du igen dig i det här?

Att vi just passerat Taiwans sydligaste punkt och nu styrde norrut igen kanske spelade in en del också. Och det goda sällskapet så klart, att ha May där, vår kära vän och att få vara med om hennes första resa utanför Kina var otroligt. Oavsett vad det berodde på så kändes det fantastiskt. Benen kändes pigga och starka och vi var sugna på att uppleva östkusten som så många vi mött sagt skulle vara otroligt vacker.

Västkusten hade varit platt och mestadels tätt bebyggd med städer som avlöste varandra. Där hade vi aldrig behövt planera våra matstopp för det gick alltid att hitta restauranger när hungern slog till. Här skulle det bli annorlunda. Det finns bara en handfull större städer på Taiwans östkust och i de branta bergen kan även en relativt kort distans mellan byarna betyda timmar på cykeln.

Det vackra landskapet och vyerna som östkusten välkomnat oss med fortsatte. Vi cyklade längs vägen som följde kusten och hade det blå, glittrande havet på vår högra sida i mil efter mil. På vänster höjde sig marken brant upp i grönskande kullar och dramatiska berg precis på andra sidan vägrenen.

Att bita ihop, köra ner huvudet och ta sig an utmaningen 

Till en början var stigningarna rätt lätta och vägen böljade som en stor våg upp och ner. Men så svängde vi av från kusten för att köra inland ett litet tag och då möttes vi plötsligt av en rejäl stigning. Vi skulle upp 650 höjdmeter.

Efter bara 50 höjdmeters stigning utbrister May:

Asså jag har ju cyklat mycket men där jag bor är det platt, det här är ju asjobbigt!!

Jag tänker att det här kommer bli en lång uppförsbacke för stackars lilla May. Och det blir det men hon sliter på och jag ser hennes lätt plågade men beslutsamma min varje gång jag vänder mig om för att kolla att hon är okej. Som kronan på verket blir backen ännu brantare på slutet och till slut utbrister May:

Det går inte mer, jag kommer ju inte framåt! och går av cykeln för att leda den upp för backen. Jacob har cyklat upp lite längre med kommer joggandes ner och tar hennes cykel så hon kan gå obehindrat. Jag ser hur slut hon är, men hon har fortfarande ett leende på läpparna. Vi stannar och tar en välbehövd paus och fyller på med ny energi i form av durian godis och några snacks som vi har i väskan. När vi kollar gpsen och inser att vi nått toppen av vår stigning är vi alla mer än glada!

Det är värt klättringen när man når toppen – eller?

Comments