När vi firade kinesiskt nyår i Kina

Lifestyle by

Som ni vet fick vi ju ett jobberbjudande i Kina som vi tog och passande nog sammanföll det med kinesiskt nyår. 

I Kina följer man månkalenderna till skillnad från Sverige. Vi gillar att fira och försöker fira så många olika högtider vi kan. Vi har firat Eid i Kashmir och Indonesien, Pasch med våra judiska vänner i Nya Zeeland, Diwali med en familj i Indien, Loy Krathong i Thailand och såklart jul på en massa olika ställen.

Men nu var det äntligen dags för kinesiskt nyår i Kina!

Vi lämnade 30 grader och tropisk värme i Thailand och landade i +3 och  i ett väldigt grått Peking. Vad höll vi egentligen på med?!

Vi hade alla våra kläder på oss som vi hade i Thailand. 1 par jeans, t-shirt, hoodie och vans. Inte nog för minusgrader. Vi tog oss till kontoret för företaget vi skulle jobba för och plockade upp massa vinterkläder de köpt till oss inför lägret och det var vår räddning. En snabb runda till Decathlon för att köpa skor och vi var iväg mot Handan där Nancy bor och där vi skulle fira in nyåret.

Snabbtåget susade fram i +300km/h och bara 2 timmar senare hade vi åkte de 45 milen.

På tågstationen kom Nancy springande mot oss. Det var bara tre månader sedan vi sågs sist men det känns som jättelänge sedan.

Det visade sig att hon inte bodde i Handan utan i en by en timme utanför. Hon använde ordet town för Handan och village för Guangping där hon bor. I Handan bor det 9 miljoner och i Guangping 200´000. Mysig liten ”by”!

Nancys familj

Vi kom till hennes by och körde av huvudvägen och in på en liten grusväg. En 2 meter hög metalldörr ledde in på deras lilla gård. Husen här är inte som i Sverige med öppna gräsmattor och en liten häck. Här är det, precis som i så många andra asiatiska länder, en hög mur som gäller.

I Kina bor man tillsammans med sin familj för att kunna ta hand om varandra, både när föräldrar blir gamla eller när det kommer barn till familjen.

Nancys familj hade ett stort hus men en liten stenbelagd gård utanför. Huset var 2 våningar och uppdelat i 4 delar, varje del såg likadan ut med kök och toa. Tanken är att föräldrarna bor i en del och Nancy och hennes 2 systrar bor i var sin del.

Ett boendekoncept med både klara fördelar och nackdelar.

Nancys bor i Peking sedan flera år tillbaka men är hemma för festivalen. Hennes föräldrar och en av hennes systrar bor i huset hela tiden. Den andra systern är gift och har barn så hon bor mest hos mannens familj men när hon är i sin hemby har hon sin egen del i huset.

Ni kanske undrar hur de kan vara 3 systrar i Kina som har enbarnspolicy? Det gjorde vi också först. En av Nancys systrar är inte hennes syster utan hennes kusin men i många kulturer används ordet bror och syster ganska löst och behöver inte betyda det vi menar med syster. Den gifta systern är däremot hennes riktiga syster.

Enbarnpolicyn gäller bara i städer över en viss storlek. Om man bor i en by och äger land så får man ha ett extra barn som vi förstod det.

Nancys mamma är hemmafru och såg det som hennes ansvar att vi gick upp några kilo under de 4 dagarna vi skulle bo där. Hon hade varit väldigt nervös innan för hon visste inte vad för mat hon skulle laga till oss, alla kinesisk mat har ju kött i sig, eller? Hon var nervös över att vi inte skulle bli mätta och gilla det hon gjorde. Mätt var bara förnamnet, tror inte vi var hungriga en enda minut efter det att vi gått in genom dörren och maten var helt underbar.

Varje måltid serverades 2 stora rätter med en handfull mindre rätter till som alla var veganska.

Nyårsafton

Den stora dagen är äntligen här. Vad kommer hända? Hur firar man? Vi fick lära oss att det kinesiska nyåret handlar om att samla familjen och att fira tillsammans.

Dagen börjar med att dekorera huset med röda och guldfärgade lyktor och banderoller med olika texter. Många texter handlar om familjens tidigare generationer och förfäder. Många familjer hänger upp röd/guld färgade tygfiskar och självklart undrar vi hur fiskar hör ihop med det här.

Vi gissade på att det nya året var fiskens år men vi hade fel. I Kina anses det vara bra att bära med sig något från förra året till det nya. Ordet för att bära med sig uttalas på samma sätt som fisk (men olika karaktärer). Därför hänger familjer upp fiskar.

Vi har hört dummare förklaringar. För mig känns det här lite som att klä granen inför jul.

De här dekorationerna kommer sitta kvar tills ”lilla nyår” kommer, vilket är 15 dagar in i det nya året. Kinesisk version av 20-dag knut.

Under förmiddagen satte vi oss alla ner och för att göra det traditionella dumplinglagandet. Här var det inget recept som gällde utan Nancys mamma blandade perfekt mängd mjöl och vatten som bara årtiondens dumplingslagande kan ge. Hon delade upp degen i små små bitar som var och en skulle bli en dumpling.

Med en träpinne kavlade hon i otrolig hastighet ut de små degklumparna till perfekt runda cirklar. Det var som en maskin som spottade ut de.

Nu fick vi gör entré på matlagningsscenen. Den runda degcirkeln i ena handen. En klick grönsaksröra i mitten. Vika den på mitten och nypa ihop kanterna. Vi var helt med på det här. Det såg nästan ut som att vi gjort det förr. Kanske inte i årtionden men i alla fall en gång tidigare.

Det skulle dock ändras.

Nu skulle de hållas på ett speciellt sätt med båda händer och med en avancerad och jämn press skulle fyllningen tryckas ihop och kanterna bli snygga. Lättare sagt än gjort.

40 dumplings senare hade jag fortfarande inte fått till rätt knyck. Men jag hade gjort framsteg. Nancys mamma sa att de dumplingarna vi gjorde nu i alla fall inte skulle gå sönder när de kokades.

Under hela dagen på gick det en nyårsgala som stod och rullade på TVn i bakgrunden. Men tydligen så började inte den riktiga galan förrän klockan 8 på kvällen, då bänkades sig hela familjen framför TV för deras motsvarighet till Kalle Anka. Det var en inslag med både dans, sång och musik, akrobatik och stand up. Det var en otroligt imponerande uppsättning med shower som på gick på flera olika platser samtidigt med otroligt samspelta artister. I Sverige blir vi imponerade när 20 personer uppträder synkroniserat, här var det tusentals som uppträdde synkroniserat på ett enormt område och olika saker utspelade sig hela tiden på olika ställen.

På bordet framför oss stod en stor serveringsskål full med solrosfrön i olika smaker och jordnötter som minskade i takt med att kvällen gick mot sitt slut. Vi gick och la oss vid 11 snåret efter att ha kollat på lite fyrverkerier som sköts av Nancys grannar. Hon berättade att det egentligen är på nyårsdagen som är den stora fyrverkeridagen och förvarnade oss om att vi skulle vakna till ljudet av smällare och raketer dagen där på.

Så rätt hon hade. Klockan 5 på morgon vaknade vi båda och funderade på var vi var för det lät precis som det gjorde hemma i vår lägenhet på Koh Tao under stormen när regnet slagit så hårt på plåttaket att det varit öronbedövande. Men temperaturen i rummet gjorde oss på en sekund påminda om att vi inte var på en tropisk ö. Det var raketer och smällare som avlöste varandra. Tydligen var detta en tradition som skulle skrämma bort onda andar. Tror att det skulle kunna skrämma bort de flesta; onda, goda, döda eller levande tror jag inte spelar så stor roll.

Under morgonen ramlade det in gäster ifrån grannskapet, de stannade vara i några minuter. De kom för att visa sin respekt för Nancys föräldrar och gjorde det genom att gå ner på knä och buga. Nancys mamma såg till att alla fick med sig fickorna fulla av godis och solrosfrön innan de gick vidare till nästa hus.

Vi spenderade resten av dagen med att försöka utöka vårt kinesiska ordförråd, med resultatet att vi lärt oss ordet för soppa, varmt, söt, tio, ja och äta. Vilket egentligen bara är två ord med massa olika sätt att uttala dem. Vi är fortfarande helt övertygade om att kinesiska måste vara ett av världens svåraste språk. 

Comments