Mardi Himal, en alternativ vandring i Annapurna, Nepal del 4

Lifestyle by

Efter att ha vandrat Annapurna circuit med ett besök vid Tilichio lake och Khopra Danda samt Annapurna Base camp, kände vi oss ändå fortfarande hyffsat pigga. Vi hade ytterligare drygt en vecka att göra vad vi ville innan vi skulle börja volontärarbeta på barnhemmet. Vi hade hört att Mardi Himal var en fin och ganska ny vandringsled i området så vi bestämde oss för att satsa på den. Den låg precis bredvid Annapurna Base Camp-leden men till skillnad från den leden som gick nere i dalen gick Mardi Himal uppe på bergsryggen.

Vi startade i kanelbullebyn Chomrong och vandrade ett antal timmar i trappor, nedför. Det kändes lite vemodigt då vi enligt kartan var på ca 2200 m, skulle ner till en höjd på 1500 m för att sen gå upp till 3000 m (visade sig att kartan var fel) igen senare under dagen. Jag kan inte säga att jag var exalterad över tanken på en stigning på 1500 meter, det var dessutom inte långt i distans så det skulle innebära en brant stigning! Men som tur var skulle det plana ut och vara i stort sett platt dagen där på.

nepal_annapurna_mardihimal_01
Tusen trappsteg senare

Tripp, trapp, tripp, trapp, jag gick i vad som kändes som världens längsta trappa. Glad över att det gick utför. Jacob var inte riktigt lika nöjd, han tyckte det gjorde ont i knäna och tyckte det var mycket bättre att gå uppför. ”Det är bara att använda musklerna, köra ner huvudet och vandra på” hans mantra för hur enkelt det var att gå uppför. Jag höll inte med.

Helt plötsligt spärrades vår väg av några små pojkar. När de såg oss tog de snabbt tog upp en korg med blommor och en glasflaska med en sked ifrån marken och började sjunga för full hals och skaka flaskan som ett improviserat musikinstrument. När vi gett dem några slantar fick vi varsin välsignad blomma och de lät oss passera. Vi brukar inte ge pengar till barn men dessa var ju faktiskt lite uppfinningsrika så det fick bli ett undantag. Vi hade nu nått vändpunkten för dagen, där nerför blev uppför. I slutet av byn delade sig leden i en T-korsning och vi tog vänster mot Mardi Himal. 

nepal_annapurna_mardihimal_02

”Hallå! Var är ni på väg?” Ropade några kvinnor som tvättade kläder ifrån ett hus vi passerade bara ett par hundra meter ifrån korsningen.

När vi svarade Mardi Himal log de och viftade att vi skulle fortsätta. Jag log för mig själv, det var så fint att de brydde sig, det var ju en ganska ovanlig led att gå och den andra vägen ledde ner tillbaka mot Kande vilket var en alternativ rutt som avlutning på Annapurna Basecamp. De ville bara försäkra sig om att vi inte gick fel. Denna vänlighet mötte vi hos nästan alla nepaleser. Trots att det i högsäsong kan passera flera hundra turister om dagen på vissa ställen.

Upp, upp, upp!

Jag tog sats och pressade för att komma upp för den halvmeter höga avsatsen som innebar nästa steg på den smala, jordiga stigen. Jag firade inombords med ett litet hurrarop när jag insåg att jag skulle klara av det och inte ramla tillbaka ner, landa på min ryggsäck och ligga där och sprattla med ben och armar i skyn som en skalbagge på rygg. Det bra var, jag hade klarat det, det dåliga var att det såg ut att fortsätta på samma sätt i ytterligare en oändlighet så som det redan gjort i över en timme! Jag trodde jag var hyfsat stark i benen men detta vandrande upp och ner i bergen med 10 kilo extra på ryggen hade spräckt hål på min lilla fantasibubbla. Starka ben hade jag inte!

”AJ!”, Jacob skrek av smärta.

”Vad händer, var gör det ont??”

”Jag brände mig på den där brännässlan, kolla på den har typ monstertaggar!” Jacob pekade upprört på en stor brännässla som var betydligt grövre och hade tre gånger så tjocka brännfibrer som en svensk brännässla. Hans hud bubblade upp som små röda blåsor där han bränt sig. Runt omkring oss upptäckte vi att det var fullt av små nässlor, att vi inte sett dem förut var helt otroligt. Försiktigt försökte vi ta oss ifrån dem men brände oss båda ändå. Det gjorde sjukt ont, mycket värre än av svenska nässlor. Mental note: Se upp för mutantbrännässlor!

Höga grova trädstammar tornade upp omkring oss. Ibland öppnade de upp sig och vi fick en glimt av utsikten utöver dalen och där nere bredde åkrar och risfält ut sig likt ett grönt hav efter bergsluttningarna. Trädens grova rötter ringlade sig ut likt ett ormbo över marken som täcktes av ett tjockt grönt mosstäcke som dämpade våra steg så att vi kunde ta oss fram nästan ohörbara. Det kändes som att vi hade vandrat rakt in i en saga av John Bauer. Bara några minuter senare kom vi fram till dagens mål: Forest Camp.

nepal_annapurna_mardihimal_03
Äntligen framme i Forest Camp!

Jag kände hur mina muskler mjuknade när jag hällde skopa efter skopa med det varma vattnet över mig. Den kyliga luften i det lilla murade duschrummet gjorde sig påmind så fort jag slutade skopa. Mina bara fötter kyldes snabbt ner av det kalla betonggolvet. Jag sneglade på den gula plasthinken som kvinnan på gästhuset blandat kokande hett vatten från en kittel med kallt tills det blev lagom duschvänligt åt mig, det går nog tänkte jag och ställde mig försiktigt i den. Ha! Perfekt, tur att man har små fötter, tänkte jag för mig själv när jag stod där och kände hur mina fötter nu snabbt fick tillbaka värmen.

nepal_annapurna_mardihimal_04
Ny dag, platt?! Inte direkt!!

”Jag orkar inte mer!! Jag orkar inte!” jag skrek rakt ut av frustration innan jag sjönk ner på knä och la mig på rygg i gräset och grät av utmattning. Enligt kartan skulle det efter gårdagens klättring plana ut och idag skulle det vara hyfsat platt. Jo pyttsan! Efter 4 timmar gick det fortfarande konstant stadigt uppför! Jag kände att de tre veckorna som vi redan vandrat började ta ut sin rätt. Jacob kollade med en förvirrad och aningen skrämd uppsyn på mig där jag låg på rygg i gräset och lät gråten övergå i skratt när jag insåg hur fånig jag var. Jag hörde hur Jacob också började skratta, tveksamt först men snart fullt ut och vi skrattade tillsammans åt alltsammans.

Dimman låg tjock runt bergen och regnet verkade hänga i luften. Jag var glad att jag hade fyra lager kläder på mig så fukten lyckades inte krypa in och kyla ner mig. Det torkade, gulnade gräset nådde mig upp till knäna och smekte mot mina ben där vi vandrade stigen fram. När stigen planade ut och en glänta öppnade upp sig och vi strax senare såg konturerna av ett stenhus i dimman som var ett av de två gästhusen belägna på 4000m var det inte helt ovälkommet även om det fortfarande var tidigt på dagen.

Det luktade fuktig jord från det stampade jordgolvet, väggarna var i sten som staplats upp men verkade sakna murbruk så vinden ven rakt igenom och runt fönstret var det en glipa på ett par centimeter. Mannen som visade oss rummet påpekade att detta rum hade innertak till skillnad från det första han visat oss, han menade att detta var bättre för oss. Vi nickade unisont att detta rum blev bra, innertak innebar några extra grader under natten, rummet kanske skulle hålla 10 grader i stället för 8!

nepal_annapurna_mardihimal_05
Soluppgång på Mardi Himal

Klockan ringde vid 4 på morgonen, vi blinkade sömndrucket och försökte att röra på oss, men täckena som var tunga som bly gjorde det svårt. Vid det här laget hade vi dock vant oss så med en samlad kraftansträngning kastade vi av det och ålade på oss kläderna innan vi kröp ur sovsäckens varma kokong som var mer än lockande att stanna kvar i. Vi tog ryggsäcken som vi förberett kvällen innan från bänken innan för dörren och begav oss ut i natten. I pannlampornas sken vandrade vi uppför hedarna mot Mardi Himal Base Camp.

Det torkade frostiga gräset gnistrade som guld i det gula skenet från morgonsolen som precis nådde över bergstopparna. Molnen låg som ett tjockt duntäcke i dalarna på båda sidorna om oss där vi stod på stigen som ringlade sig fram längs bergsryggen. Jag drog ett djup andetag av den friska luften som fortfarande var kylig efter natten, jag kände mig så levande!

nepal_annapurna_mardihimal_07
Bästa vyn hittills? Mardi Himal Basecamp

Solen strålade och den tudelade toppen på Machhapuchhre lyste vit mot den klarblå himmelen där vi stod på drygt 4000 meters höjd och betraktade det ståtliga berget. Vi hade fått lära oss att Machhapuchhre betydde fiskstjärt på nepalesiska och kom sig av att toppen just liknade en fiskstjärt med sina två toppar.

Efter att ha skålat i te och firat att vi lyckats ta oss över 4000 meter för fjärde gången denna månad vände vi tillbaka mot gästhuset.

nepal_annapurna_mardihimal_08

På vägen ner hittade vi ett perfekt ställe att ta en hoppbild på. Jacob fick bli modellen och han fick hoppa 10 gånger innan jag blev nöjd. Först med väskan på och sen utan. Han var helt flåsig när han var klar och vi fick ta en paus och vänta på att han skulle hämta andan. Men vad gör man inte för en bra bild på 4000 meters höjd.

Väl tillbaka i campet hade en ny grupp vandrare anlänt, 15 högljudda pratglada amerikaner. Det var ett äldre par i gruppen, de var 72 och 77 år gamla och hade klarat vandringen upp till 3600 meters höjd. Så otroligt imponerande! Får mig att tänka på att det aldrig är försent att följa sina drömmar!

nepal_annapurna_mardihimal_06

Jag var så glad att vi gjorde även denna vandringsled. Den var så vacker och annorlunda i och med att leden gick uppepå en bergsrygg och inte nere i en dal. Perspektivet och vyerna härifrån var något helt annat än det vi sett tidigare. Att det var mycket mindre folk som gjorde denna vandring gjorde heller inget. 

På vägen ner blev vi lite för äventyrliga och lyckades gå vilse på väg till Lwang vilket ledde till en natt under stjärnorna. 

Blir du sugen och inspirerad till att vandra? Vi har satt ihop en packlista för att hjälpa dig med dina förberedelser. 

Vilken vandring vill du helst göra? Annapurna Circuit, Annapurna Basecamp eller Mardi Himal?

Comments