Min väg till fotojobb i Hollywood och Sydney

Lifestyle by

Gymnasiet och mitt första ”jobb”

På gymnasiet gick jag Media, enligt mig den bästa utbildningen som fanns. Jag valde att fokusera på foto men tog även kurser i film, grafisk design och journalistik.

När jag började 3:an skaffade jag mig mitt första fotojobb. Det viktiga i den här meningen och resten av texten är att ”JAG skaffade mig”. Jag fick det inte, det var ingen som sökte upp mig. Det var JAG som fixade det.

Jag kontaktade alla barer och klubbar som hade livemusik i Göteborg och Sticky Fingers svarade. Mot att jag fick gratis inträde så skulle jag leverera mingelbilder och konsertbilder. Under hela årskurs tre åkte jag från Trollhättan till Göteborg minst en dag i veckan för att fotografera. Jag fick inget betalt och var tvungen att betala resan själv, sån tur är hade jag redan månadskort som gav mig gratis bussresor.

Varje torsdag tog jag den 80 minuter långa bussen och kom till Göteborg klockan 21.00. Jag gick till klubben och fotograferade. 00.45 tog jag bussen hem, var hemma 03.00 och gick sedan upp klockan 07.00 för att gå till skolan., varje torsdag hela 3:an. 2 gånger i månaden åkte jag även in på lördagar för att fotografera. Under året blev det över 100 konserter och jag blev bra på det.

Under mitt sista år startade jag även ett UF-företag där jag och en vän marknadsförde Brottsofferjouren. Att starta UF är det bästa jag gjort. Det ändrade allt för mig. För vinsten i företaget kunde jag köpa ett nytt objektiv, ett 70-200 f2.8, för att kunna fota ännu fler konserter.

Festivaler

På estetprogrammet på skolan hade 3 killar startat ett band och de visste att jag fotograferade många konsert. Jag fotograferade pressbilder och en konsert åt dem. När de fick en spelning på Peace and Love blev jag medbjuden. Det var första steget in på festivaler. Jag träffade flera andra fotografer och fotoade på festivalen och det blev totalt 3 år på Peace and Love. Jag fick inträde och tältplats men behövde betala min resa och mat själv.

Retuschering

När jag slutade gymnasiet visste jag inte vad jag ville göra. Förutom att läsa lösa kurser på högskolan en termin spenderade jag nästan all vaken tid på att lära mig att retuschera. Jag kunde lägga 8 timmar per dag med att kolla tutorials, testa nya tekniker och lära mig från de bästa i industrin. Vid en tidpunkt efter flera månader insåg jag att jag var ganska bra på retuschering och att jag faktiskt kunde göra jobb. Däremot hade jag inte en enda bild jag kunde visa upp som jag gjort, det var bara kunskap.

Fotoskolan

När jag gick ur gymnasiet sökte jag och en klasskompis från Mediaprogramet in till Fotoskolan i Göteborg. Ansökningen till skolan var först 10 bilder och ett personligt brev. Därefter blev en grupp kallade till intervjuer och teoriprov på skolan. Efter det valdes 20 personer av de hundratals som sökt ut och fick börja. Jag och min vän var två av de utvalda.

Söka jobb

Under mitt första år på fotoskolan minglade jag så mycket jag hann med. Varje fredagsmorgon gick jag på nätverksfrukost och tog ofta mingelbilder (inget betalt). Jag satt med i styrelsen för UF i min region (inget betalt). Jag blev invald i en grupp som skulle göra om medlemstidningen för Göteborgs största affärsnätverk (inget betalt). Och jag sökte som fotograf till alla musikevent i stan (inget betalt). Och jag var aktiv inom Brottsofferjouren (inget betalt) Som ni ser så satt jag inte hemma och väntade.

Genom affärsnätverket fick jag mina första kunder. Det var flera småjobb men även mitt första större jobb där jag kunde fakturera 15´000kr + moms. Jag fick även en del jobb genom Brottsofferjouren.

Alla pengar jag tjänade gick till att köpa ny fotoutrustning och till att utveckla mig själv. Jag köpte ny kamera, jag gjorde en NLP-kurs, jag gick säljkurser på Drivhuset osv.

Här började jag mer och mer gå mot retuschering och mindre foto.

Praktik

På fotoskolan hade vi 6 månader praktik, 3+3 månader med en utställning i mellan. Min lärare som skulle hjälpa mig med praktikplats sa att hon visste en fotograf i Vänersborg. ”Han gör en del reklam och det är ju nära Trollhättan” sa hon. Jag tyckte inte Vänersborg lät speciellt spännande. Jag hade mitt sikte inställt någon annanstans.

Min vän som jag drev UF med pluggade på Hyper Island och skulle ha praktik i Los Angeles, mina planer såg exakt samma ut och så jag såg till att det skedde. Vi spenderade 3 månader tillsammans i Los Angeles. Vi bodde i Hollywood och från taket kunde man se den berömda skylten. Jag ska berätta mer om hur det hela gick till.

Jag sökte praktik hos oändligt många fotografer och till slut hittat jag en som sa att jag fick komma över och jobba med honom. Problemet här var att han var en bilfotograf och när jag kom var precis i början av den stora ekonomiska krisen. Så jag satt i hans studio i 3 dagar. Det klickade inte direkt mellan oss och han hade inga jobb inplanerade så jag sa helt enkelt att jag inte åkt hela vägen till LA för att sitta här och titta ut genom fönstret. Det var min sista dag där.

Jag gick hem och spenderade en vecka med att ringa runt till fotografer. Precis, jag ringde. Bästa sättet att få snabb och direkt kontakt med någon. En fotograf svarade ”Peter”. Jag blev helt tyst och tappade fokus. Vilken dialekt. ”Är du svensk?” frågade jag. ”Yes, Ja, hur visste du det?” frågade han. Jag kommer inte ihåg vad jag svarade men fick, på grund utav att jag var svensk, åka till hans studio och göra ett provjobb. Jag spenderade kommande 7 veckorna i hans studio.

Han hade kontor på Hollywood Boulevard, du vet den där gatan med alla stjärnorna, i Hollywood Highland, ett stort shoppingcenter i byggnaden bredvid Oscarsteatern. Vi gjorde grymma jobb!

Det var Isadora Make-Ups reklamkampanj, det var modeller i Beverly Hills och musikvideo med Idolvinnare. Eller så gjorde vi en reklamfilm för tunnelbanesystemet i Los Angeles med Terry Crews och Louis Lombardi som spelar i Sopranos. Jag fick inte betalt under min period i Los Angeles, jag behövde betala min egen flygbiljett, hyra och mat. Men vilken erfarenhet jag fick!

Jag var fotoassistent och retuschör så jag var med på alla plåtningar, satte ljuset, ordnade utrustning och såg till att allt fungerade som det skulle. Dagarna då vi inte hade plåtningar retuscherade jag.

En kul historia från Los Angeles är när killen som vi hyrde vår lägenhet av fyllde år. Han var rockmusiker och hade hyrt en klubblokal där han skulle ”lira med sina vänner”. Vi åkte dit och det var runt 50 personer där. Han gick upp på scenen och introducerade sin första vän som skulle sjunga. ”Det här är min fd flickvän Alice, men hon är mer känd som Pink”. Det var hon på riktigt. Inom 10 minuter stod både Avril Lavigne, trummisen från Gogo Dolls och basisten från Sum 41 på scenen och lirade. Det är så det går ibland när en rockkille ska lira med sina vänner. Jag satte mig ner vid ett bord och började prata med en av gästerna. Hon var make-up artist. Perfekt tänkte jag, då har vi något gemensamt eftersom jag fotar och träffar många make-up artister. ”Jag jobbar mycket med Pamela Andersson” berättade hon.

Tillbaka i Göteborg och nästa praktikperiod närmade sig och jag ville utomlands igen. Jag träffade en lärare från min gymnasieskola på stan en dag. Jag berättade om min plan att åka till Australien och hans dotter bodde i Sydney och jobbade med marknadsföring. Jag mejlade henne och fick namnet till hennes nära vän som var fotograf. Jag mejlade honom och fick svaret ”Visst, kom över”. Som att det bara är att komma över till Australien från Sverige. Sagt och gjort, jag bokade en flygresa till Sydney.

Dealen var att jag skulle vara med honom heltid men få betalt när vi hade jobb, vilket kunde vara 1 dag i veckan eller 5 dagar i veckan. Vi snittade på 4 dagar i veckan i 3 månader så det jag tjänade täckte mina utgifter i Australien plus att jag kunde resa i Australien i 6 månader för pengarna jag tjänade.

Jag var assistent och retuschör men jobben vi gjorde var raka motsatsen till Los Angeles, där det varit modeller, mode och make up. I Sydney var det mat och vin men ändå lika stora jobb. Det var Jacobs Creek, Hayman Island och kockar och domare från australiensiska Master Chef.

Söka jobb omgång 2

I Sverige började jag göra vad jag kallar jobbresor, eller mer jobbsökningsresor. Jag sökte upp så många fotografer jag kunde i en stad t.ex. Oslo. Jag mejlade och introducerade mig själv och skrev att jag skulle komma till Oslo. Anledningen till att jag skulle till Oslo var för att träffa fotograferna.

När jag hade minst 4 fotografer som jag skulle träffa bokade jag en tågbiljett. Jag betalad resan, boende (oftast kunde jag bo hos vänner), mat och alla andra omkostnader. Jag lever billigt men 2 dagar gick på runt 2000kr.

Det här jobbet var att ta bort mattan. 

Det fanns ingen garanti till att mötena med fotografer skulle generera några jobb. Det enda som var bestämt var att vi skulle träffas, fika och prata. Jag gjorde 2 sådana här resor till Oslo och 2 till Stockholm under ett år. Så det var flera tusen jag la ut för det här utan att veta om jag skulle få några jobb.

Jag försökte inte få fotojobb utan det var främst som retuschör jag ville jobba, både för att jag insett att jag är bättre retuschör än fotograf men även för att det är helt platsoberoende. Jag kan med andra ord sitta i en annan stad och göra jobben. Eller varför inte på andra sidan jorden?

Som tur var, som många skulle säga, jag säger hellre, tack vare mina initiativ och satsningar fick jag in foten hos en fotograf och genom henne fick jag flera jobb. Under kommande 2 åren kunde jag fakturera henne totalt 60´000 kr + moms. Alltså betalade satsningen jag gjorde tillbaka sig med råge.

Sammanfattning

Som du har läst så går det att bli fotograf och tjäna pengar på det. Men det går däremot inte att tro att man kan sitta hemma med en bra utrustning och jobben kommer komma inramlande från ingenstans. I dag har alla en systemkamera. Det krävs en rejäl investering, inte bara i utrustning utan i tid och arbete. Du behöver bra bilder för att visa upp för att kunna söka jobb och de bilderna får du genom att jobba gratis.

Du måste gå ut och sälja dig själv och dina tjänster, du måste ringa och måste våga satsa. När jag berättar min fotohistoria kort så kan det lätt låta som att allt bara flutit på och som att jobben bara kommer till mig men sanningen kan inte vara längre bort. Det ligger många timmar med hårt arbete och medvetet jobb bakom. 

Comments