Utforska övergivna hotell – Koh Tao, Thailand

Lifestyle by

Det är något mystiskt med övergivna hotell. De har en historia och så mycket lämnas åt fantasin. Varför är det övergivet? Vad hände? Hur länge har det varit tomt?

På Koh Tao byggs det i en rasande fart utan någon kontroll. Den som har pengar kan bygga men det betyder också att när pengarna tar slut stannar bygget av. I vissa fall överges det innan det ens är färdigt.

Här är vår berättelse om när vi besökte tre övergivna hotell på Koh Tao, Thailand.

Liam Thien

Liam Thien är en resort på Koh Taos östsida som var i drift men som nu lagts ner. Anledningen vet jag inte men kan gissa på att dess plats som är väldigt långt bort och avsides påverkade och att det ligger på östkusten som har vindar rakt in från öppet hav större delen av året.

Vi packar var sin ryggsäck med snacks, badkläder och rejält med vatten och börjar gå. Vi går längs vägen från 7/11 i Sairee rakt österut upp mot bergen förbi Asia Divers och Smile Mart tills vi når Tarna Align, en av öns 5 stjärniga resorter (det är där Chic Diving, dykshoppen vi jobbar för, ligger).

Vid Tarna delar sig vägen i ett Y och vi tar den högra vägen. Hittills har vägen varit platt och bred och körbar med motorcykel men nu börjar den gå brant uppför. Ibland ser vi asfalts och betongdelar men ibland är det bara en jordstig. Det går brant uppför och regnskogen skuggar oss men svetten forsar ner. Jag antar att lite skugga inte räcker när det är 35 grader och en luftfuktighet på över 80%.

Efter bara 20 minuter når vi första toppen och stigen planar ut. Det är inte en avancerad vandring men värmen och den branta backen gör sitt.

Jordstigen börjar gå sakta neråt för att sedan gå lite uppåt igen. På sina ställen kan man se att ön haft mycket regn för jordstigen är helt borta och det är en halvmeterdjup vattenränna istället.

Det är svårt att tänka sig att det faktiskt varit en bilväg här en gång i tiden och flera gånger funderar på om vi faktiskt är på väg åt rätt håll men efter 40 minuters vandring är vi nära vattnet och stigen som blivit en väg igen börjar gå brant nedför.

Vi når snart den första bungalown. Stråtaket är helt borta, det ligger trasiga möbler på balkongen och fönsterrutorna saknas. Lite längre ner ser vi två bungalow till. Vi går de sista höjdmetrarna ner till stranden och kommer till resortens huvudbyggnad.

Det finns en handfull rum som alla är fulla med grafitti och taggar och fönsterrutorna är sönderslagna. På nedervåningen i höjd med stranden låg restaurangen och baren. Allt står kvar, det är som att de bara lämnade en dag. Det finns ugn, hyllor och stolar. I ett rum hittar vi massa tidningar som ser ut som någon form av gratis magasin som de troligtvis haft liggande i receptionen.

Stranden är ganska lite och dagen vi är där är vattnet kristallklart. Det är bara vi och 4 andra som tagit sig hit. Vi sätter oss i sanden i skuggan av ett träd och njuter av utsikten. Ett amerikanskt par kommer upp ur vattnet med en mask och snorkel och säger att de precis sett revhajar. Nu önskar jag att jag tagit med mig min egen mask. Det är ju inte bara att springa tillbaka och hämta den.

Hing Wong Bay

Vi tar vår motorcykel och kör samma väg från 7/11 som när vi skulle till Liam Thien. När vi kommer till Tarna Align tar vi däremot vänster upp längs asfaltsvägen. Vägen svänger lite åt vänster och går ner och börjar därifrån gå uppåt och det brant. Inte brant som vägar i Sverige kan vara utan brant som i att man på allvar är orolig för att motorcykeln ska tippa bakåt eller inte klara av att köra upp.

Det här är helt klart nervöst första gången vi gör det och nya chaufförer borde vara försiktiga. Efter bara någon minut når vi toppen av bergsryggen. Härifrån kan man antigen ta vänster upp mot Mango View Point eller 50 meter senare upp till höger mot Fraggle Rock och en annan utsiktsplats. Vi fortsätter däremot rakt.

Vägen börjar gå neråt och när vi bara 300 meter senare kommer till ett litet café bestämmer vi oss för att parkera motorcykeln och gå det sista. Här blir vägen, om möjligt, ännu brantare än den var tidigare. Jag är väldigt glad att vi inte körde men jag ser några turister som kör ner med sina motorcyklar.

Det är en 5 minuter promenad nedför, dubbla tillbaka när man går uppför.

Nere vid stranden håller vi åt vänster och kommer snart till en skylt där det står att man måste betala 50 baht eller köpa en drink för att få använda stranden. Vi kollar på baren och det ser inte ut som att den varit öppen på länge.

Stranden är ganska lite, 100 meter lång med stora stenformationer i ena änden. Ovanför stenarna ser vi en byggnad som en gång i tiden varit en restaurang och längre bort från stranden och stenarna finns en resort som ser helt övergiven ut.

Vi klättrar upp på de stora stenarna mot restaurangen. De är väldigt kantiga och knöliga och sticker oss i fötterna. Jag vet inte vad som är bäst, att klättra barfota eller med flipflop. Tillslut når vi restaurangen. En trasig skylt med texten Green Restaurant ligger på golvet. Restaurangen har en balkong med utsikt över vattnet och stranden och insidan av restaurangen är öppen ut mot havet och med de stora stenarna som väggar. Några bord och stolar står fortfarande kvar men det ligger mycket saker slängda på golvet.

Det ligger en madrass på golvet som nu ser gammal och äcklig ut men jag kan tänka mig att många backpackers övernattat här.

Hotellet vid Fraggle Rock

Nu kör vi med motorcykeln samma väg som mot Hin Wong Bay från 7/11 i Sairee, vänster vid Tarna Align och när vi när toppen av bergsryggen passerar vi vägen som till vänster går mot Mango View Point. Vi parkerar motorcykeln precis där en liten väg går upp till höger mot Fraggle Rock.

Vi har tidigare kört den här vägen och vet många som gjort det men den är smal, brant och flera partier har en del grus på sig vilket gör det väldigt farligt att bromsa. Så för att inte riskera något går vi de 10 minuterna istället.

Vi följde den lilla vägen upp och strax har vi en stor byggnad på vänster sida av oss. Vi går runt den och kommer till parkeringen och ingången. En bro med två statyer av tigrar tar oss över en liten damm och in i restaurangen.

Vi går upp till övervåningen där baren varit. Två stora högtalare sitter fortfarande uppsatta i baren. Mitt emot finns en bild på kungen och en plats att be. Vi hittar en generator och flera seriekopplade batterier som de troligtvis använt när det varit strömavbrott, om de ens är inkopplade mot elsystemet.

Vi går ut på balkongen och njuter av utsikten. Vi ser ut över Sairee Beach och längre ut på havet ser vi flera dykplatser med alla dykbåtarna.

På nedervåningen av hotellet ser det ut som att det fortfarande höll på att byggas när hotellet blev övergivet. Jag tror faktiskt aldrig att det blev klart, pengarna tog nog slut någonstans mitt i processen.

Men de var långt i byggprocessen när de slutade. Köket har inredning och rummen har toaletter.

 

För er som är intresserade av att besöka övergivna byggnader på era resor eller hemma så finns det aktiva grupper på Facebook där man får tips. Det kan vara allt från hotell och köpcenter till industrier och hela nöjesfält. Den här gruppen handlar om övergivna byggnader i Asien

Har du besökt några övergivna byggnader under dina resor?

Comments