Slovakiska Tatrabergen: vandring bland dramatiska klippor

Lifestyle by

Vysoké Tatry, strax norr om Poprad, blev utgångspunkten för vår andra vandring i Tatrabergen men nu på den Slovakiska sidan. Vandringen på den Polska sidan hade uppfyllt alla våra önskemål och vi hade hög förväntningar här.

Hrebienok

tatrabergen_slovakien_01

Vi övernattade i vår husbil på en parkering precis vid foten av berget och där bergståget upp till Hrebienok gick från. När vi startade vandringen 07.15 hade tåget ännu inte börjat gå så vi fick gå de 40 minuterna upp till Hrebienok, bas-stationen där lederna utgick ifrån. (Även om tåget gått hade vi ändå inte betalt de 7 Euro/person/väg som tåget kostade).

Vi kollade en karta i informationen och bestämde oss för en rundvandring som skulle ta runt 8-9 timmar.

Första delen genom svensk natur

tatrabergen_slovakien_02

Det var faktiskt slående likt i början, vi hade kunnat vara uppe i Norrland. Det var tallskog och det växte blåbär och skogshallon längs sidorna av stigen. Det var grönt och tätt och efter en dryg timmes vandring stannade vi precis bredvid Zamkovského Chata (chata betyder hydda) och åt vår medhavda frukost. Oatly med müsli och frukt, grym vandringsfrukost. Kanske inte det bästa om man ska bära med sig länge men som första mål på en dagsvandring är det perfekt.

tatrabergen_slovakien_03

Något som dock skiljde sig från det Norrland jag sett var klipporna och bergen. Här var de spetsiga, dramatiska och onda. Det var stenras längs sidorna och det påminde nu mer om Mordor i Sagan om Ringen än Sverige.

Leden fortsatte jämnt och konstant uppåt de första timmarna. Det var helt blått på himlen och solen värmde riktigt behagligt trots att det gick uppför, jord- och grusstigar med trädrötter varierades med stora halvt tillrättalagda stenar.

tatrabergen_slovakien_05

Efter en stund började träden glesna och det blev låga buskar och när vi nådde Teryho Chata på 2100 möh växte det bara gräs och små blommor. Vi stannade till för att fylla på våra vattenflaskor och äta våra banan och jordnötssmörsmackor, våran standardmat under vandringar.

tatrabergen_slovakien_12tatrabergen_slovakien_11

Passet – inget för de höjdrädda

Härifrån skulle vi ta oss över passet där leden vände tillbaka mot starten. Härifrån blev stenarna större och stigen mindre iordninggjord. Det började även bli brantare, men det var bara början.

Bara 100 meter från passet kom vi till vad som på långt håll såg ut som en vägg. Stigen upphörde och nu blev det mer klättring än vandring. Det satt fast kedjor längs bergsväggen som gav support och utgjorde en konstant säkerhet och greppunkt.

tatrabergen_slovakien_13

Det var fysiskt krävande men inte i närheten så påfrestande det var psykiskt. De som är höjdrädda bör inte göra den här delen!

Med fötterna på olika avsatser och hålor och händerna ibland om kedjan och runt grepp i berget tog vi oss sakta men säkert uppför.

tatrabergen_slovakien_14tatrabergen_slovakien_15

Ungefär halvvägs genom klättring kom nästa utmaning, det var steg fastsatta i berget för det blev brantare och saknades bra fotgrepp. Det kittlades en del i magen när man vände sig om och kollade ner.

tatrabergen_slovakien_16

När vi nådde passet på drygt 2400 möh var det första gången det kändes som att jag var på toppen av ett berg, i Nepal besteg vi 4 toppar på över 4000 möh, med de var inte de spetsiga topparna. Det var bara 2 kvadratmeter platt på toppen med den branta stigen ned på båda sidorna. Det var en helt fantastisk utsikt över båda dalarna, den vi hade kommit ifrån och den vi skulle vandra ner i.

Den här delen av vandringen var man, enligt kartan, tvungen att göra motsols och vi är glada att vi gjorde det. Vi hade inte velat klättra ner för kedjedelen som vi kom upp för.

På väg ner ringde det i telefonen, trodde inte vi hade någon täckning här. Det var GT som ville göra en intervju.

Sista delen och väderomslag

tatrabergen_slovakien_18

Vi kom till Zbojnicka Chata och molnen på himlen som sedan en timme tillbaka hade börjat mörkna var nu olycksbådande mörka och låga.

Vi fyllde på våra vattenflaskor och började åter vandra längs stigen. Vi hann gå i 5 minuter innan det började duggregna. Vi hann precis dra på oss våra regnjackor och vattenskyddet på ryggsäcken innan himlen öppnade sig och regnet öste ned. På mindre än 1 minut var våra skor och shorts genomblöta och vi hade 3 timmar kvar att vandra. Det här sög.

Vi märkte snart inte att det regnade för vi var så blöta vi kunde bli men stenarna hade blivit otroligt hala. Vi gick i halvfart och flera gånger tappade vi fotfästet och halkade till men lyckades alltid parera det och förbli stående.

tatrabergen_slovakien_19

Det var inte mycket njutning nu utan vi ville mest ner. Efter 1 timme slutade det regna och solen tittade fram igen.

Sista biten från Hrebienok till bilen sprang vi. Det var en bra lutning och en bra stig och det gå kändes för långsamt.

Nästan exakt 10 timmar efter att vi startade vandringen var vi tillbaka, blöta och supernöjda och i förvånansvärt bra skick. Det hade varit en helt otrolig vandring, en av de bästa en-dagsvandringarna vi gjort! En värdig tvåa efter vår absoluta favorit Tongariro Crossing i Nya Zeeland.

Har du vandrat i Tatrabergen? Har du funderat på att åka hit?

Comments