Surfing i Tofino – Surf Sisters

Lifestyle by

Larmet ringer på telefonen och jag slår upp ögonen och sträcker ut handen för att slå av det. Klockan är 8 på morgonen och vi har bokat in oss på en surflektion idag med Surf Sisters. Jag gläntar försiktiskt på den grå gardinen som gör vår van lite mindre insynsvänlig och kikar ut. Det är dissigt och ser just nu alldeles för kallt ut för att jag ska vara komfortabel. Sen vänder jag på mig och ruskar liv i Jacob.

En timme senare står vi vid parkeringen vid Chesterman Beach och en stor, mörkblå chewa buss, stripead med en logga; en kvinna med vind i håret och en surfbräda under ena armen och texten Surf Sisters i rosa stort längs ena sidan rullar in. En kort, vältränad tjej med långt brunt hår i en fläta över ena axeln hoppar ur från förarsätet. Hon ser tuff och självsäker ut och pesenterar sig med en raspig röst som Jenna. Olivia vår andra instruktör har rödbrunt vågigt hår som faller ner över hennes axlar och en silver ring i vänster näsvinge. Hon har ett varmt leende. Surf Sisters har endast kvinnliga instruktörer, det är deras grej men alla kön är självklart välkommna till deras lektioner.

Vi byter om till deras våtdräkter och boots. När alla i gruppen, utöver mig och Jacob är det 5 andra elever idag, är klädda och klara gör vi vad de kallar en surfsandwich – en surfbräda under varje arm. Jacob tar nosdelen och jag bakände av brädorna och så vandrar vi ner de 200 meterna som är kvar till stranden.

Solen har nu brutit igenom och disset lättat, det blåser en del men det är inte kallt eftersom vi har våtdräkter på oss. Vi sätter oss långt upp på stranden och under en halvtimme får vi lära oss om de olika delarna och funktionerna på surfbrädan, vågor, strömmar och andra potetioella risker med surfing och så torrövar vi själva surfprocessen.

De delar upp det i fyra Pn:

Pick a wave

Position yourself on the surfboard

Paddle

Pop (ställa sig upp på brädan)

Där på stranden verkar det superenkelt. Det pirrar lite i magen när de säger att det nu är dags att gå ut och testa på riktigt i havet. Jag är exalterad men också lite rädd att det ska var väldigt kallt i vattnet. Det är bara 10 grader i vattnet idag. Det är samma temperatur året runt i stort sett, det blir aldrig varmare än så.

När vattnet först börjar trickla in innan för våtdräkten är det kallt men inte så farligt som jag trott. Och bara någon minut senare när min kropp värmt upp det och vant sig så tänker jag inte mer på det alls. Inte förräns jag några minuter senare ramlar av brädan i mitt första försök att ställa mig upp och får huvudet under vattnet. Nu känner jag av att vi inte är i Thailand precis. Uppfriskande men helt klart värt det. Det är jätteroligt!

Vi har lärt oss att lättaste sättet att börja är att hålla brädan i bakdelen med nosen pekandes in mot stranden. Då är den redan i rätt position när vi sen ska försöka fånga en våg och ta oss upp. Vi går ut tills vi har vatten till midjan. Sen är det bara att vänta på en bra våg. Vilket nästan varenda våg är. Det är mer en fråga om när du själv känner dig redo.

Jag ser en våg som precis börjar bryta, den är 20 meter bort och jag lägger mig på brädan, ser till att jag inte ligger varken förlångt fram eller bak och börjar sen att paddla. Jag hör och känner hur vågen närmar sig och när den är mitt under mig tar jag tre kraftfulla paddeltag och försöker sen pressa mig upp precis så som jag tyckte att de beskrev det tidigare på stranden. Jag kommer upp i en halv sekund för att sen tippa över åt höger och falla i vattnet som en pannkaka igen.

"Försök att centrera din högerfot mer i mitten av brädan Frida så kommer det kännas stabilare." Tipsar Olivia mig och visar var på brädan den borde vara. Det kan ju förklara varför jag ramlat i åt höger de senaste fem gångerna jag försökt komma upp, tänker jag. Jag testar att korrigera det i nästa försök och känner direkt att jag får mycket bättre balans och att brädan inte tippar iväg åt höger när jag försöker resa mig. Den här gången lyckas jag faktiskt stå upp i flera sekunder. Heja mig – Det känns grymt! 

"Ni har tio minuter till sen måste vi röra oss tillbaka mot bilen." Berättar Jenna och jag känner mig lätt förvånad, har det redan gått 2 h? Lektionen hade verkligen flygit iväg och det känns trist att det redan är slut. Det var superkul och till skillnad från de 2 gångerna jag testat att surfa tidigare så är jag faktiskt inte alls så trött. Det hjälpte mycket att gå ut istället för att paddla och feedbacken vi fick från våra instuktörer var väldigt bra och gjorde stor skillnad.

När vi fått av oss våtdräkterna och vinkat hejdå till våra Olivia, Jenna och de andra som var med på lektionen vänder jag mig mot Jacob med ett jätteleende på läpparna och säger "Det här var ju jätteroligt! Det känns faktiskt som att jag skulle kunna lära mig att surfa! Vad säger du om en surfresa till Bali nästa år?"

Han svarar med ett lika stort leende:

"Det låter kalas!"

Vi jättenöjda med vår lektion med Surf Sisters och rekommenderar dem varmt om du känner för att lära dig surfa i Tofino!

Lektionen var ca 3 timmar långa; 15 min intro och ta på våtdräkt, 30 min på stranden med teori och torrträning, 2 timmar i vattnet och sista 15 min av med våtdräkt och packa ihop.

Ett stort tack till Surf Sisters som lät oss delta på en surflektion. Åsikterna är våra egna och vi skulle aldrig skriva något som vi inte står för.

Comments