Ett trafikerat tempel och sista natten på vår cykelsemester

Lifestyle by

Vi lämnar byn utanför Taroko Gorge och cyklar mot Hualien, provinshuvudstaden i provinsen med samma namn. När vi säger provinshuvudstad och Taiwan tänker många på stora städer i Kina. Hualien City har 100´000 invånare och är utspridd. Känslan är någon stans mellan Trollhättan och Örbro. Från landsbygd med risfält till höghus (5 våningar höga) och centrum är lite mer än en handfull tramptag från varandra.

Dagens cykeletapp har varit trevlig. Längs kusten har det gått en cykelväg som varvats med en liten bilväg där det knappt går någon trafik alls. Risfält, hav och berg har lösts av om vartannat. Och vi har haft vinden i ryggen!

När vi framåt eftermiddagen rullar in mot Hualien ser vi ett litet tempel som ser trevligt ut. Det ligger precis vid en liten korsning och inte en människa i sikte. Perfekt för oss!

Det är ganska litet men med flera tak som kan skydda oss från regn.

Vi stannar till och frågar personalen om vi får bo där och självklart får vi det. De visar oss badrummen och pekar vart det kan vara bra för oss att slå upp tältet.

Men det är bara tidig eftermiddag så vi säger att vi kommer tillbaka senare och tar cyklarna och all packning in till stan för att äta.

Vi hittar ett hotpotställe, vår favoritmat i Taiwan. Tänk er att varje person får en brännare var, en stor kastrull fylld med en soppbas och sedan ett berg av grönsaker. Ingen olja, möjlighet att smaksätta själv och en buffé med små tillbehör och det viktigaste, den där goda hotpotsåsen.

En av de bästa sakerna med cykelsemestrar är att man kan äta hur mycket som helst.

Mätta och belåtna tar vi oss ut till templet och sätter upp vårt tält. Allt är lugnt och fridfullt.

En stund till.

En taxibil stannar på parkeringen och går till toaletten. 20 minuter senare kommer ännu en taxibil för att använda toan. Det visar sig att det här är en ren gratistoa inte långt från stan och en stor väg så under hela natten stannar taxichaufförer och använder toan.

Helt plötsligt stannar en polisbil och första tanken är ”nu blir vi bortkörda”. Sedan kommer vi på att vi är i Taiwan och alla är så otroligt trevliga. Polisen är inget undantag. De frågar hur vi har det och om vi ska bo här. Vi får förklarat för oss att det ibland är uteliggare här men om någon skulle komma och ge oss problem så fick vi polisens privata nummer så vi kan höra av oss när som helst under natten. Tackar!

Sagt och gjort. 30 minuter senare kommer någon full uteliggare dit och skäller ut oss. Vi får inte bo där. Vi måste kolla med personalen i templet. Vi förklarar att vi gjort det. Ha blir tyst en minut. Ny utskällning, vi har inte godkännande från gudarna. De kommer straffa oss. Nu sa jag att jag och gudar generellt sett har väldigt bra relation. De stör inte mig och jag stör inte dem. Eller att jag inte tror på gudar.

Efter en kvart kommer han fram till tältet och vi blir stela. Vi står fortfarande utanför och borstar tänderna. Ska han ta något? Förstöra något?

Det visar sig att han har sina kartonger han använder som säng precis vid väggen vi ställt upp vårt tält. Så vi har med största sannolikhet tagit hans sovplats. Nu förstår vi varför han är upprörd.

Han låser fast sin cykel i en stolpe med en enormt tjock kedja, typ tjockare än alla våra tre cykellås tillsammans. Inte för att vara sån men hans gamla cykel var inte det mest stöldbegärliga just den kvällen.

När han lagt kartongerna runt hörnet under ett annat tak är det tyst en stund innan han klagar lite till på oss. May är den som får ta all skit. Hon är ju kines och förstår vad han säger. Man vill ju inte bråka med sin granne och vi var inte riktigt på humör för att flytta och hitta ett nytt tempel mitt i natten så vi bestämde oss för att få honom att tycka om oss.

Vi hade sedan tidigare 3 burkar congee, en form av frukostgröt som är väldigt populär i Kina. Jag gick runt hörnet till honom och gav honom våra 3 burkar och han gav mig ett leende, nickade och sedan hörde vi inget mer klagande från honom.

4 på morgonen slog han på lamporna i templet för han skulle tvätta sig. Jag sov som en stock och märkte inget men Frida har berättat. Hon vaknar av minsta ljud.

På morgonen var han borta.

Vi packade ihop, rullade ner till centrum för att lösa frukost och ta tåget till Taipei. Cykelsemestern skulle egentligen vara 2 dagar till men en storm var påväg och prognosen sa 1000 mm regn kommande dygn längs kusten där vi skulle cykla så vi tänkte att vi skippar det.

Det är helt galet vad snabbt tiden gått. Under tidigare cykelsemestrar när vi cyklade två månader i Vietnam eller 6 veckor i Kina kände vi oss klara i slutet. Nu är vi inte klara. Vi har älskat varje dag i Taiwan, speciellt nu med May. Vi är inte klara med cykelsemestern här eller med Taiwan. Vi vill tillbaka igen.

Världen trevligaste folk, ett extremt vackert land och en befolkning som gillar att cykla. 

Comments