Två vandringar i Logarskadalen, Slovenien

Lifestyle by

Vi anlände till Solcava från Luce och vårt canyonäventyr mitt på dagen och efter ett kort besök i turistinformationen visste vi vad vi behövde veta om den berömda Logarska Dolina, eller Logarskadalen som den heter på svenska. Vi körde de sista kilometrarna och kom fram till början av dalen.

Om du inte vet vad canyoning är så måste du verkligen läsa inläggen. Vi gjorde det två gånger i Slovenien, en vertikal canyon i Luce och en vattencanyon i Bovec. Det var något jag hade velat göra sedan jag hörde om det första gången i Nya Zeeland över 5 år sedan och nu äntligen blivit av.

slovenien_logarskadolina_06

Wow!

De stora gröna fälten fyllda med vilda blommor fyllde början av dalgången innan skogen tog vid och långt bort i bakgrunden stod de höga imponerande bergen. Det var en vy som tål att jämföras.

Vi fick snart en lite negativ överraskning. Det kostade 7 Euro att köra in i dalen.

Vi ville ju inte köra utan vandra så vi parkerade istället på parkeringen 20 meter utanför, tog vår väska som vi packat med vatten och banan-och jordnötssmörmackor och började den 7km långa vandringen till Rinkavattenfallet som låg i andra änden av dalen.

Kort vandring

slovenien_logarskadolina_10Vi började vandra längs bilvägen och med en fantastisk vy men redan efter 200 meter vid det vita huset på höger sida skulle vi svänga av in bland träden. Efter bara några meter fanns det en bro som tog oss över ett litet vattendrag.

Vilket klart vatten! Alltså det var helt galet klart. Vi kunde knappt säga var luften slutade och vattnet började eller hur djupt det var.

slovenien_logarskadolina_07Vandringen fortsatte runt 5km på en platt skogsstig och lövträden i början av vandringen byttes ut mot barrträd. De sista två kilometrarna började det gå lätt uppför och efter en sista lite stigning nådde vi vårt mål, Rinkavattenfallet.

Jag kan inte säga att vi blev så imponerade. Tyvärr. Det påminde lite om Njupeskär, Sveriges högsta vattenfall, när vi var där. Rinkavattenfallet är 90 meter högt och är en lite stråle med vatten som sprutar ut från berget. Förvänta dig inte något dundrande Niagarafall.

slovenien_logarskadolina_08Efter att vi avnjutit vårt fika vandrade vi de 7 km hela vägen tillbaka till bilen.

Om vi ska vara helt ärliga var den här vandringen inte speciellt bra. Stigen var fin och platt vilket gör att gamla och barn kan gå den men så fort man lämnat de öppna vyerna efter de första hundra metrarna i dalgången ser man bara träd och skulle kunna vara på vilken svensk skogsstig som helst.

Om ni bara är här för den kända underbart vackra vyn bör ni hålla er precis vid början av dalen. Personligen tyckte inte vi det skulle varit värt att betala in sig för att få köra genom dalen. Utan vårt tips är faktiskt att parkera bilen på parkeringen utanför, gå in, njut av vyn, ta lite bilder för att föreviga tillfället och gå tillbaka till bilen.

Heldagsvandring

slovenien_logarskadolina_11Efter vår avslutade korta vandring i dalen satt vi i bilen och åt middag. Mannen som tog betalt för inträdet till dalen packade bort alla konor på vägen, stängde båset man betalt i och försvann iväg på sin cykel. Vi såg på varandra och tänkte samma tanke. Helt perfekt!

Vi körde in i dalen och parkerade på parkeringen i början av vandringen vi skulle göra.

Alarmet ringde 06.00 och 30 minuter senare var vi på väg uppför. Och uppför gick det! Vilken tuff start för våra trötta ben. Det gick brant uppför i 1,5 timmar innan vi nådde första stugan där vi satte oss ner och njöt av våra over night oats. En ny favoritfrukost på våra vandringar.

slovenien_logarskadolina_05Mannen som drev restaurangen och vandrarhemmet där vi stannade berättade att det fanns två vägar upp till toppen. Den vänstra som man behövde en del erfarenhet för och där man följde en kedja med flera hundra meter under sig. (Det var så han sa). Eller den högra leden som var betydligt lättare.

Vi valde den högra. Trodde vi.

slovenien_logarskadolina_02Vi begav oss till höger och efter 30 minuter längs en relativt platt stig med stora rötter nådde vi ett vägskäl. Den högra stigen försvann mot ett annat berg och vi tog den vänstra mot toppen vi skulle till.

Träden stod allt glesare och nu började det gå brant uppför igen. Det var som en alpväg i miniformat där vi zick-zackade oss fram och tillbaka konstant uppåt. Svettiga och flåsande nådde vi passet och vilken utsikt! Vi såg ut över Logarskadalen och Robanov Kot på andra sidan passet. Så imponerande, vackert och storslaget!

slovenien_logarskadolina_03Härifrån började en kort sektion med en kedja följt av en smal stig med en brant på ena sidan. Inom några minuter nådde vi en lång kedjesektion. Vi insåg nu att vi gått fel! Det mannen tidigare menade när han sa höger var inte höger i lägret utan vid vägskälet.

Jag antar att vi skulle kunnat klättra upp längs kedjan men vi tog det säkra före det osäkra och gick tillbaka över en timme till vägskälet och tog nu vänster.

Strax efter nådde vi en sektion ingen av oss tyckte om. Vi stod och såg ut över vad som såg ut som ett enormt grustag. Stigen ringlade sig först uppåt för att sedan korsa hela grustaget till andra sidan. Att vandra här var som att gå på rullgrus. Vi visste aldrig när underlaget skulle släppa och vi skulle ramla. Det var fullt fokus på varje steg och flera gånger försvann fotfästet men vi lyckades parera det utan att ramla.

Efter ytterligare 1 timmar befann vi oss högt upp på ännu en bergsrygg med en lika fantastisk utsikt som den vi tidigare nått.

slovenien_logarskadolina_04

Vi hade inte nått toppen än och de vi mötte sa att det var runt 2 timmar kvar att vandra. En kombination av att vattnet började ta slut och våra ben började bli trötta gjorde att vi bestämde oss för att vända om och ta oss ner till bilen. Vi hade ju trotts allt 1000 höjdmeter att ta oss nedför.

På ett sätt kändes det lite tråkigt att inte nå toppen men samtidigt var själva syftet med vandringen inte att nå toppen utan det var att få vandra i naturen och det hade vi gjort.

slovenien_logarskadolina_01Om du gillar fysiska vandringar och har inget emot att vandra brant uppför i 4 timmar så rekommenderar vi verkligen den här vandringen. Utsikten och belöningen när du når passen och en eventuell topp är oslagbara.

8 timmar efter vi startat vandringen kom vi tillbaka till bilen. Ännu en fantastisk vandring var avklarad. Vi hoppade in i bilen och körde, via panoramavägen, vidare mot nya äventyr och ännu en otroligt vandring på Velika Planina!

Har du varit i Logarskadalen? Vad tyckte du?

Comments