Vandra Annapurna Circuit, Nepal del 1

Lifestyle by

En natt med blixt och dunder

Vi vaknade båda av med ett ryck av att åskans dunder skakade hela huset, blixten måste ha slagit ner bara några kvarter bort. Regnet piskade på fönsterrutorna så hårt att det bara smattrade i hela rummet. Vi kollade på varandra och med endast en menande blick kom vi överens om att om vädret inte bättrat sig till morgonen skulle vi skjuta upp vår vandring med en dag. Vi ville inte starta vår 2 veckors vandring runt Annapurna Circuit med att bli dyngsura i ett oväder.

annapurna_nepal_besisahar

En lång bussresa till Besisahar

På morgonen hade ovädret dragit förbi, det var fortfarande mulet men molnen verkade inte regntunga längre. Vi tog våra färdigpackade väskor och gick till busstationen i Pokhara där vi möttes av en sömndrucken skara turister. En pigg caféägare erbjöd oss alla en sittplats och några minuter senare var han tillbaka med varsitt glas rykande chai till de som beställt och den söta doften av varmt mjölk och kryddor spred sig runt bordet.

annapurna_nepal_besisahar_1

– Ska ni till Besisahar?, frågade en man som verkade jobba för bussbolaget.

– Ja det ska vi!, svarade vi.

– Det är den där bussen, ni måste gå på nu, skynda!, sa mannen och pekade på en vit buss som verkade ha tjänat av många hundra mil. Han viftade ivrigt med armarna för att skynda på oss. Vi fick klättra upp på taket och lägga våra väskor där eftersom de inte rymdes i bussen, sen tog vi våra tilldelade platser och tur var det för bussen fylldes snabbt upp och när vi var klara för avgång stod det helt knökat med folk i mittgången. På sätet framför oss satt det två pratglada killar i 20-årsåldern från Tyskland och bredvid en kille från England. Resan var bara ca 10 mil men det tog oss 5 timmar på de håliga vägarna och med stopp i varenda liten by för att plocka upp och släppa av passagerare.

Första etappen

Det var mulet och cirka 20 grader varmt när vi steg av bussen vid lunchtid i Besisahar. Byn hade en huvudgata som kantades av resebyråer som erbjöd guider, porters, transport, butiker där man kunde köpa på sig det sista i packningsväg om man vid den här tidpunkten kommit på att man glömt nåt, små matbutiker och en handfull hotell. Efter att ha fyllt på med lite energi i form av några samosas och dal började vi vandra. Vi tog sällskap med Tony som vi träffat på bussen.

annapurna_nepal_01

Till en början gick leden längs en grusväg, och vi passerades då och då av bussar och jeepar fullpackade med folk, både lokala och turister. Det gick att ta motoriserad transport den första tredjedelen av vandringen om man så ville, men vi hade bestämt oss för att gå. Vägen ringlade fram genom det grönskande landskapet kantad och då och då passerade vi genom en liten by.

annapurna_nepal_03

annapurna_nepal_07

Redan efter ett par timmar med väskan på ryggen kändes den jättetung, vi hade packat för mycket! Bra start tänkte jag, bara två veckor kvar och började fundera på vad jag kunde göra mig av med för att lätta på vikten. Vi gick i fatta några av de andra turisterna vi träffat på bussen och vi tog alla sällskap i ett par timmar men när solen började på att gå ner fortsatte de när Tony, Jacob och jag bestämde oss för att stanna på ett gulligt lite gästhus, det var en familj som hade två små rum som vi fick hyra.

De lagade oss en rejäl middag bestående av en rejäl laddning ris, en kryddoftande linssoppa, och en grönsakscurry med färska grönsaker från deras egen trädgård. Det smakade ljuvligt och de fyllde upp våra tallrikar så fort vi fått slut på något. Detta är vad som kallas en Dal bhat, Nepals nationalrätt, vilket vi vid denna tidpunkt var glatt omedvetna om hur mycket vi skulle äta av under den närmaste månaden.

annapurna_nepal_02

Vi vaknade av att solen lös in genom vårt lilla fönster morgonen därpå och fick en härlig men tuff start på dagen med en halvtimmes kraftig stigning i form av en smal trappa som snirklade sig genom grönskande risterrasser upp till en by där vi stannade för en kort paus, njöt av den underbara utsikten över dalen vi just kommit från och fick visa våra vandringstillstånd för första gången.

annapurna_nepal_05

Vandring som balsam för själen

Att vandra i Himalaya var som balsam för själen, det enkla okomplicerade livet att bara gå, äta och sova gav en väldigt lugnande effekt på oss. Inga bekymmer att tänka på, inga tider att passa, inga beslut att ta mer än när du vill äta och var man skulle stanna för natten. På de flesta ställen var det ingen internettäckning så det blev ett härligt och naturligt uppehåll från medier och reklam. Att dagligen matas med den ena vyn mer enastående än den andra fick mig att glädjas och om och om igen förundras över hur fantastiskt denna planet som vi bor på är!

annapurna_nepal_06

Vi kom snabbt in i en skön rutin där vi vaknade klockan 6 utan ett mobilalarm men utav soluppgången. Vi vandrade en timme innan det var dags för mat, därefter varvade vi vandring med mindre snacks vi bar i väskan. Mellan 16-17 stannade vi för kvällen, njöt av en välförtjänt middag och pratade. Klockan 19.30 var sista beställningen från köket och vid 20 släktes allt. Det var bäcksvart ute och vi satt med våra pannlampor. Vi föll snart in i den lokala rutin och det var mer regel än undantag att vi kröp ner i våra sovsäckar för att sova innan 21.

annapurna_nepal_09

På dagarna underhöll vi oss med att lyssna på spännande ljudböcker när vi kände att vi blivit uppfyllda av dagens dos av fågelsång och intressanta samtal om livet med vår nyfunna vän Tony.

annapurna_nepal_04

Det var lätt att finna vägen, leden hade stora synliga markeringar med jämna mellanrum och till vår hjälp att få en överblick hade vi två kartor, en på hela området och en som visade höjdskillnad, avstånd och uppskattad tidsåtgång mellan de olika byarna på vägen.

Upper Pisang: Den vackraste delen av Annapurna

annapurna_nepal_23

En vacker solig dag några dagar in på vandringen startade dagen med att vi gick genom ett vackert landskap omgärdat av lägre buskar i rött och gult och mindre tall och granliknande träd, det var en höstig känsla med alla färger och en klarblå himmel med hög luft. Efter att ha gått hyffsat platt i en dryg timme började jag och Tony att fundera på huruvida kartan med höjdskillnad stämde då enligt den skulle det skilja 700meter ifrån den byn vi startade på och dit vi skulle, och det var inte så långt i distans. Svaret fick vi 5 minuter senare när en bergvägg plötsligt uppenbarade sig där träd och buskar glesnade och stigen började ringla sig sicksack fram och tillbaka uppför väggen en nästan lodrät vägg.

annapurna_nepal_21

En timme senare stod vi på toppen av stigningen i Upper Pisang och tittade ut över den majestätiska vyn där snöklädda bergstoppar på över 7000m höjd reste sig över den skogbeklädda gröna dalen. Det var magiskt! Ett minne som jag kommer att bära med mig så länge jag lever! Stolt var jag också över att ha klarat den tuffa klättringen upp. Det vara bara att ta det ett steg i taget och vila när man blev trött och då gick det bra.

annapurna_nepal_22

Vår längsta vandring innan denna var 4 dagar 3 nätter. Att fullfölja Annapurna Circuit till fots beräknas ta 12-14 dagar. Så det var minst ett steg upp på vår vandringskarriär. Men vi förvånades hur enkelt det var, mycket på grund av att boende och mat var så lättillgängligt, det var nästan aldrig mer än ett par timmars avstånd mellan byarna och vi bar endast med oss några paket cocoskakor och en burk jordnötssmör som snacks när energin tröt.

Det var nästan overkligt vackert, jag var ofta övertygad om att vackrare än så här blir det inte för att i några kilometer senare förundras igen av en ny vy ännu vackrare än den tidigare”

annapurna_nepal_18

Det var otroligt fascinerande att se naturen förändras i takt med att vi vandrade högre och högre. Det gick ifrån en tropisk grönska, med risterrasser i bergsluttningarna till lövskog och barrskog. Från lummigt och grönskande till kargt och senare stenigt och kalt när vi kom över trädgränsen. Allt hade sin egen charm och skönhet, till och med det kala och karga. Det var nästan overkligt vackert, jag var ofta övertygad om att vackrare än så här blir det inte för att i några kilometer senare förundras igen av en ny vy ännu vackrare än den tidigare

Acklimatiseringsstopp i Manang

annapurna_nepal_27

Efter fem dagar på vandringen hade vi nått 3500 meter över havet och det var dags för ett acklimatiserings-stopp. Vi stannade en dag i Bhraga och jag passade på att klippa Jacobs hår. Vi pluggade ikapp lite eftersom vi under denna period pluggade pedagogik på distans från Sverige och besökte ett buddhistiskt kloster beläget i den lilla byn. Stället vi bodde på hade ett litet bageri och vi unnande oss ett härligt frukt- och nötbröd som visade sig vara ganska torrt och inte så saftigt och gott som vi drömt om. Det är lite lustigt för vi är inga bagerifantaster i vanliga fall men det måste varit något med den förhöjda kaloriförbränningen som vandringen gett oss, vi gick helt bananas på bagerier varje gång de dök upp!

annapurna_nepal_25

Precis bredvid Bhraga ligger Manang, byn där nästan alla vandrare stannar i två nätter, vi valde en natt i varje by. Det här var första gången under våra 5 dagar som vi träffade andra vandrare, hittills hade vi stött på runt 5 vandrare om dagen, nu var det närmare 50.

annapurna_nepal_28

annapurna_nepal_29

Manang erbjuder många små butiker där du kan köpa både jordnötssmör och tjocka jackor och sovsäckar inför de högre höjderna där det blir minusgrader på nätterna. Det fanns till och med två små biografer som visade vandringsrelaterade filmer dagligen. Manang är också sista staden på den här sidan passet det finns en bilväg till. Därifrån var allt tvunget att transporteras till fots.

Från Manang fanns två vägar att välja, antingen direkt mot Thorung Pass eller en 3 dagars tur till Tilicho Lake, världens högsta sjö, som därefter går samman till samma led. Vi valde den sistnämnda men det äventyret fortsätter i nästa inlägg.

annapurna_nepal_14

Våra första 5 dagar hade bjudit på underbara vyer, flera olika klimat och branta klättringar som har fått oss att svettas. Vi kan bara sammanfatta det på ett sätt. Vi älskar att vandra i Nepal!

Härifrån fortsatte vandringen till Tilicho Sjön och över Thorung La passet. Läs om det i nästa inlägg

Om du håller på att planera inför din egen vandring i Nepal tror vi att vårt inlägg med vår packlista kan vara intressant. 

Har du vandrat i Nepal? Vad tyckte du? 

Comments