Polska Tatrabergen: En fantastisk dagsvandring

Lifestyle by

Zakopane – startpunkten för vandringarna

Vi lämnade Krakow för att vandra och uppleva naturen. Vi hade någonstans hört att Zakopane var platsen att starta och få information. Någon stans i våra naiva tankar såg vi framför oss en lugn by med där det gick flera stigar vi kunde följa upp bland bergen. Det var något helt annat!

tatrabergen_polen_01

Zakopane var en enorm turistattraktion, helt galet populär. Det var kilometerlånga köer för att ens komma in i staden. Strax utanför fanns det varma källor som det byggts spa och hotell omkring.

Zakopane var en märklig blandning mellan en traditionell mysig alpby i Österrikiska tyrolen och Disneyland i Paris. Vi spenderade 5 minuter med att gå runt innan vi fick nog och körde ut till platsen där många vandringar började. 

tatrabergen_polen_01

Vandringen börjar

Jag vaknade av att Jacob satt upp i sängen och frenetiskt försökte stänga takluckan, det dundrade på biltaket av det tunga regnet. Sekunden senare lös himlen upp av en blixt och dundret följde snart. Det kändes som en déjàvu från Nepal, natten innan vi skulle börja vår vandring där hade vi också vaknat av ett åskoväder.

Denna gången skulle vi dock bara ut på en endagsvandring i Tatrabergen i södra Polen och inte en månad som det slutade med att vi vandrade i Nepal. Även om det bara är en dag som man ska vandra är det ändå sjukt tråkigt att behöva bli ordentligt blöt.

tatrabergen_polen_03

När morgonen grydde hade regnet och åskan slutat och vi begav oss av in i nationalparken. 5 PLZ/person (10kr) kostade inträdet för en dag, lagom mycket tyckte vi!

Klockan var kvart över 6 när vi började vandra längs den asfalterade vägen som ledde in i nationalparken. Vi var helt ensamma och dimman låg tjock mellan granarna, det kändes som att vandra in i en outforskad värld i som tagen ur sagorna om Narnia.

tatrabergen_polen_04Det här måste vara vår stig, sa Jacob. En vit skylt med grön pil pekade på en stig som ledde upp i skogen till höger om vägen. Vi hade vandrat i ca en timme längs asfaltsvägen som skulle leda hela vägen fram till områdets populäraste punkt, Moeki sjön. Det var skönt att börja vandra på riktigt och det blev en tuff start med branta trappor av tillrättalagda stenblock som omgavs med högresta granarna på båda sidor av stigen.

tatrabergen_polen_07

Sjön vi kom fram till låg spegelblank och molnen började på att spricka upp, jag såg blåa fläckar på himlen och solen lyckades nu lysa igenom lite här och var. Vi var inte ensam om att stanna en stund och njuta och foto denna vackra vy. Det måste vara denna sjö som var källan till det rytande vatten fall vi passerat en stund tidigare.

tatrabergen_polen_08

Vi följde stenstigen framåt och nu ledde den oss ut i en dal som omgärdades av majestätiska bergstoppar, solen sken men topparna var fortfarande inbäddade som i bomull av vita moln.

  • Ser du stigen? Frågade Jacob.
  • Ja, jag tror det, det är en smal linje som sicksackar sig upp för bergssidan där. Svarade jag och pekade på den knappt urskiljbara skiftningen på berget.
  • Ja vi ska ju över de här bergen nånstans, passet ligger nog där.

tatrabergen_polen_05

Vi började gå läng stigen som kantades av manshöga mörkgröna buskar och efter en stund öppnade landskapet upp sig igen och mycket riktigt så började stigen att sicksacka sig uppför berget. Vi hade haft rätt, det var stigen vi sett.

Dags för fika, det är ju därför vi vandrar, eller hur?! Sa Jacob och jag var inte sen att hålla med.

Vi slog oss ner på en lagom stor sittvänlig sten bredvid stigen och plockade fram våra jordnötssmör och banan mackor. Gud, så gott det var!! Bra med lite energipåfyllning inför nästa etapp som verkade bjuda på ännu värre stigning att döma av hur det såg ut den biten vi såg ifrån vårt depåstopp.

tatrabergen_polen_09

Och vi fick rätt, brant blev det och efter 3 sicksackar åt vardera håll blev kom vi fram till en bergvägg. Det fanns en kedja inkilad i berget, jag tog tag i kedjan och började klättra. Det var inte helt vertikalt men jag måste erkänna att det var lite nervkittlande, jag hade nog känt mig säkrare i en klättringssele. Som tur var var det inte så långt, efter ca 10 minuters klättring längs kedjan var vi uppe och hade nått bergspasset på 2110 möh som blev dagens högsta punkt. Tyvärr låg molnen fortfarande som ett beskyddande täcke runt topparna så vi såg inte mycket av utsikten alls.

En snäll polsk gubbe bjöd oss på mörkchoklad som vi mumsade i oss innan vi började trava nerför. Vi mötte många som var på väg upp, på turistinformationen hade de berättat att de flesta gör vandringen åt det hållet, alltså motsatt mot oss, men jag är väldigt nöjd med att vi gjorde det åt det hållet vi gjorde. Jag hade inte velat klättra ner för kedjan.

tatrabergen_polen_10

tatrabergen_polen_11

Dripp, dropp, dripp, regnet kom när vi var på väg ner, vilket inte var helt oväntat. Men när vi kom ner mot Moeki sjön, områdets stora attraktion sprack det upp och solen lös igenom.

  • Asså kolla! Har du sett? Det där måste vara ”refugee campet” som hon på turistinformationen menade.
  • Det ser ju ut som en utav restaurangerna på Liseberg en solig dag! utbrast jag när vi kom runt en kurva och såg turistcentret vid Moeki sjön. Det var helt galet mycket folk, det myllrade som massa färgglada små myror runt hela byggnaden och nere längs stranden. Folk i full jakt med att fånga den bästa bilden och svalka sig med en öl, äta pizza, popcorn eller glass.

tatrabergen_polen_13

Efter att ha mumsat i oss ännu en jordnötssmör och bananmacka nere vid sjön började vi vandra längs asfaltsvägen neråt tillsammans med en strid ström av folk. Den här biten av vandringen var inte det minsta charmig. Förstår inte riktigt att det ens får kallas vandring. Men det är nog superbra för barnfamiljer, vi mötte många som hade barnvagnar med sig och det skulle utan problem gå att ta en rullstol upp hela vägen med. Klapprandet av hästhovar följde oss i stort sett hela vägen då hästar med vagnar för 12-14 personer gick upp och ner för vägen hela tiden. De som inte kände för att gå både upp och ner kunde köpa en plats på vagnen.

tatrabergen_polen_14tatrabergen_polen_15

Efter drygt en och en halv timme längs asfaltsvägen nådde vi äntligen parkeringen och vår älskade bil igen. Det hade tagit oss knappt 9 timmar att fullfölja vandringen och med trötta ben var vi nöjda med oss själva och dagens strapats!

Tips!
Ska du göra denna vandring så gör den åt samma håll som vi: starta med den gröna leden mot Dolina Pieciu Stawow (5 sjöars dal) och loopa tillbaka till Moeki sjön och avsluta med asfaltsvägen. 

Comments