Vandring i Velika Planina, Slovenien med en ultratrail-löpare

Lifestyle by

Kungens kulle

slovenien_20160813_145Vi hade genom Slovenska Turist Organisationen fått boende ordnat på Kungens Kulle. Det startades för nästan 20 år sedan och drevs fortfarande av samma familj men nu sonen i familjen. De hade en campingplats, ett antal rum de hyrde ut och en restaurang. Med flera bergstoppar i bakgrunden och med en avslappnad stämningen tyckte vi direkt om stället, tyvärr hade de ingen vegansk mat men vi kunde laga i bilen.slovenien_20160814_186

Boendet var beläget precis under linbanan som man kan ta upp på bergstoppen och vandringen till Velika Planina börjar precis bakom restaurangen så tidigt på morgonen passerade flera grupper av vandrare.

Matej vår ultratraillöpare till gudie

En lång smal man kom fram mot oss och sa frågande:

”Jacob och Frida?”

”Stämmer! Är du Matej?”

slovenien_20160814_148Det var det. Matej var vår guide för dagen, även detta hade ordnats av Slovenska Turist Organisationen. Han skulle visa oss Velika Planina som är en väldigt populär dagsvandring strax norr om Kamnik i Sloveninen. Vi hade aldrig tidigare haft guide så vi känndes oss lite spända på hur det skulle vara. Vi var ju vana vid att kunna göra vår grej när vi vandrade. Men så fort Matej dykt upp och förklarat hur han planerat dagen kändes det som att det skulle bli en bra dag, Vi kände på en gång hur vi klickade med Matej och att han kunde läsa oss och vad vi ville.

slovenien_20160814_150Matej var ultratrailrunner. Det betyder att man springer upp och nedför berg, distanserna är marathonlängd eller längre. Han höll just nu på att träna inför ultratrail Mont Blanc, som är ett lopp där löparna ska ta sig 10 000 höjdmeter under 48 timmar.  Galen sport!!

Vi startade vandringen i Stahovica och skulle avsluta den i Kungen kullle för att få gå olika vägar upp och ner. Vi började vandra uppåt och trots att klockan inte var mer än 9.30 så blev vi snabbt varma. Jacob och jag hade båda tagit på oss underställs tröjor för vi var lite frusna på morgonen men efter bara 10 minuter åkte de av. Solen strålade och himlen kvar klarblå utan ett enda moln i sikte. En riktig kanondag!

Ett krigshärjat land

slovenien_20160814_155De höga lövträden som kantade stigen kastade en skön skugga över oss. Så småning om kom vi fram till en liten kyrka. Den vitkalkade byggnad stod vacker beläget på bergsluttningen med en utsikt över hela Kamnikdalen.

”Detta är en viktig plats för slovenerna, det var nämligen här turkarna vände när de försökte erövra Slovenien. Denna väg var då inte lika lättillgänglig som den är nu och på vägen hit dog många utav de turkiska soldaterna i en lavin som gick rakt över leden.” berättade Matej.

Slovenien är ett ungt land. De blev självständiga för endaste 25 år sedan när de slog sig fria från forna Jugoslavien.

”Jag var i den jugoslaviska armen när kriget startade. Jag var bara 18 år gammal och låg i lumpen. Det kändes helt absurt när vi började skjuta på Slovener, mitt folk. Det kändes så fel! Så när Slovenien slog sig fria och lämnade kriget efter bara 10 dagar stack jag, jag flydde från den jugoslaviska armen och anslöt mig till den slovenska istället. De skyddade mig och de andra som gjorde samma sak. Flera år senare fick vi medalj för det.” berättar Matej medans vi vandrar uppför längs stigen.

Den slovenska skidbacken

slovenien_20160814_169Vi kom till ett parti som var betydligt brantare än resten, jag tog spjärn med vandringsstavarna som jag var otroligt glad över att jag fått låna av Matej. Det hjälper mycket, jag klarade av att hålla ett gott tempo även  när det gick så brant uppför.

”På slovenska kallar vi detta för skidbacken, för att det är så brant, det kommer vara så här i 20 min och det är det brantaste delen av vandringen sen är det ca 30 min lite lagom brant som förut ungefär och sen är vi uppe.”

Bland gröna kullar och bjällerklang

slovenien_20160814_170Gröna kullar bredde ut sig framför oss och ett 100-tal små herdehus var som strösslade över kullarna. Brunvita kossor gick och betade fritt runt om på kullarna, en del av kossorna bar stora bjällror runt halsen som klingade när de rörde sig. I bakgrunden kunde vi höra slovensk folkmusik spelas på ett dragspel från en utav de två restaurangerna som låg här uppe på Velika Planina.

”Förr i tiden vallade herdarna upp sina kor här för sommarsäsongen och lät de beta här på dess frodiga kullar. De bodde här i dessa enkla små hus och tog hand om korna och tog tillvara på dess mjölk, kärnade smör och gjorde en speciell sorts ost som är traditionell här. Den smakar ungefär som parmesan.” berättade Matej för oss när vi stod och beundrade utsikten över kullarna.

slovenien_20160814_177”De här är återbyggda för nästan alla herdehus brändes ner under andra världskriget. Dessa har en lite ny design, de tidiga stugorna hade helt ovala tak, det finns bara ett hus kvar här som har den designen och vi kommer att gå förbi det senare.” fortsatte han.

Vi vandrade längs grusvägen fram över de gröna kullarna och bjällrornas klang blandade sig med sorlet från alla människor som var där för att njuta av den fina dagen och vandringen. Och mycket folk var det, massor till och med, där uppe på bergsplatån var det en strid ström av människor som vi mötte och lika många som gick åt samma håll som oss. Vi hade tydligen lyckats pricka in en långhelg för Slovenien, det var någon slags nationell helgdag. Så alla var lediga en extra dag. Det märktes. Det var faktiskt sjukt mycket folk, vi hade ju blivit lite bortskämda med att vara i stort sett ensamma på våra tidigare vandringar runt om i Europa och Slovenien, så det blev en liten chock för oss. Matej förklarade att det i vanliga fall inte alls var så fullt uppe på kullarna som det var i dag.

Ett besök i världens minsta museum?

slovenien_20160814_180Den enda återstående huset i originalutförande inhyste idag ett museum som vi betalade 2 €/person för att få besöka. Inuti det lilla huset som bara hade ett rum på ca 10 kvm fanns en säng, en vedeldad spis, längs ena väggen fanns hyllplan som höll ett 40tal lerskålar för mjölkförvaring. En för varje ko så att de inte skulle förstöra all mjölk om en ko blev sjuk. Där fanns en smörkärnare, speciella skor för koherden och tvåbenta pallar som herden använde för att sitta och vila på när han vaktade korna ute på kullarna. Den välte om herde somnade, snacka om brutalt uppvaknande! Vi fick allt förklarat av en ung kvinna som jobbade som guide på museet.

slovenien_20160814_178

Brant nedför och en nyfunnen vän

Vägen ner var brant och sicksackade sig fram och tillbaka längs bergssidan. Som tur var var större delen av stigen täkt med brun, mjuk och greppvänlig mull och jord. Det vara bara en kort sektion som var rullgrus, vilket jag inte är helt kompis med när jag går nedför. Gillar inte att inte vara säker på att få fotfäste.  De sista 2 kilometerna gick längs en grusväg. Jag var glad över att vi gått den andra vägen upp, den var lite mindre brant och hade bättre utsikt.

slovenien_20160814_184Sista hundra metrarna tillbaka till vår camping genade vi över en äng. Det hela hade tagit oss ca 7 timmar varav 5 timmar varit vandring. Vi var otroligt nöjda med dagen. Matej hade varit kanon, det kändes som vi hade vunnit en ny vän under dagen  och det hade varit till och med ännu bättre än vandringen. Även fast vandringen också varit kanon!

Jag sprang tillbaka till bilen för att fylla på vattenflaskorna, jag låste upp och drog i handtaget för att öppna bakluckan, inget hände, jag låste och låste upp igen och gjorde samma sak, inget hände. Jag upprepade processen pillade med handtaget, dunkade till luckan med höften – ingen skillnad, luckan gick inte att öppna. Aja får ta itu med det sen tänkte jag och gick tillbaka till de andra.

För er som kommer till Velika Planina rekommenderar vi att ni startar på ena sidan och vandrar över Velika Planina och ner till Kungens Kulle, där vi bodde. Det gör att ni får en loop istället för att gå samma sektion två gånger, det ger också utsikt från berget åt flera olika håll. Och för er som inte vill vandra lika mycket och ta linbanan upp kan också bo på Kungens Kulle, det var bara 5 minuter till linbanans start därifrån.

Har du vandrat med guide? Vad är din erfarenhet av det? Föredrar du med eller utan? 

Comments