Vår dykinstruktörskurs och jobb i Nya Zeeland

Lifestyle by

Vi närmade oss slutet av vår CMA 3*** kurs i Filippinerna. Vi hade bestämt oss för att vi ville bli instruktörer och jobba med dykning.

Nästa steg skulle bli en instruktörskurs men var? Och med vilken organisation?

Vi visste att vi inte ville göra CMAS, det är alldeles för litet. Det skulle bli PADI eller SSI.

Vi spenderade många dagar googlande och skickade ett oändligt antal mejl till olika dykcenter runt om i världen, från Filippinerna och Australien till Mexico och Mocambique. Svaren började ramla in och vi började föra en dialog med olika dykcenter men vi hade fortfarande inte bestämt om det skulle bli PADI eller SSI.

Tillslut föll valet på en SSI skola i Nya Zeeland och vad glada vi är för det nu i efterhand!

Den här skolan erbjöd en form av praktik där vi skulle få kombinera våra studier med att jobba med riktiga kunder. Mot det här skulle vi få dykutbildningen betald. Vilken deal! Troligtvis bästa dealen vi kunnat få.

När vi kom till Auckland var vi utbildade CMAS 3*** men insåg snart att vi låg bra till inom dykningen men saknade stora delar av teorin. Vi skulle komma att få några månader framför oss med hårt plugg.

Vi fick därför börja med dykguide kursen för att sedan fortsätta med assisterande instruktör, instruktör och till slut 7 dykspecialiteter.

Träning för oss bestod av flera delar:

  • Våra egna kurser
  • Undervisa Open Water-kurser
  • Följa med instruktörer och assistera på deras dyk

Undervisning på hög nivå

Att vi är så nöjda med vår instruktörskurs beror på många saker men främst vår chef, Haydon och hans fru Clem som tillsammans drev dykcentret. Haydon var inte bara en enormt duktig och erfaren dykare med över 8000 dyk, jobbat med dykning i årtionden i ett dussin länder och är instruktörstränar inom flera organisationer.

Han jobbade också som affärscoach och personlig coach. Det gjorde att han kunde leda företaget och vår utbildning på ett fantastiskt bra sätt. Han förstod oss och vår målsättning. Han förstod att vi inte ville bli de vanliga instruktörerna som nöjde sig med att klara dagen och sedan dricka öl. Han såg till att vi alltid hade en utmaning, han gav oss frihet att testa själva och göra fel trotts att han visste att det skulle bli fel långt i förväg och han lät oss undervisa grupper tidigt.

En annorlunda dykskola

Den här dykskolan var inte som andra skolor, vi jobbade nästan inte med några turister. Vi jobbade med Maoribefolkningen i förorterna där kriminalitet, gäng och droger är vanligt. Skolan använde dykning som ett sätt att hjälpa dem ut ur sina problem och ge dem ett nytt intresse. Det var otroligt givande och en väldigt lärorik erfarenhet!

Om man är långtidsarbetslös i Nya Zeeland och går på bidrag måste du genomföra kurser. Det kan vara snickeri, mekaniker, svetsning eller som i det här fallet, dykning. Det var ett enormt framgångsrikt koncept! Även om de flesta inte började jobba inom dykning var resultaten oslagbara. De flesta som gått igenom kurserna gick vidare och gjorde något bättre än de gjort tidigare. 

När de registrerade sig på kursen var det ett 11 veckors program. 3 dagar i veckan, 5 timmar varje dag. Open Water-kursen tog 4 veckor med 2 dagar teori och 1 dag dykning varje vecka. Från vecka 5 började specialiteterna och de fortsatte med samma rutin, 2 dagars teori och 1 dag dykning.

Det gav oss 3 dagar med en klass och 2 dagar för våra egna studier. Helgerna spenderade vi med att förberedda kommande veckas lektioner.

Teori på en helt ny nivå

Vi kunde inte ha fått en bättre start och träning. Det är en sak att undervisa en motiverad turist som spenderar 4 dagar på Koh Tao, Thailand, har gått många i i skolan och som har drömt om det här i 6 månader. Jämfört med personer från kriminella gäng som inte litar på varandra, hoppade av skolan när dom var 12 år, varit på droger sedan dess och som inte har någon motivation överhuvudtaget.

Att förklara hur dyktabellerna fungerar, hur gasutväxlingen fungerar i kroppen och hur den ändras med djupet för någon som inte kan skillnaden på addition och multiplikation (jag fick den frågan en gång) kräver en förklaring och grundläggande förståelse.

Att få eleverna att läsa högt i en bok, att plocka ut den viktiga informationen, sätta ihop till en egen presentation och våga stå upp inför klassen och presentera krävde något helt annat. Det var stora Maorikillar täckta av tatueringar och som suttit i fängelse för olika saker. Men när de skulle stå framför klassen och förklara något om dykning kallsvettades och skakade de av nervositet. Det krävdes mycket coaching och att bygga upp kursen i små steg.

Så vi undervisade inte bara dykning. Det handlade om personlig coaching och att förändra någons liv. Från att ge de självförtroende att prata inför en grupp, att visa att de kan lyckas själva och få medlemmar från olika gäng att våga lita på varandra.

Jag glömmer aldrig när en av killarna som var där hela perioden jag var på skolan blev klar med sin dive master träning. Jag hade lagt mycket tid på att hjälpa honom med hans presentationer och tillslut var de bra nog. När han fick sitt certifikat kom han till mig och sa:

”Det här är det första jag gjort i hela mitt liv som jag är stolt över på riktigt. ”

Då vet man att det är ett viktigt arbete och inte bara dykning.

Dykning i kallt och grumligt vatten

Det var inte bara teoriundervisningen som var en utmaning. Det var inte tal om några tropiska vatten, dykning i boardies och 30 meter sikt. Vattentemperaturen varierade mellan 13-20 grader på ytan. När vi gjorde våra djupdyk till 35 meter sjönk temperaturen till 8 grader. En bra dag i havet såg vi 7-10 meter, en dålig dag var det närmare 3. En vanlig dag låg någonstans runt 5 meters sikt.

Utrustningen vi använde var dubbla 7mm vårdräkter, en long-john med en jacka över. Det gjorde att armar och ben hade 7mm och överkroppen hade 14mm. Det blev en enorm flytkraft vilket i mitt fall krävde 12kg bly för att bli neutral. Många elever hade ytterligare några kilon.

Jag har sett instruktörer i tropiska vatten demonstrera att ta av och på viktbältet med 1kg. Tänk dig med 12kg, det är inte bara tungt att lyfta av och få tillbaka på ryggen. Att hålla positionen i vattnet utan att flyta iväg kräver träning.

Att satsa 100%

Vårt mål var inte att bara bli instruktörer, vi skulle bli bra instruktörer.

När det äntligen var dags för oss att göra vår examination kände vi oss klara. Vi hade spenderat dygnets alla vakna timmar med att prata, tänka och leva dykning i månader innan. Vi var på dykskolan 8 timmar om dagen undervisade Open Water-kurser varvat med vår egen träning. På kvällarna satt vi och läste all kurslitteratur och diskuterade med varandra.

Vi satsade 100%. Det var en fantastisk resa och vi är otroligt glada att vi gjorde det.

Specialiteter

Efter vår Open Water instuktörs-kurs var avslutad började vi direkt med specialiteterna. Vi hade redan varit med på flera av kurserna då andra instruktörer haft de men nu skulle vi få leda. Kommande veckor blev vi certifierade att undervisa:

  • Waves, tides and current
  • Buoyancy
  • Deep Dive
  • Night Dive
  • Boat Dive
  • Search and recovery
  • Stress and rescue
  • Navigation
  • Wreck Dive

Vidareutbildning

När min grupp som jag haft i 11 veckor slutade och jag bara hade en månad kvar att jobba blev jag satt till att träna och coacha en grupp som skulle gå från dykguider upp till instruktörsnivå. Jag hade precis avslutat instruktörsträningen själv och hade den färskt i minnet. Jag visste vad som hade varit svårt för mig och jag kunde systemet.

På samma sätt som Haydon nött presentationer med mig var det nu min uppgift att sitta med bedömningskriterierna, gå igenom de för instruktörskandidaterna och lyssna på deras presentationer. Vi tränade pool-presentationer och jag gav dem problem under våra dyk tillsammans. Jag kunde komma med helt nya egna idéer om hur vi lärde ut kunskap och jag fick testa. Det här var just varför jag tyckte om den här skolan så mycket, jag fick alltid utmaningar och frihet.

Tyvärr hann jag inte avsluta en formell kurs till nästa instruktörsnivå men jag fick mersmak. Det är till den nivån jag måste, till DCS (Dive Controll Specialist) instruktör. Minst.

För mig handlar dykningen mycket om undervisningen och pedagogiken. Att få jobba med en grupp på en hög nivå under en lång tid är otroligt givande och inspirerande. Något jag saknar inom skidinstruktörsjobbet.

Sammanfattning

Det är många saker som gjorde utbildningen så bra och det är svårt att veta innan man spenderat en tid på en skola. Många personer är bra på att sälja och få det att låta bra men när det väl kommer till kritan och de ska leda en grupp kanske det inte alls är lika bra.

Jag älskar tropisk dykning, varmt vatten och lite utrustning. Det kommer dröja innan jag nöjesdyker i kallt vatten igen. Däremot måste jag säga att göra en instruktörskurs i de förhållanden är otroligt givande. Det kräver en utbildning och kompetens på en hög nivå.  Det är inte samma sak att hålla koll på 8 dykare i 30 meters sikt jämfört med 5 meters sikt och det är annat att dyka med 12-15kg bly jämfört med 0-3kg.

Totalt spenderade vi 9 månader i Nya Zeeland med att dyka. Det var intensivt men vi älskade det och skulle gärna åkt tillbaka om bara Haydon och Clem varit kvar. Tyvärr har de sålt skolan och flyttat vidare och det här praktikprogrammet har lagt ned. Det kommer dröja länge tills jag har så bra chefer igen. 

Comments