Värsta dagen någonsin!

Lifestyle by

Dagen innan avresa

Imorgon flyger vi till Thailand! Vår road trip är slut för den här gången men den fortsätter till sommaren igen på andra sida havet, i Kanada.

Vår vän Daniel och hans kollega landar i Ulanbator tidigt imorgon för att plocka upp Stripie och börja köra mot Sverige. På eftermiddagen flyger vi till Thailand via en tvådagars mellanlandning i Peking.

När vi var i Kazakstan ringde jag tullverket i Mongoliet och frågade om bilen. Det är inga problem att ta in en bil i Mongoliet men det speciella här är att vi (jag och Frida) som tagit in bilen ska flyga ut och Daniel ska köra bilen ut. Det här förarbytet misstänkte vi skulle skapa lite problem.

Jag ringde därför och frågade om det här, det skulle inte vara några problem. För säkerhetsskull ringde jag igen dagen efter och pratade med en annan telefonist, det skulle fortfarande inte vara några problem.

När vi körde in i Mongoliet från Altai i Ryssland berättade vi om hur vi skulle göra förarbytet och vi berättade genom vilken gränskontroll bilen skulle köras ut. Det skulle inte vara några problem.

Idag skulle vi boka flygbiljett för morgondagen (den här gången valde vi att vänta till sista dagen för att vara flexibla). Vi bestämde oss för att först ringa till tullverket en gång till för att dubbelkolla innan vi bokade biljett. Kvinnan som svarade berättade att vi skulle komma in och få ett papper. Det var inga problem. Skönt!

Vi bokade flygbiljetten och gick sedan iväg till tullverket._mg_4808

Då händer det som inte får hända!

Kvinnan på tullverket kräver ett bevis på att Daniel skulle hämta bilen och köra den ut ur landet. Eller kanske mer en garanti och den garantin skulle vara att någon som var bokförd i Mongoliet ska skriva under ett papper där personen säger att hen ska betala importskatten för bilen om den inte körs ut ur landet inom en viss tid. (ingen utav alla dem vi har pratat med tidigare har nämnt något om detta!)

Vi känner INGEN som är bokförd i Mongoliet och det känns inte som att det är lätt att hitta någon som vill skriva under ett sånt papper åt en främling.

Hon berättade att vi måste köra bilen till en speciell lagerlokal som tullverket har. Vi förstod inte riktigt poängen med det.

Efter 10 minuter argumenterande tog vi fram våra kontrakt för att bevisa att Daniel ska köra bilen hem och att han har vår tillåtelse att göra det.

”Men de är ju tomma, det är ju inget ifyllt” säger kvinnan.

”Klart att det inte är, det är ju olagligt att skriva under ett kontrakt i någon annans namn. Vi skriver under kontrakten i morgon samtidigt som han hämtar bilen.” förklarade jag irriterat.

Då ramlar poletten ner!

Hon hade inte förstått att Daniel och vi skulle vara i Mongoliet samtidigt. Hon trodde vi skulle lämna bilen, flyg till Thailand och han någon gång senare skulle komma och hämta den. Då förstod jag helt plötsligt grejen med lagerlokalen.

Bra start på dagen! Inte alls…

Så i den situationen är vi just nu. Imorgon ska vi och Daniel till tullverket för att skriva under ett papper, sedan är allt klart. Vi har en flygresa bokad 15:30 imorgon som inte går att avboka eller ändra.

Det är en långt ifrån optimal situation men det är så läget är just nu. Ingen anledning att stressa eller oroa sig, det kommer inte göra någon skillnad (i alla fall inte göra det bättre).

Precis innan jag ska gå och lägga mig går jag bort till fönstret och kollar ut mot vår bil. FAN! Någon idiot har dubbelparkerat så vi kommer inte ut! Jag gick in på Facebook och skickade meddelande till Daniel med adress och koordinater ifall personen inte skulle flytta på sig innan jag ska åka imorgon 06:30

Avresedagen 09.30

Jag har tur och bilen som dubbelparkerat hade flyttat på sig så jag kan hämta Daniel och Johan på flygplatsen. Efter en frukost bestående av salt havregrynsgröt med soja, citron och toppad med stekt vitkål och morot begav vi oss till tullen.

Kvinnan var där som hon lovat och hon fick alla papper som hon bett om. Nytt problem.

”Kontraktet mellan er måste vara skrivet av en advokat.” Nu hade vi tur och våra vänner som fixade kontraktet var advokater. Det räckte inte, dokumentet saknade en viktig detalj som gör vilket papper som helst viktigt och officiellt. Det behövde ha en stämpel! Så kontraktet var inte godkänt.

Så Daniel och Johan är i Ulaanbaator och jag och Frida har en flygbiljett bokad 6 timmar senare och  får enligt kvinnan inte lämna landet. Är det nu det är dags att panika? Inte riktigt, det hinner gå bra mycket mer utför under dagen.

Efter en stund berättar kvinnan att hon kan lösa det men måste skriva två speciella papper, ett för Daniel och Johan i bilen så de får ut den ur Mongoliet och ett till oss så vi får lämna landet. ”Kom tillbaka om en timme” säger kvinnan. Alltså klockan 11:30, vi måste åka till flyget klockan 13.00. Så vi har tid till godo.

Avresedagen 12:30

Frida kommer tillbaka till lägenheten med alla dokument vi behöver och vi börjar snabbt packa klart våra väskor. Daniel hade med sig massa saker från Sverige så vi behövde packa om allt. Vi hade helt missbedömt storleken på en snorkel, mask, boots och fenor. Det tar enorm plats! Och vägar hur mycket som helst! Så nu är vi packade till bristningsgränsen och ryggsäcken väger 18kg! Det suger.

Vi packar in allt i bilen och åker till flygplatsen tillsammans.

Farväl till Stripie

Det här är konstigt. Vi har varit ett team i 4 månader och varit med om så mycket tillsammans. Det har varit en trygghet i vår resa men nu är den borta. När Daniel och Johan rullar iväg och vi står kvar på flygplatsen känns det tomt. Jag hoppas de får en lika bra resa som vi haft.

Flygplatsen – då allt skiter sig på riktigt. BIG TIME!

Vi är där 2 timmar innan, så vi har gott om tid. Vi går för att checka in och lämnar fram vår biljett. Vi berättar att vi ska ha ett 72 timmars transit visum i Beijing innan vi flyger vidare till Bangkok.

”Får jag se er utresebiljett ur Kina.” säger kvinnan. Den hade vi inte bokat än, vi hade avvaktat med det tills när Daniel landat och under dagen inte haft tid. Det är inga problem, vi har 2 timmar kvar tills planet går så vi sätter oss med datorn för att boka biljetten.

_mg_4814Vi hittar en biljett och fyller i alla våra uppgifter på bokningssidan. När vi fyllt i kortuppgifterna, klickat betala och ska godkänna med MasterCard Security så fungerar inte sidan. Det kommer inte någon kod. Vi börjar om från början, fyller i alla personuppgifter och kommer till betalasidan igen. Det fungerar inte nu heller.

Inte mycket att göra, vi byter bokningssida. Samma sak. Vi byter igen till en tredje. Samma sak igen! Det kanske inte är bokningssidorna som är felet utan banken eller MasterCard som har problem. Och då har vi problem.

Allt det här har tagit tid och tiden håller på att rinna ut. In checkningen stänger om 30 minuter, så det är ingen stress än men det börjar närma sig. Vid fjärde sidan fungerar betalningen och vi har nu en biljett bokad.

Vi går för att checka in, 20 minuter innan stängning. Ingen problem och ingen stress. Det är nu det händer!

”Det är en mellanlandning i Kina här. Det är en bokning till Bangkok men mellanlandningen är i Kina, vilket innebär att ni flyger inrikes på första flyget. Det får man inte. Det första flyget måste vara internationellt. Den här biljetten är inte godkänd, ni får inte resa till Kina med den”.

Det är nu stressen och paniken kommer. Vi har precis betalat 3300 kr för en flygbiljett som inte är godkänd och om 20 minuter stänger in checkningen till ett flyg vi inte får gå ombord på. Vilket innebär ytterligare 3000 kr bortslängda på det flyget!

Stop! Breathe! Think! Act!
Stop! Breathe! Think! Act!

Dykmantrat rullar i huvudet. Att tappa kontrollen kommer inte att lösa problemet. Att bryta ihop av stress kommer inte göra något bättre. Enda alternativet är att lösa situationen, det måste ju finnas något vi kan göra.

Kvinnan i in-checkningen pekar bortåt i avgångshallen och säger att Air China har kontor där. Vi skyndar dit och frågar om de kan boka en biljett åt oss från Peking till Bangkok. Vår första resa är med Air China men den andra är med Southern China Airlines. De kan inte boka en ny resa från Peking, de kan bara ändra befintliga bokningar. Jag står med mobilen i ena handen och försöker hitta nya flyg som är direkt från Peking till Bangkok men de kostar mer än vi har råd med. Det är 15 minuter kvar tills in-checkningen stänger.

Vi springer till Korean Air som är dörren bredvid. I panik förklarar jag situationen för kvinnan där och frågar vad en biljett till Bangkok kostar. För dyrt, vi har inte råd! Jag har mobilen i ena handen och söker hela tiden. Nu är batteriet nere på 7%. HELVETE! Jag hittar en kontakt längs väggen i kontoret och utan att fråga sätter jag i laddaren, fortsätter söka på flyg samtidigt som jag pratar med henne utan att titta upp.

_mg_4811Hon har flyg till Seoul. 3000 kr per person. Med den kommer vi ombord på planet men då sitter har vi två biljetter vi inte behöver. Det suger. Bara 10 minuter kvar, tiden börjar rinna ut.

Jag frågar om de har 100% återbetalningsbara biljetter till Seoul så att vi kan avboka den när vi landat i Kina och få pengarna tillbaka. Hon säger att de har det och kollar priset. 7000 kr per person!!! Så mycket har vi inte tillgängligt. Jag har tidigare bokat liknande biljetter och fått tillbaka pengarna men grejen är att vi måste ha tillgång till pengarna nu och kunna ligga ute med de i en vecka. Vi har inte så mycket på kortet.

Det är 5 minuter kvar tills in-checkningen stänger och Frida springer iväg till in-checkningen för att fråga om de kan ge oss lite mer tid, vi har nästan löst det (eller inte, vi är ju faktiskt inte något närmare lösningen nu än när vi började). Äntligen lite tur i vår riktning! Det har kommit ett stort sällskap så det är 6 personer i kö, vilket gör att det kommer dra ut på tiden.

Det är en konstig känsla i magen.  Jag skakar i hela kroppen. En hopplöshet kryper fram men måste hålla bort den ett tag till. Man löser inga problem om man ger upp.

”Jag kan göra så här” säger kvinnan från Korean Air. ”Jag kan boka en biljett i vårt system, bekräfta den och skriva ut biljetten. Sedan avbokar jag den bara. Vi kan göra så. Ni behöver inte betala något”

2 minuter senare står jag med två godkända, utskrivna enkelresor från Peking till Seoul i Sydkorea. Vi skyndar bort till in-checkningen och checkar in. Biljetterna är godkända och vi är ombord! Jag tar ett djupt andetag och känner hur stressen rinner av mig. Jag har slutat skaka och plockar fram en mörk chokladkaka ut väskan. Mörk choklad löser de flesta problem. Det är vad som behövs i såna här situationer.

Har du varit med om nåt liknande? När har det kört ihop sig på dina resor

Comments