Visa run – Koh Tao till Penang

Lifestyle by

Nu var det dags för det som är en vardag för all oss dykare i Thailand. Eller det är inte bara dykare utan alla som vill stanna i Thailand en längre tid för jobb eller semester.

Vi kan få ett 60 dagars visum innan inresa och på plats kan vi förlänga det med 30 så 90 totalt. Sedan måste vi lämna landet, söka nytt visum och åka tillbaka. Alla gör det var tredje månad, från Dive master till de som äger dykshopparna.

Lättast och närmast för oss på Koh Tao är Penang i Malaysia.

Visa run del 1 – Koh Tao, Thailand till Penang, Malaysia

Vi bokade en kombinerad båt och bussresa för 1500 baht/person (390kr) med Smile Tour i Sairee Beach. De plockade upp oss och körde oss till hamnen där båten väntade. Det var en bilfärja med två sovsalar, runt 50 sängar per sovsal.

Sängarna hade en vanlig madrass som var lång nog (tillskillnad från vissa nattsvart i Filippinerna där sängen var 160 cm lång) vi fick en kudde och filt och kröp direkt ner för att sova. Till vår förvåning fanns det eluttag vid varje säng för att ladda.

Vid 5 tändes all belysning och 15 min senare gick vi av båten efter en natts godkänd sömn. Hela golvet i kabinen var blött så våra väskor var helt blöta undertill, så tänk på att ha era väskor i sängen.

Vi var många som skulle göra liknande resor och en kvinna med en stor skylt stod och samlad ihop alla precis där vi gick av och visade oss till minibussar som tog oss till bussterminalen. Alla köade upp, visade sina biljetter och fick ett litet klistermärke på armen med olika text, det stod Penang på vår men vi såg även Phi Phi, lipe och några andra.

Efter en timme kom minibussen och plockade upp oss som skulle till Penang och vi satte oss längst bak bredvid ett annat par som visade sig vara svenska.

Minibuss säljs ofta som ett lyxigare alternativ än stora bussar men så är det inte. Minibussar har mindre benutrymme och raden längst bak är löjligt trång med hjulhuset vid fötterna och taket som böjer sig in vid huvudet. Det gav en långt ifrån optimal position.

Efter 4 timmar senare var vi framme i Hat Yai där vi skulle byta buss. Vi hade knappt 90 minuter mellan bytena så vi gick till en food court för att käka. Det blev någon form av stekta nudlar och en aids kacang till efterrätt men den blev helt underkänd.

På nästa minibuss skyndade vi oss på så vi slapp hörnsätena. Efter 3 timmar nådde vi gränsen och sedan var det ytterligare 3 timmar till Penang.

Gränsen var smidig, ut ur Thailand tog bara några minuter. Vår chaufför mötte oss och sa att vi behövde byta till en Malaysisk buss som tog oss till gränsen in i Malaysia. Inga konstigheter här heller.

Vi blev avsläppta vid Komrat, busstationen i Penang och vi tog oss till vår Couchsurfing host.

Visa run del 2 – I Penang

Ansöka om turistvisum

Dagen efter var det helgdag vilket vi missat men dagen efter er gick vi till Thailands konsulat. Många sa att vi skulle göra det genom ett hostel men varför betala någon för att göra något vi lätt och snabbt kan göra själv?

Vi anlände precis innan 9 och det var redan en lång kö. När de öppnade fick man ett dokument man skulle fylla i tillsammans med ett nummer. Ett tips här är att börja köa direkt när ni fått det och fylla i allt medan ni står i kön, annars hamnar ni långt bak och står i kön utan att göra något. Köa är inte speciellt kul.

När vi kom fram insåg vi att våra passkontrollen var förstörda av regnet. Jävla skit. Men precis utanför konsulatet står det en bil parkerad där en man kopierar pass, har en liten fotostudio och printas passbilder och även tar bokningar för buss tillbaka till Thailand. Allt ur bagageluckan på sin bil, vilken entreprenör.

Vi var klara på mindre än en timme och blev ombedda att hämta passet dagen efter vid 14. Vi bokade även bussen som skulle avgå runt 14:30 från konsulatet. Mannen som hade företaget i bilen tog även bokningar för bussen.

För tillfället är Thailändskt turistvisum gratis i ett försök att åka turismen. Buss-båtbiljetter tillbaka till Koh Tao kostade 135Rmb per person (270kr) så betydligt billigare än ditresan.

Hämta visumet

Vi var tillbaka exakt klockan 14 dagen efter och utlämningen av passen gick ännu smidigare än ansökan. Vi hade vårt lilla papper med våra nummer på, lämnade det till mannen i utlämningsluckan och han tog fram våra pass. Vi läste snabbt igenom att informationen blivit rätt innan vi begav oss. Kom ihåg att alltid dubbelkolla att ert namn är rättstavat, passnumret är korrekt och att giltighetstiden stämmer.

Vi blev ombedda att vänta utanför och vid 15 kom minibussen och plockade upp oss. Jag såg 3 andra som bor på Koh Tao men det kan mycket väl varit fler där.

Visa run del 3 – Penang, Malaysia till Koh Tao, Thailand

Vi var inte helt säkra på hur bussen skulle köra och göra stopp så vi hade laddat upp med 6 pau som är de ångade bullarna. Hälften med grönsaker och hälften med söt bönfyllning.

Minibussen var faktiskt riktigt bekväm, betydligt större benutrymme på den här än den vi tog till Penang. Vi fick direkt våra immigrationskort som vi fyllde i för att vara förberedda. Efter några timmar kom vi till gränsen. Ut ur Malaysia tog någon minut. In i Thailand var däremot lite annat.

Busschauffören bad oss lägga 200 baht i passet. Uppenbarligen behövde man ha 20´000 baht kontant och de var strikta på det vid den här gränsen. Jag är lite osäker på vad lagen faktiskt säger men om de har satt korruption i system och alla gör det så är det ofta svårt att komma undan. Det är liksom inte mycket att göra ibland, trotts att vi hatar det.

Vi kom fram till luckan och kvinnan fick mitt pass. Efter en minut fick jag tillbaka det med pengarna i. Jag förstod ingenting. Hon viftade mig åt sidan och jag gick bort och Frida gick fram. Efter en stund kom hon och hämtade mig, jag var av någon anledning tvungen att gå tillbaka. Jag visste att jag hade rätt visum och att det inte skulle vara några problem men jag kan inte låta bli att bli både lite nervös och irriterade över korruptionen och “problemet” som uppstått.

Det visade sig att det inte var något problem utan hon tog pengarna och gav tillbaka passet med en stämpel i. Resan kunde fortsätta.

Vi anlände till Hat Yai, hade 2 timmars vänta till nästa buss skulle avgå så vi åt middag vid ett litet stånd precis vid busstationen.

Nästa buss var en stor buss. Så otroligt SKÖNT! Vi kunde fälla säten och sova hela natten. Den avgick runt 21 och kom fram i Chumphon vid 5 på morgonen. Vi blev avsläppta någon stans och tog oss till Lomprayhs kontor något kvarter bort. Det är bolaget som kör snabbfärjorna.

2 timmars vänta och vi kunde äntligen ta båten. Men båten gick från piren, vi var på tågstationen. Vi kunde antingen betala 100 baht för transport till piren eller gå över 1 mil dit. Jag förstår inte hur man kan sälja en biljett från Penang till Koh Tao, en resa på 16 timmar och inte inkludera en 20 minuter busstransfer mellan två stationer. Korruption igen kanske? Eller bara ett sätt att suga ut några extra kronor av turisterna.

Färjan var händelselös. Inte speciellt guppig trotts starka vindar, jag märkte inte något i alla fall, jag sov. Framme på Koh Tao kändes det som hemma. När vi stod på piren och funderade på hur vi skulle komma hem (ville inte betala 100 baht var för taxi) rullade Roctopustaxin in på piren för att plocka upp fridykarna som just kommit tillbaka. Perfekt! Vi hoppade på taxin och blev körde tillbaka till kontoret.

Utvilade och fyllda med energi från våra dagar i Malaysia (minus att vi är tillfälligt helt slut från att resa 16 timmar) ser vi nu fram mot att börja jobba på riktigt med våra egna grupper. Frida börjar med en Advancedgrupp, jag börjar med Try Scuba. 

Comments