På jakt efter kinesiskt visum – Del 1

Lifestyle by

Vi trodde det skulle bli ett snabbt besök på visumcentret i Tokyo och att det sen skulle vara ur vägen. Så fel vi hade. Fyra besök på tre olika ställen och vi lämnade Japan utan något framsteg i visumansökan till Kina. Hur blev det så här?! 

Försök nr 1 – Tokyo

Vi hade precis anlänt till Tokyo efter 2 dygns konstant resande och vårt första stopp var visumcentret för Kina. När dörrarna slogs upp vid klockan 9 var vi först i kön och fick hjälp på en gång. Som ni kanske vet så har vi dubbla pass. Eftersom vi reser mycket och behöver kunna söka visum samtidigt som vi är i ett annat land. Så trodde i att det skulle funka i alla fall när vi bestämde oss att ansöka om det. Vi har dock inte fått det att fungera så än.

Vi åkte in i Japan på vårt sekundära pass eftersom vi har våra tidigare Kinavisum i vårt primära. Vi hade en idé om att vi borde kunna ha det sekundära med oss när vi reser runt i Japan och lämna det primära på visumcentret. Men icke, efter en halvtimme som slutade med att vi fick prata direkt med högsta chefen fick vi förklarat att vi var tvugna att lämna de passen vi har våra stämplar in i Japan med för att ansöka om det kinesiska visumet. Eftersom vi skulle plocka upp vår hyrbil dagen efter i en helt annan del av Japan så var inte det här ett alternativ då vi behövde de passen för att hämta ut bilen.

Efter mycket dividerande fram och tillbaka om alternativa lösnigar häver helt plötsligt högsta chefen ur sig. "Ni kan ju söka i Osaka annars, om det är smidigare för er."

"Va!? Har ni ett center i Osaka, men jag har ju kollat, på hemsidan står det ju bara Nagoya och Tokyo!" Utbrister Jacob förvirrat. Chefen förklara att det visst finns ett i Osaka och ger oss adress och öppettider till centret. Perfekt då är det kirrat, vi söker i Osaka när vi kommer dit om 6 dagar tänker vi när vi går därifrån.

Försök nr 2 – Osaka

Vi kommer även denna gången direkt ifrån en nattbuss som transporterat oss från Kanazawa där vi kvällen innan avslutat vår roadtrip och lämnat tillbaka vår lilla Nissan Micra till hyrstället. Vi blir grundligt utfrågade om varför vi vill till Kina och varför vi inte ansöker om visumet i vårt hemland. De ifrågasätter också varför vi vill ha ett businessvisa och säger att de misstänker att vi bara ska dit och turista. Vi förklarar att om vi skulle dit och turista så borde det väl vara bättre för oss att söka ett turistvisum eftersom det är lättare. Efter mycket om och men och ännu en rad frågor som dubbelkollats med högsta chefen på detta ställe så börjar de processa vår ansökan. Då uppstår dock ett problem. De kan max ge ett visum för 60 dagar!

"Men va!! I Tokyo finns ju inte ens det alternativet, där är det 30 eller 90 dagar som gäller, hur kan det vara annorlunda här!?" Utbrister vi. Vi har ju ett avtal med vår partner att vara där i 10 veckor. Det funkar ju inte. Vi fick förklarat för oss att Tokyo och Osaka tillhör olika konsulat och att det här endast gav max 60 dagar. Det var inte förhandlingsbart. Så vi traskade därifrån ännu en gång utan någon visumansökan inskickad.

Mer läsning: Roadtrip i Japan

Försök nr 3 – Nagoya

Vi gjorde helt om våra resplaner och tog en buss till Nagoya som ligger ett par timmar från Osaka för att genomföra vår visum ansökan där. Det var enda anledningen till att vi åkte dit och det var helt i fel riktning mot vad vår övriga resplan inkluderade. Som tur var hade vi genom en japansk couchsurfare som vi träffat på Koh Tao fått kontakt med en japask familj som vi kunde bo hos i Nagoya.

Äntligen verkade allt funka, Nagoya och Tokyo tillhörde samma konsulat och hade samma regler. Men när kvinnan som tog emot oss på visumcentret dubbelkollade alla papper en sista gång upptäcker hon att vi kryssat att vi ville ansöka med express-service. Det skulle innebära att vi skulle kunna ha passen tillbaka 2 dagar senare. Den vanliga servicen var 4 arbetsdagar.

"Vi erbjuder inte express-service här för passen måste skickas till Tokyo för att processas." Hon tar fram sin kalender och börjar bläddra i den. "Den vanliga servicen tar 4 dagar och de här dagarna har vi stängt eftersom det är Golden Week (Japans största högtid). Ni kan plocka upp passen den 2 maj då är det öppet, sen är det stängt igen till den 8 maj." Suck!! Det är ju 5 dagar bort, vi kan ju inte hänga i Nagoya i 5 dagar bara för att vänta på vårt pass. Och det gick heller inte att plocka upp passet i Tokyo, vilket skulle ha funkat perfekt för oss. Då hade vi kunnat göra det i slutet av resan. Men nej, om man ansökte i Nagoya kunde man endast plocka upp det i Nagoya. Och man kunde heller inte få det postat någon annanstans för det ansågs inte säkert nog.

Ännu en gång en nitlott vad det gällde våra kinesiska visum. Som tur var vår japanska värdfamilj helt fantastisk och gjorde att vår resa till Nagoya blev en av höjdpunkterna i Japan – tur i oturen! 

Mer läsning: Couchsurfing i Nagoya

Försök nr 4 – Tokyo

Vi hade ringt och verkligen dubbelkollat att allt skulle gå att lösa i Tokyo när vi kom tillbaka, de försäkrade oss om att det inte skulle vara några problem. Vi hade dessutom senarelagt vårt flyg 3 dagar för att verkligen vara på den säkra sidan att vi skulle hinna med att få vår ansökan genomförd och bekräftad, vilket kostade oss drygt 1500 spänn extra. När vi kom till visumcentret står högsta chefen i receptionsdisken och han känner igen oss på en gång. Han berättar att vi tyvärr inte kunde ansöka om visum just nu. Vi tappar båda hakan och står där som två fågelholkar innan vi finner oss och börjar fråga hur det kommer sig. Han berättar att under veckan då de hade stängt för Golden Week så ändrade tydligen Kina sina visum regler så just nu kan bara japaner och de som bor i Japan permanent ansöka från Japan. Det gick inte ens att söka turistvisum därifrån. Uppgivna och frustrerade gick vi tomhänta där ifrån.

 

Det här är vår historia utan slut om vår visumjakt i Japan. Mycket tid, energi och pengar investerade vi i detta projekt och som tur var så fick vi fina minnen ut av det i form av nya vänskaper och erfarenheter även om det inte alls var det som målet var. Hur jakten slutar vet vi inte ännu men vi jobbar hårt vidare på att lyckas skaffa vårt kineska visum så vi kan åka dit och jobba på sommarkollo. Vi håller verkligen tummarna för att det går vägen, flygbiljetterna dit och därifrån och allt annat är redan planerat och inköpt. Det är lätt vår tuffaste visumjakt hittills (vi har typ aldrig haft några svårigheter alls tidigare).

Vad är din tuffaste visumhistoria?

Comments